Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Ryssland - Rüssow, Balthasar - *Rysstad, G. T. - Rystedt, Karl (Carl) Gottfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strandade på de västeuropeiska staternas vägran att
ge Sovjet-Ryssland erkännande de jure och krediter,
utan att samtidigt frågorna om den ryska
statsskulden och utlänningars skadeståndskraf för i R.
förlorad egendom reglerades. En bidragande orsak
till utlandets misstro var ock den
omstörtningspropaganda, som från bolsjevikiskt håll bedrefs
i ett flertal länder, klent beslöjad därmed, att
den organiserades af en från sovjetstaten formellt
fristående institution, Tredje internationalen (se
Internationalen 1. Suppl.), till hvars till
Moskva förlagda ledning emellertid ett stort antal
af sovjetregimens ledande män samtidigt hörde.
Särskildt intensiv och metodisk var den propaganda,
som organiserades att påverka folken i Asien.
Emiren af Buchara störtades 1919 genom en
bolsjevikrevolution, och landet blef sovjetrepublik, Turkestan
genomgick en liknande utveckling, ifrig propaganda
bedrefs i Persien och Afganistan, från hvilket sistnämnda
land kontakt söktes med omstörtningsrörelser i
Indien. Längre österut förvandlades Fjärran
Österns republik (se Österns republik,
Fjärran) med regeringssäte sedan hösten 1920 i
Tjita till en till sovjetfederationen dec. 1922
ansluten sovjetrepublik, och en liknande process
pågår i Mongoliet (se d. o. Suppl.). I själfva Kina
har den skicklige diplomaten Karachan, ditsänd
1923, förstått att stärka det ryska inflytandet och
att mot västeuropéer (särskildt engelsmän) och
amerikaner koncentrera den främlingsfientliga
rörelsen; fördrag om Sovjet-R:s erkännande de jure
m. m. ingicks 1924. Efter långvariga förhandlingar
träffades i febr. 1925 med Japan en uppgörelse,
enligt hvilken R. återfick den af Japan 1920
ockuperade norra delen af ön Sachalin, men där gaf
japanerna mycket omfattande grufkoncessioner (se
Sachalin. Suppl.). Erkännande de jure nåddes
omsider 1924 äfven från Italien, England,
Frankrike, Sverige, Norge, Danmark m. fl. makter,
hvaremot Förenta staterna alltjämt, under hänvisning
till den kommunistiska omstörtningspropagandan,
förhåller sig afvisande. De olika sovjetrepublikernas
federativa sammanslutning inleddes genom en
öfverenskommelse af 30 dec. 1922 mellan 4 republiker
och tog fastare former genom en lag af 6 juli
1923, följd af den federativa författningen af 31
jan. 1924 (se därom här ofvan sp. 111).
Lenin, som satt sin prägel på det ryska
sovjetsamhället, drabbades 1921 af svår sjukdom och var
sedan dec. 1922 ur stånd att fortsätta sin
verksamhet; han dog 21 jan. 1924 och fick då till
efterträdare som ordf. i folkkommissariernas råd A. I.
Rykov. Under Lenins långa sjukdom förekom inom
rådet åtskillig dold makttäflan, hvilken anses ha
resulterat däri, att den bestämmande makten
koncentrerats hos Kamenev (se d. o. Suppl.), Zinovjev
(se d. o., äfven i Suppl.) och Stalin (se d. o. Suppl.).
Fronderande mot denna maktgrupp har Trotzkij
länge varit, hvarvid olika meningar om den "nya
ekonomiska politiken" äfven spelat in.
Utrikespolitiken har sedan 1918 med stor skicklighet skötts
af Tjitjerin; gentemot Nationernas förbund har
den principiellt hållits afvisande, men i den
internationella uppgörelsen med Turkiet i Lausanne
1923 deltog R. i hvad som gällde nyreglering af
genomfartsrätten genom sundet vid Dardanellerna
och Bosporen.
