Print (PDF) - On this page / på denna sida - Rumänska språket - *Runciman, Walter - Runda tornet i Windsor (se d. o. 1 och fig. 2) - Rundcellsarkom - *Runddans - Rundgnist, dets. som rundradio (se d. o. Suppl.) - *Rundgren, V. E. - Rundhorisont - *Rundist - *Rundle, sir H. M. Leslie - Rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runciman-Rundradio
76
hvilken o. s. v.; obetonadt e uttalas alltid som
rent e-ljud som i italienskan, ej som o; mellan
e och i samt följande vokal inskjutes ett glidljud
(j): femee [-e’je; af lat. jamilia, familj, husfolk],
kvinna, România [råm?ni^a], Rumänien, liliac.
[-ija^], syren; å andra sidan få initialt e och i ett
for-slag af j: el, han, este eller e, är, epure, hare, in
(lat. linum), lin, uttalas j el, j este, j e, jefpure, jin,
men ele’v, lärjunge; i andra fall betecknas j i
skriften: ieri, i går, iese (lat. exit), går ut (vack-
lande i femeie, iepure o. s. v.). Den största
svårigheten vållas af de ljud, som skrifvas resp.
â (î) och «. Båda kunna approximativt åter-
ges med ? eller ö, ehuru de bildas utan läpp-
rundning, men äro olika ljud: â (î) uttalas med
tungryggen mot bakre gommen och med en u-haltig
guttural klang, a bildas längre fram i munnen. Ex.
roman (af lat. romarms), rumän, rumänsk, când (lat.
quando), när, zânä (lat. Diana], fe, plânge (lat.
plangere), gråta, pâmânt (lat. pavimentum, ler-
golf), jord, mormânt (lat. monumentum), graf,
intre’g (lat. integer), hel, inger, ängel o. s. v. ;
bälti, pl. af baltä, träsk, urma, spår (cel din urmií,
den siste), pädure (lat. paludem, it. dial. padule,
träsk), skog, och i allmänhet i obetonad stafvelse:
searä, afton (men seara, aftonen). Diftongen au
uttalas som a’-u i scaun (lat. scamnum, pall), stol,
aur (lat. aurum), guld, jaur (lat. faber), smed,
men som a-ur i aude (lat. audit), han hör, and, jag
hör, auzi, du hör etc. (dock nu a’ude, han hör icke);
ea, oa, ie äro stigande diftonger ea;, oar, ie;: stea,
stjärna, pl. stele, floare, blomma, pl. flori, piept
(lat. pectus), bröst o. s. v., ai, oi, ei, eu, au fal-
lande: a;i, å’i, eyi, ou: tainä, hemlighet, tei (lat.
tilia), lind, joi (lat. dies J ovis), torsdag, mereu,
mer och mer, räu (lat. rens, skyldig), ond(-t),
svår(-t). - 2. Konsonanter: p, t, k utta-
las utan aspiration som i franskan; s är alltid
tonlöst (hårdt): vis (lat. visus, syn), dröm, vesel,
glad; lent s (s) skrifves z: zi (lat. dies), dag,
así eller astäzi, i dag (lat. isía dic), ziua
[utt. sioa], dagen; s uttalas som sj-ljud, franskt
ch [J], sade, sitter, af .sedea (lat. sedere), sti (lat.
scire), veta, a ?;orbz româneste, tala rumänska;
j uttalas som lent sj-ljud [j], d. v. s. som
i franskan: jale, sorg, Cluj, Klausenburg; c och ø
uttalas som resp. k och g, men som íj resp. dj före
e och i: câne [k?i’ne], hund, trec [trek], jag går
(bort), men cine [tjine], hvem, trecs [tre’tje, af lat.
trajicere], gå (bort); creangä [krea^g?], gren.
men crengi [krendj], grenar, mer g [merg], jag
går, men merge [merdje], gå (af lat. mer ger e.
"dyka"), täcând [t?k?W], tigande (lat. tacen-
dum), men täcea [t?tja’], tiga (lat. tacere); ng
före hård vokal uttalas som g + g: singur [siQgur],
ensam, själf (lat. singulus); ch och gli framför len
vokal uttalas som resp. k’ och gf (palatalt k och g),
vechiu [vekj], gammal, veghe [vegje], vaka (lat.
vigilia) o. s. v.; h uttalas som svagt "ach"-ljud:
hårtie [ch?rti^e], papper, hainä, dräkt, hrana. nä-
ring; t uttalas som ts: tara, land, sot (lat. socius),
följeslagare o. s. v.; n före s, z höres ofullstän-
digt, såsom t. ex. i rum. uttal af ty. kunst: insula,
ö, aprinzi, du tänder, af aprinde (lat. prohendere,
fatta). - 3. Accent. Hufvudtonen hvilar i
regel på samma staf velse som i latinet eller det
språk, hvarifrån ordet lånats: chema [kjema’], ropa
(lat. clamâre), auzi [-i7], höra (lat. audire), dormi
[-[’], sofva o. s. v.; deget [de’djet], finger (lat.
digitus), bâtrân [b?tr?’n], gammal (lat. veteranus),
bisericä, kyrka, basilika, alun, hassel (lat. avel-
lana, hasselnöt), fafrmec, förtrollning (nygrek.
fa^makon, läkemedel), men carndela, ljus (lat. can-
(ìela). Tillkomsten af den bestämda slutartikeln
ändrar ej ordets accent: pafsare, fågel, best. form
pafsärea, fågeln (lat. passer, sparf), ste!le-le, stjär-
nor-na, dégetele, fingrarna, Bucurestilor, Buka-
rests (gen., af ven dat.), Murres, Mufresul, T ar gul
Mu’resului (gen. best. form), öfriga exempel på
accent i ortnamn: Moldo’va, Moldau, Do’brogea
[-dja], Dobrudscha, Ardeal [-dea’l] (af ar, bakom,
och deal, berg), Transylvania, Du’narea, Donau,
la Dunare, vid Donau, Cernauftii, Czernowitz,
la Cernauti, i Czernowitz, Bana’tul, "Banatet", in
Banat, i Banatet, Români’a, men Munte’nia (östra
Valakiet). Hj. P-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
