Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schönberg, Arnold - Schönborg-Hartenstein, Alois - *Schöne, A. - *Schöneberg. 1. - *Schöneck. 1. - *Schönerer, G. - *Schönheyder, K. G. F. - *Schönit, äfven kallad pikromerit - *Schönleber, G. - Schönmeyr, Alfred Karl (Carl) - *Schörg, Fr. - Schörting. Se Shirting - *Schött, H. G. - *Schöyen, W. M. - Schöyen, Karl - Scialoja. 1. Antonio S. - Scialoja. 2. Vittorio S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Schönborg-Hartenstein-Scialoja
fylld af motiviskt lif, slutligen utbilda en skenbart
formlös "futurism", där idel små motiv likt färg-
fläckar i en tafla äro afsedda att tillhopa ge en
oändlig melodi. S:s konstnärliga allvar och kunnig-
het ha emellertid vunnit erkännande. - Hans stör-
sta alster, Gurre-lieder (till J. P. Jacobsens dikt-
cykel), koncipieradt 1900-01, men framfördt fär-
digt först 1912 (i Stockholm 1925) med ett mäkta
stort uppbåd af orkester, sångsoli och körgrupper,
står ännu inom den efterwagnerska trollkretsen,
men innehåller äfven egenartadt vackra och ut-
trycksfulla ingifvelser. Till S:s tidigare period hör
ock stråksextetten Verklärte nacht, äfven satt för
stråkorkester (Stockholm 1919). Bland följande
verk må nämnas symfoniska dikten Pelleas und
M elisande, en kammarsymfoni för 15 soloinstru-
ment, stråkkvartetterna i d moll och fiss moll, mo-
nodramerna Erwartung och Die glwckliche hand,
melodramcykeln Pierrot lunaire (21 småpoem att
recitera med musik till) samt pianostycken, sånger
vid piano och sånger med orkester. S. utgaf 1911
en omfångsrik Harmonilehre, egnad att väcka mot-
sägelse. Monografi of ver honom skrefs af E. Wellesz
(1921). E.F-t.
Schönborg-Hartenstein [-ajn], A lois, furste,
österrikisk militär, f. 1858 i Karlsruhe, blef
1878 officer vid kavalleriet, afgick 1897 ur aktiv
tjänst som öfverstelöjtnant vid generalstaben, blef
1901 öfverste i reserven och 1909 generalmajor ur
tjänst. Vid Världskrigets utbrott 1914 blef han
brigadchef och s. å. fältmarskalklöjtnant och inf.-
fördelningschef. 1916 blef han general af kav. och
armékårschef (italienska fronten) samt i juni 1918
chef för 6:e armén (Piave), som han förde till kri-
gets slut. I nov. s. å. blef han generalöfverste
och i dec. pensionerad. H. J-dt.
.Schöne, A., dog 10 jan. 1918 i Kiel.
’Schöneberg. 1. S. är sedan 1920 inkorpore-
radt i Berlin.
’Schöneck. 1. S. (officiellt Skarszewy) tillhör
nu Polen, vojevodskapet Pomorze. 3,042 inv.
(1921).
*Schönerer, G., dog 14 aug. 1921 i Rosenau,
Nedre Österrike.
’Schönheyder, K. G. F., sedan 1912 docent vid
tekniska högskolan i Trondhjem, har ock skrifvit
skådespelet Statuen af Dorin (1905) och romanen
ÆWfcøt? (1907). M. H.
*SchÖnit, äfven kallad pikromerit, förekommer
vid Stassfurt, Aschersleben och Kalusz K. A. V-g.
*Schönleber, G., dog 2 febr. 1917 i Karlsruhe.
Schönmeyr, Alfred
Karl (Carl), svensk-
chilensk militär och di-
plomat, f. 1868 i Yni-
spenllwch i Wales, till-
hör en från Malchin i
Mecklenburg på 1740-
talet till Sverige in-
vandrad släkt samt är
son till kommendörkap-
tenen i svenska flottan
Alfred Carl S och E.
