- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
15-16

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksgränsbanan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

15

Rîngstad(s)äpple-Rinne

395,400 kr, \1925’». Den omtalas i slutet aî 1300-
talet och indrogs jämte Ringstadholm 1404 till
kronan, blef i slutet af 1500-talet enskild egen-
dom och har bl. a. tillhört släkten Gyllenhammar.
Sedan 1901 är J. A. André egare. Gården är syn-
nerligen rik på fornlämningar; särskildt åsryggen
n. v. om nuv. hufvudbyggnaden är tätt belagd
med forngrafvar, till stor del 14-16 m. breda
runda stenplaner lagda med torgsten och med ett
oregelbundet röse i midten. På en smal strand-
remsa mellan den branta åskanten och den forna
Gudsjön upptäcktes och framgräfdes 1916-25 af
A. Norden en betydande gårdsanläggning från
tiden före 600 till 1300, omgifven af en trätors: af
vidsträckt omfattning. Till gården ha hört bl. a. 3
långa smala^ hallar, en större smedja, där ett fynd
möjliggjort tidsbestämningen, ett kvinnornas hus,
där bl. a. rester af en väfstol anträffades. Läget
ur försvarssynpunkt har varit förträffligt, skyddadt
åt v. af den sumpiga Gudsjön, åt ö. af åsbranten,
vid hvars fot en hög träpalissad rest sig. Till
gården höra stenbryggor i den nu utdikade Gud-
sjön. Denna storbonde- eller kungsgård har af He-
derström, Norden och B. Nerman identifierats med
Helge Hundingsbanes stamgård. Gården var tyd-
ligen förvaltningscentral för Bråbo bo, senare härad,
som omfattade större delen af norra Östergötlands
skogsbygd. Senare under medeltiden gaf det till
gården hörande stenfästet Ringstadholm namn åt
det ena af de båda län, som då funnos i Östergötland.
Litt.: Th. Hederström, "Fornsagor och eddakvä-
den" (2 dir, 1917-19), samt A. Norden, "Norrkö-
pings medeltid" U918) och "Saga och sägen i Brå-
bygden" (1922) samt artiklar i "Fornvännen"
(1925) och "Meddelanden från Östergötlands
fornminnes- och museiförening" (s. å.). O. Sjn.

Ringstad(s)äpple. Se Äpple, sp. 1244 och
îärgpl. fig. 6.

*
Ringsted hade 5,047 inv. 1921. Järnväg öpp-
nades 1917 till Kjöge, 1924 till Næstved och 1925
till Hvalsö. P- E-t.

Ringstind [-tinn]. Se Riingsbræen i af ven
i Suppl.).
*
Ringstrand, N. G., var t. f. landshöfding i Vä-
sterbottens län 1918, Kopparbergs 1919, Norrbottens
1920-21 och 1923 samt utnämndes till landshöf-
ding i Västerbottens län 1923. Han är ordf. i Norr-
lands skogsvårdsförbund (1918), kolonisationskom-
mittén (1919), Västerbottens läns hushållnings-
sällsk. (1923) och skogsvårdsstyrelse (1924) samt
led. af Landtbruksakad. (1924).

Ringstrasse. Se Wien, sp. 305 och fig. l
till pl. I.

Ringsölja. Se S öl j a 2.

Ringtrakeïd, boí. Se T r a k e i d.
*
Ringugn. Se Tegel, sp. 625-628.

Ringventil, mek. Se V en t ill.

Ringässja. Se Äss j a.
*
Rinman, en vidt utgrenad svensk släkt, som här-
stammar från Olof Ahrenius (d. 1646), kom-
minister i Rinna socken i Östergötlands län, efter
hvilken hans söner antogo namnet R. En sonsons
son till honom var den ryktbare bergsvetenskaps-
mannen

1. Sven R. På Brukssocietetens bekostnad ut-
gafs genom C. Forsstrand "S. R., den svenska bergs-
handterinçens fader" (1920). till firande af 200-

arsdagen af R:s födelse. 12 juni 1720. - Om R i n-
mansmedaljen se Järnkontoret. Suppi.
3. Erik B. R. är sedan 1921 ordf. i Central-
förbundet för socialt arbete och sedan juli 1924 led
af Stockholms stadsfullmäktige som representant för-
de liberale. Under
olika perioder (1905,
1911, 1922-23) har
R. varit ordf. i Publi-
cistklubben. Vid 1920
och 1925 års kyrkomö-
ten var han suppleant.
R. förordade och del-
tog i den liberala ut-
brytningen ur Frisin-
nade landsîöreningen
1923 och sedan i bil-
dandet af det nya libe-
rala partiet, hvars po-
litik han i stort sedt un-
derstödt. I de försvars-
politiska striderna 1924-25 har han liksom förut
intagit en starkt och konsekvent försvarsvänlig håll-
ning. -- Hans broder Johannes R., f. 3 nov.
1873 i Göteborg, var 1901-03 lärare vid Karlskoga
praktiska läroverk, 1906-10 lärare vid Johanne-
lunds missionsinstitut, inrättade 1910 ett svenskt
bibelinstitut i Södertälje och var dess rektor till
1922.

5. Erik Ludvig R., ättling till en af Sven
R:s bröder, ingenjör, industriman och uppfin-
nare, f. 4 juni 1874 i Nedre Ullerud, Värmlands
län, blef filos. licentiat 1899 och filos. d:r 1902 i
Uppsala, var amanuens vid kem. institutionen vid
Uppsala universitet 1901-06 och docent i kemi där
1904-08. R. verkställde 1908-12 vid Skutskärs
cellulosafabrik undersökningar af affallslutar från
cellulosafabriken och grundade 1911 A.-b. Cellulosa,
där han är verkst. direktör och styrelseled. Detta
bolag exploaterar af R. gjorda uppfinningar, sär-
skildt hans metod för framställande af cellulosa ur
ved med natronlut och samtidigt utvinnande af ke-
miska produkter ur affallsluten (se T r ä m a s s a, sp.
172). Under Världskriget utexperimenterade R.
en metod för framställning af halmkraftfoder, och
tyska staten beslöt (1916) att bygga fyra stora fabri-
ker enligt denna metod. Då denna fabrikation efter
kriget förlorade intresse, inköptes fabrikerna (1921)
af Zellstoffwerke, Regensburg, och inrättades i stäl-
let för framställning af cellulosa ur ved enligt R:s
system (kraftmassa). I Frankrike bildades 1925 bo-
laget "Papeteries de Gascogne", som i Les Ländes
anlägger en kraftpappersfabrik enligt R:s metod.
Bolaget har ett aktiekap.^af 22 mill. írcs. R. är
sedan 1917 led. af styrelsen för Sudenburg maschi-
nenfabrik, Magdeburg, samt utnämndes 1924 till he-
dersdoktor vid tekniska högskolan i Charlottenburg.
Berlin, För gradualafh., Om triazol-, bistriazol-
och tritriazolföreningar, tilldelades R. (1902) Bjur-
sons vetenskapliga belöning. Han har äfven i
ett flertal i fackorgan publicerade vetenskapliga af-
handlingar redogjort för sina uppfinningar och be-
handlat andra cellulosatekniska spörsmål.

3. Gl. 5. Fmn.

’Rinmans grönt. Se K o b o l t g r ö n t äfven i
Suppl.

Ri´nne. Juhani G u s t a f. finländsk arkeolog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:03 2006 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0024.html

Valid HTML 4.0!