Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksgränsbanan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarades det "från vapenstilleståndsdagen 11 nov.
1918 reintegreradt under fransk suveränitet".
Riksmålet, no. Se Norska språket. Suppl.
Riksmålsforbundet, norsk förening med
uppgift att strida för riksmålets sak, väcka
offerviljan och intresset för språket samt afvärja försök
af stat och kommun att undergräfva dess ledande
ställning. Den första föreningen med detta mål
stiftades i Oslo 1899 med prof. Hj. Falk som ordf. Strax
därpå bildades liknande föreningar rundt omkring i
landet, och 1919 samlades alla ortsföreningarna i
en gemensam organisation. Denna ledes af en
centralstyrelse om 7 medlemmar och ett råd på 20
pers. Förbundet verkar bl. a. genom föredrag,
utgifning af småskrifter och af "Riksmålsbladet".
Ordf. är f. n. (1925) advokaten Gerh. Holm.
M. H.
Riksmålsvernet, norsk förening för att samla
de personer, som önska arbeta för en språklig
enhet och en naturlig utveckling af det norska
språket, stiftades 30 okt. 1919. Det skall bl. a. utge
rättskrifningsregler och stödja arbetet för riksmålet
i skolorna, ordna med föredragsresor och kurser för
lärare, utge populära arbeten och utdela
prisbelöningar och stipendier. Riksmålsvernet har sitt
säte i Oslo; styrelsen räknar 25 på lifstid valda
ledamöter. Det förfogar öfver 3 fonder, hvaraf en
skall användas till en riksmålslärarskola i
Vestlandet. Föreningen har utgett ordlistor 1921 och
en följd isländska ättesagor. Ordf. är f. n.
skolinspektör Einar Greve och generalsekreterare
overlærer J. J. Mörland.
M. H.
*Riksomedelbar. Sp. 378 rad 11 står ge bör
vara egde
Rikspresident, ty. reichspräsident, enligt Tyska
rikets republikanska författning af 11 aug. 1919
titel för republikens president. Se vidare
Tyskland, sp. 698–699.
*Riksråd. "Riksrådens kammare" i Bajern
afskaffades genom revolutionen i nov. 1918, riksrådet
i Ryssland genom marsrevolutionen 1917. I
Österrike upphörde genom revolutionen 1918
folkrepresentationen att kallas riksråd. Däremot gafs
namnet riksråd (ty. reichsrat) i Tysklands republikanska
författning af 1919 åt det riksorgan för de olika
delstaternas representation vid rikets lagstiftning
och förvaltning, som efterträdde det monarkiska
Tyska rikets förbundsråd (ty. bundesrat), dock utan
att som detta i sig förkroppsliga rikssuveräniteten.
Om detta riksråds sammansättning och befogenheter
se Tyskland, sp. 699.
V. S–g.
Riksräkenskapsverket, svenska statens centrala
räkenskaps- och revisionsverk, inrättades, efter
fleråriga förberedelser och starkt motstånd från stora
delar af statsförvaltningen, genom riksdagens
beslut 12 maj 1920. Dess senaste instr. är af 12 dec.
1924. Det fick till uppgift att utöfva den centrala
kontrollen å statens inkomster och utgifter samt å
förvaltningen af statsförmögenheten. Verket håller
ständig tillsyn därå, att statens räkenskapsväsen
funktionerar ändamålsenligt och att erforderliga
förbättringar vidtagas inom detsamma. I detta syfte
eger verket att meddela föreskrifter om sättet för
räkenskapsposternas behöriga bokföring och
verificerande samt att fastställa formulär för samtliga
ämbetsverks och myndigheters räkenskaper och öfriga
redovisningshandlingar. Vid granskning
kontrolleras, förutom överensstämmelsen med fastställda
formulär och riktigheten till siffran, att inkomsterna
uppburits och redovisats samt utgifterna verkställts
och bokförts i enlighet med riksstat, specialstater,
utfärdade författningar och eljest gifna stadganden,
äfvensom att i öfrigt vid förvaltningen af kronans
medel och andra tillgångar gällande föreskrifter
blifvit följda samt nödig sparsamhet och statens
bästa iakttagits. Verket utöfvar tillsyn å de
specialrevisioner, som finnas upprättade hos de
affärsdrifvande verken, Armé- och Marinförvaltningarna
m. fl. På grund af månatligen från hela
statsförvaltningen inkommande rapporter verkställes en
central hufvudbokföring, som dels utmynnar i
månatliga s. k. belastningstabeller,
utvisande de å hvarje riksstatens utgiftsanslag sedan
budgetårets början gjorda utbetalningarna, hela
statsförvaltningen öfver, samt de å hvarje
inkomsttitel influtna beloppen, dels en
budgetredovisning, som är en årsafräkning mot riksstaten,
dels ock en rikshufvudbok, utvisande
statskapitalets förändringar under året.
Vid verkets inrättande öfverfördes till detsamma:
Kammarrättens revisionsafd. och Statskontorets
riksbokslutsbyrå. Förut hade Statskontoret upprättat
budgetredovisningen och rikshufvudboken, medan
Kammarrätten granskat räkenskaperna. Denna
dualism upphörde med det nya verket.
Räkenskapsgranskning och centralbokföring gå nu hand i hand
inom samma verk. Genom den centrala bokföringen
erfar man, huruvida de medel, som å de olika
titlarna i riksstaten influtit och utgetts,
öfverensstämma med de gjorda inkomstberäkningarna, resp.
hållits inom de gränser, som utstakats för
utgifterna. Genom revisionen tillses, huruvida de
förvaltningstjänstemän, som haft att vaka öfver
inkomsternas inflytande till statsverket, och de, hvilka
ombesörja utgifternas bestridande å de olika titlarna,
handlat i öfverensstämmelse med för dem gällande
föreskrifter. Genom den centrala bokföringen sker
sålunda en kontroll å riksstatens tillämpande så att
säga i yttre hänseende — å utgifternas hållande
inom anslagsramen o. d. —, medan genom
revisionen utföres kontroll å riksstatens tillämpande i inre
hänseende, d. v. s. huruvida de redovisade
inkomsterna och utgifterna rätteligen tillkommit.
Där i anledning af vid granskningen uppkomna
anmärkningar kraf på återbetalning af för mycket
utbetalda medel eller på ersättande af för ringa
indrifna belopp måste ske, var verket 1921–24
hänvisadt att såsom åklagare väcka talan inför
Kammarrätten, som afgjorde anmärkningsmålen genom
utslag. Fr. o. m. 1925 har den förändringen
vidtagits, att Riksräkenskapsverkets generaldirektör
blifvit dömande myndighet i anmärkningsmålen och
genom utslag afgör såväl de mål, hvilka uppkomma
i anledning af inom ämbetsverket framställda
anmärkningar som ock de anmärkningsfrågor, hvilka
dit öfverlämnas af öfverrevisorer vid statens
affärsdrifvande verk, och dem, hvilka väckas af
Fångvårdsstyrelsen mot länsstyrelse, äfvensom vissa
andra anmärkningsmål. Verket är under en
generaldirektör organiseradt på en
riksbokslutsbyrå och en revisionsbyrå med hvar sin byråchef.
Under dem sortera 5 förste revisorer såsom chefer för
hvar sitt kontor. Revisionsbyråchefen är åklagare
i anmärkningsmålen, och förste revisorerna
föredraga dessa mål inför generaldirektören, som i dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
