- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
3-4

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmannaval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riksdagsmannaval

genom ändringar i R. 0., som innehåller de all-
männa principerna för valsättet, dels genom valla-
gen af s. å., med detaljföreskrifter. Genomgripande
förändringar ha emellertid egt rum särskildt i sam-
band med 1918 års författningsreform och omlägg-
ning af den proportionella metoden (framför allt
1921). Principen om att valrätten skall utöfvas
personligen har, i hvad angår Andra kammaren, i
två hänseenden rubbats. Dels får äkta make (man
eller hustru) afge valsedel genom andra maken;
härmed har framför allt åsyftats att minska svårig-
heten för landsbygdens kvinnor att utöfva sin röst-
rätt. Dels äro vissa väljare, som hindras genom
frånvaro från valdistriktet till följd af yrkes- eller
tjänsteförpliktelser (såsom sjömän, järnvägspersonal
m. fl.), berättigade att i bestämda former insända
valsedlar med posten. De regler, enligt hvilka
konkurs och vissa straffpåföljder medföra förlust af
valbarhet, ha i vissa hänseenden reviderats.

Valen äro numera i alla praktiskt tänkbara fall
proportionella; de form i vissa fall förekommande
enmansvalen till Första kammaren ha bortfallit ge-
nom den nya valkretsindelningen. Den valmetod,
som 1909 genomfördes, visade sig behäftad med
allvarliga brister, framför allt härrörande däraf, att
rangordningsregeln icke blifvit konsekvent genom-
förd. 1921 öívergick man till en ny sammanräk-
ningsmetod.

I fråga om Första kammaren meddelar valla-
gen följande regler. På hvarje valsedel skall ut-
sättas partibeteckning; den s. k. fria gruppen
(bestående af sedlar utan partibeteckning) har så-
lunda försvunnit. Under hvarandra må å valsedeln
upptagas högst två namn utöfver det antal riks-
dagsmän valet afser. I den mån de å valsedel upp-
tagna personerna ej bli valda vid själfva valet,
komma deras namn i betraktande vid ev. förekom-
mande val af efterträdare åt afgången riksdagsman.
Om A, B, C, D och E i nu nämnd ordning under
hvarandra upptagas på en valsedel och A, B och C
bli valda, gäller valsedeln vid ev. efterträdar-
val till förmån för D, hvem det än är, som afgått:
A, B eller C. Det har emellertid, särskildt i det
fall att flera partier eller grupper sammanslutit sig
om en lista, yppats ett behof att kunna på förhand
designera särskilda efterträdare åt olika på listan
upptagna personer, för A: D och E, för B: F och
G, för C: H och I o. s. v. För detta syfte är med-
gifvet att vid sidan af de namn, som afses för själfva
valet, å valsedelns högra sida uppföra högst två
namn för hvart och ett af de för själfva valet upp-
tagna namnen.

Sammanräkningen går liksom före 1921 ut på att
bestämma dels den ordning, hvari de hvarje parti
tillkommande platserna skola tilldelas namnen på
partiets valsedlar, dels huru många platser skola
tillfalla hvarje parti. Det sistnämnda ledet i proce-
duren har af 1921 års reform lämnats i hufvudsak
oförändradt: hvad som förut gällde om platsfördel-
ningen mellan "partigrupper" gäller nu om plats-
fördelningen mellan "partier". Förändringarna
framträda vid det första ledet: fördelningen inom
partierna. Ordningen bestämmes genom en sam-
manräkning för hvarje plats, som skall besättas.
Härvid gäller som undantagslös regel, att valsedel
vid hvarje sammanräkning gäller allenast till för-
mån för det namn, som bland dem, hvilka ännu ej

fått plats i ordningen, står främst. Det kan sålunda
ej längre som förut förekomma, att en sedel med
namnen A, B, C och D i nu nämnd ordning blir
verksam för val af B, förrän A valts, för C, förräc
A och B valts o. s. v. Detta är den s. k. absoluta
rangordningen. Vid första sammanräkningen bilda
alla sedlar med samma första namn en "grupp"
Den största gruppen får sitt första namn placeradt
som n:r l i ordningen. Vid följande sammanräk-
ningar bortser man från namn, som redan place-
rats; nya "grupper" bildas af sedlar, som, när så
sker, befinnas ha olika namn först. Sedlar af
typen ABC och ACB bilda således, om A får place-
som n:r l i ordningen, vid andra sammanräkningen
2 grupper. Blir B placerad vid denna sammanräk-
ning, kvarstå (AB)C och (A)CB vid tredje sam-
manräkningen som skilda grupper, ehuru de ha
samma första namn. "Jämförelsetalen" för de vid
hvarje sammanräkning först stående och alltså med
hvarandra täflande namnen (hvilka tal afgöra re-
sultatet af sammanräkningen) utfinnas genom
en reduktion af rösttalet, svarande emot den fram-
gång, som gruppen (grupperna) intill den ifrågava-
rande sammanräkningen kan anses ha haft vid ord-
ningens bestämmande. Jämförelsetalet är lika med
rösttalet, där icke grupp af valsedlar, som gälla för
namnet, deltagit i besättande af förut utdelad plats
Har så skett, erhåller man namnets jämförelsetal
genom att dela dess rösttal med det tal, som motsva-
rar den del gruppen tagit i besättandet af plats eller
platser, som utdelats (gruppens platstal), ökadt med
l, eller, om flera grupper af valsedlar, som gälla för
namnet, deltagit i besättandet af förut utdelad
plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal
ökadt med 1. Platstalet för en grupp beräknas så-
lunda, att gruppens rösttal delas med största jäm-
förelsetalet vid sammanräkningen närmast före
gruppens bildande. Det namn, hvars jämförelsetal
är störst, erhåller plats i ordningen.

Ersättare utses vid uppkommen ledighet liksom
förut genom ny röstsammanräkning, som gestaltar
sig något olika, om särskilda ersättare (å sedelns
högra sida) finnas eller ej.

Om valen till Andra kammaren (sp. 352) gälla
enahanda regler, dock med två viktiga afvikelser.
1) Det är ej tillåtet att utsätta särskilda ersättar-
namn å sedelns högra sida; reglerna om val af er-
sättare äro oförändrade. 2) Till underlättande af
samverkan under gemensam partibeteckning mellan
olika partier och för att möjliggöra, att fraktioner
inom ett parti må kunna utan skada för de gemen-
samma intressena göra gällande särskilda önskemål
i afseende å personvalet, genomfördes 1924 den
ändring, att å valsedlarna jämte partibeteckning
må upptagas underpartibeteckning och fraktions-
beteckning. Verkan häraf blir vid platsfördel-
ningen inom partiet, att ett underparti i täflan med
andra underpartier uppträder såsom en enhet, oaf-
sedt därinom förefintliga meningsskiljaktigheter.
På samma sätt förhåller det sig inom underpartiet
med fraktionerna. Proceduren sönderfaller, där nu
afgifna möjligheter beffflenats, i fyra leder: bestäm-
mande af ordningen mellan namnen dels inom frak-
tioner, dMs inom underpartier, dels inom partier
samt fördelning af platserna mellan partierna, I
samtliga de tre förstnämnda fallen tillämpas samma
metod, som 1921 infördes att gälla i afseende å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:03 2006 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0018.html

Valid HTML 4.0!