Miers-Cox y Bustillos
från Chile. S. blef
1891 underlöjtnant vid
Göta lifgarde och fick
1895 löjtnants af sked, anställdes s. å. i Chi-
les armé som instruktionsofficer på kontrakt,
förvärfvade ansedd ställning inom armén, in-
gick 1901 i denna definitivt (genom en för detta
fall stiftad lag), befordrades 1908 till öfverstelöjt-
nant och 1916 till öfverste samt tog afsked 1917.
Unoler tiden bestridde han befattningar som rege-
mentschef, chef för underofficersskolan, direktör
och chef för krigsskolan, af d. chef i generalstaben
och brigadchef. Det mönstergilla sätt, på hvilket
han med sitt regemente upprätthöll ordningen i
Valparaiso dagarna efter den fruktansvärda jordbäf-
ningen 1906, förskaffade honom utomordentligt er-
kännande. Han var militärattaché vid ryska armén
under kriget mot Japan 1904-05 och i London
1912-14, öfvergick 1917 till den diplomatiska ba-
nan samt blef 1919 förste sekreterare och chargé
d’affaires i Stockholm och 1925 envoyé vid svenska
och norska hofven.
*Schörg, F r. Det rätt länge cirkulerande ryk-
tet, att S. skulle ha stupat 1915 i Världskriget,
var falskt. Han dog 5 april 1923 i Würzburg.
Två andra medlemmar af Bruxelles-kvartetten (se
d. o. Suppl.) stupade däremot i kriget, hvarefter
S. bildade en ny stråkkvartett, med hvilken han
konserterade i Sverige i mars 1923.
Schòvrting. Se S h i r t i n g.
*Schött, H. G., utgaf 1921 Östergötlands läns
landsting 1863-1912. Historik.
*Schöyen, W. M., dog 1918.
Schöyen [skö’jen], Karl, norsk förf., f. 1877 i
Kristiansand, debuterade 1894 med en samling
Vers. Därefter följde Toner og sange (1896) och
Norges ny tid (1905). Mer än någon annan är S.
Nord-Norges diktare. Dit höra den ypperliga skil-
dringen Nord i Vorene (1915) och Tre stammers
möte (1918), en cykel af krönikor och berättelser
från gränstrakterna, utmärkt af innerlig känsla och
framställd med stor charm och äkthet. Den af
Oplysningsíondet af 1914 utg. "Nordlandet" redi-
geras af S. M. H.
Scialoja [JaWja]. 1. Antonio S., italiensk
nationalekonom, politiker, f. 31 juli 1815, d. 14
okt. 1877, professor, var finansminister 1865-67
och undervisningsminister 1872-74. - 2. V i t-
torio S., den föregåendes son, rättslärd, politi-
ker, f. 24 april 1856 i Turin, blef universitets-
professor 1879 i Camerino, 1880 i Siena och 1884
(i romersk rätt) i Rom. S., som är senator, var
dec. 1909-mars 1910 justitieminister i Sonninos
ministär och juni-okt. 1917 minister utan port-
följ i Bosellis kabinett, blef medlem af och ställ-
företrädande ordf. i italienska delegationen under
fredsförhandlingarna med Österrike 1919 och var
nov. 1919-juni 1920 utrikesminister (efter Tittoni)
i Nittis kabinett, där han ansågs stå nära fascis-
men. I Nationernas förbunds arbete har S. tagit
framskjuten del såsom delegerad vid församlin-
garna 1921-25 och äfven som rådsledamot. Af
Mussolini har S. mycket anlitats i utrikespolitiska
värf; bl. a. undertecknade han å Italiens vägnar
Locarnotraktaten 1925. Bland hans vetenskapliga
arbeten märkas Sopra il precarium (1878) och
SulV interpretazione delle leggi (1898). Han
grundlade 1888 Istituto di diritto romano och bör-
jade 1900 utge "Dizionario practico del diritto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