Litt.: S. Graham, "Changing Russia" (1915),
A. Karlgren. "Ryska intervjuer" 1916) och "R.
utan vodka" (s. å.). A. Törngren, "R. i
revolution" (1917). V. Grossmann, "Det gamle R. og det
nye" (s. å.), M. J. Olgin. "The soul of the
russian revolution" (s. å.), P. Axelrod, "Ryska
socialdemokratien" (s. å.), N. Strannikov,
"Bolsjevismen i tsarriket" (1918). "Rysslands
omdaning" (2 bd, 1918–20), L. Trotzki, "Den ryska
arbetarrevolutionen från novemberrevolutionen till
Brestfreden" (1918) och "Die sowjet-macht und der
internationale imperialismus" (s. å.), M. Litvinov.
"The bolshevik revolution" (s. å.), E. J. Dillon,
"The eclipse of Russia" (s. å.), "Die verfassung
der russischen föderativen sowjetrepublik" (s. å.),
A. F. Kerenskij, "The prelude to bolshevism. The
Kornilov rebellion" (1919), "Det röda R.
1917–1919" (s. å.), A. Chessin, "Au pays de la
démence rouge. La révolution russe, 1917–1918"
(1919). M. Paléologue, "La Russie des tzars
pendant la grande guerre" (3 bd. 1921–23),
Welschinger, "L’alliance franco-russe" (1919). Th. G.
Masaryk, "The spirit of Russia" (2 bd. s. å.), A. von
Freytagh-Loringhoven, "Geschichte der russischen
revolution", I (1919) och "Entwicklung des
bolschewismus in seiner gesetzgebung" (1921), P.
Miljukov, Andra ryska revolutionens historia, I
(på ryska: Sofia. 1921) och "Russia to-day and
to-morrow" (1922), E. Hurwicz, "Geschichte der
jüngsten russischen revolution" (1922), "Recueils
des principaux traités, accords et conventions
conclus par la R. S. F. S. R. avec des
puissances étrangères" (Moskva, 1923), Lydia Bach, "Le
droit et les institutions de la Russie soviétique"
(s. å.), E. Herriot, "La Russie nouvelle" (s. å.)
V. Malmberg, "Några år i Lenins paradis. En
svensk läkares upplevelser i Sovjet-R." (s. å.), S.
A. Korff. "Autocracy and revolution in Russia"
(s. å.). N. N. Alexejev, A. V. Zavadskij m. fl.
"Sovetskoe pravo" (Sovjeträtten; 2 bd, Prag, 1924;
en serie afhandlingar om sovjetlagstiftningens källor,
sovjetförfattningen, förvaltningen, lagar om
jordbruk, handel, industri m. m.), A. P. Melgunow,
"Der rote terror in Russland 1918–1923" (1924),
P. Maho, "La nouvelle politique économique des
soviets" (s. å.), M. Gide, "La Russie soviétique"
(s. å.), A. L. P. Dennis, "The foreign policies
of Soviet-Russia" (s. å.), M. Farbman, "After
Lenin: the new phase in Russia" (s. å.), och S. S.
Katzenellenbaum. "Russian currency and banking,
1914–1924" (1925).
V. S–g.
Rüssow, Balthasar, estländsk
historieskrifvare, d. 1600, var bördig från Reval och pastor
där. Han författade Chronica der provinz Livland,
som omfattar tiden t. o. m. 1583 och är af vikt
äfven för Sveriges historia.
Fr. W.
*Rysstad, G. T., är hemmansegare och var
1903–06 stortingsledamot för Nedenes amt. Hans
första diktsamling hette Sukk og song (1888).
Rystedt, Karl (Carl) Gottfrid, läkare,
medicinsk författare, f. 1 maj 1875 i Stockholm,
med. licentiat vid Karolinska institutet 1904,
amanuens där (1897–98) och vid Serafimerlasarettet
(1905–09) och föreståndare för dess med.
poliklinik (1908—09), utöfvar sedan 1909 enskild
praktik i Stockholm med specialitet invärtes sjukdomar.
Han var öfverläkare 1911–14 vid Loka (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
