Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skifarp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
351
Skjutskola-Skogsbingel
352
Världskriget utvecklades skjuttekniken, så att det
blifvit möjligt att med framgång utföra en skjutning
uteslutande med hjälp af beräknade skjutelement
(se d. o. Suppl.), utan att sedermera ändringar
behöfva göras med stöd af observationer eller mät-
ningar. Därför erfordras emellertid, dels att strids-
terrängen är noggrant geodetiskt inmätt och att
målets såväl som de skjutande pjäsernas platser äro
kända genom sina s. k. .geodetiska koordinater, i
vågplanet räknadt från en viss meridian, resp.
parallell, och i höjdled räknadt från hafsnivån, dels
att meteorologiska mätningar skett, så att inflytel-
sen af vind, temperatur och lufttäthet kan beräk-
nas. Skjutning med beräknade element kan på
grund af de vidlyftiga förberedelser den kräfver
sällan ske annat än under ställningsstrider. Den
medför fördelen, att verksam eld kan öppnas från
flera batterier samtidigt, öfverraskande och med
stark eldkoncentration. På grund af samtidigheten
och koncentrationen bli batterierna i regel urstånd-
satta att särskilja sina egna krevader från öfriga
batteriers, hvarför en eldreglering på vanligt sätt
omöjliggöres. Jfr Världskriget, sp. 263
-264. G. af Wdt.
*Skjutskola. I Sverige sammanslogs 1910
fästnings- och positionsartilleriets skjutskoleutbildning
med den från s. å. organiserade Fästnings- och
positionsartilleriets skjutskola. 1918 sammanslogs
denna skola med fältartilleriets skjutskola till
Artilleriets skjutskola. Genom 1925 års
försvarsordning erhöll denna skola egen chef, en på
artilleristabens stat uppförd öfverste.
G. af Wdt.
*Skjutsväsen. (Sp. 1026) Skjutsdygnet skall
beräknas från klockan 6. f. m. (ej e. m.).
*Skjutvapen. Se äfven Granatkastare.
Suppl.
Skocka, bot., namn på släktet Helianthus.
*Skodawerke. Personalen steg under
Världskriget till 40,000 pers. 1919 tvangs friherre Karl von
Skoda af tjechiska regeringen att lämna sin plats och
sälja sina aktier. 1923 var aktiekapitalet 200 mill.
tjechiska kr. och antalet anställda omkr. 20,000.
*Skodon. (Sp. 1038 ff.) "Spänntång" bör enbart
heta lädertång. Ofvanläder är numera en nästan
vanligare term än öfverläder. "Klappningen" af
den pålagda yttersulan afser hufvudsakligen att
göra lädret starkt och fast. Klackens läderskifvor
hopklistras snarare än hoplimmas (i klistret blandas
ofta litet lim, eller ock används dextrin o. s. v.).
– (Sp. 1040) Pinning är en mer brukad term än
den från ty. lånade "svickning" för sulans förening
med ofvanlädret. Bland handledningar i ämnet må
nämnas "The modern boot and shoemaker" (4 bd,
1917), och Rodegast, "Die fussbekleidungskunst"
(1921).
*Skodsborg hade 999 inv. 1921.
Skofvel, handredskap för lämpning och lossning
af lös jord, gödsel, spannmål m. m., tillverkades
förr vanligen af trä med ett platt blad, hvars nedre
rand var järnskodd, men numera vanligen med ett
platt rännformigt blad af järnplåt.
H. J. Dft.
Skofvel, zool. Se Älgen.
*Skog. – 2. Socknen tillhör nu Ådalens
kontrakt, Härnösands stift. 959 inv. (1925).
Skogadalen, trång och vild fjälldalgång från
Utladalen i Aardal (Sogn), Norge, till västra ändan
af Bygdin, i Jotunheimen, som genomströmmas af
den strida jökelälfven Skogadöla. Vid västra
mynningen af S. ligger Skogadalsböen, en
mycket besökt turisthydda, s. ö. om
Skagatölstindene, och på norra sidan af S. det vackert formade
fjället Skogadalsnaasi (1,854 m.).
E. A-t.
Skogadalsböen, Skogadalsnaasi [-nåsi],
Skogadöla. Se Skogadalen. Suppl.
Skoganvarre, en statens fjällstuga, s. om
Porsangerfjord, vid den mycket använda vägen mellan
fjorden och Karasjokk, vid Tana, Finnmarken,
Norge. Landsväg under byggnad.
K. G. G.
*Skogekär Bärgbo. Se Rosenhane äfven i
Suppl.
Skogen, en populärt hållen, rikt illustrerad
tidskrift för skogsvård och skogshushållning,
utges sedan 1914 af Sv. skogsvårdsföreningen. Den
utkommer med 12 hftn om året (under sommaren
ofta dubbelhäften motsvarande två månadshäften),
utdelas till föreningens medlemmar och
innehåller hufvudsakligen kortare uppsatser i skogliga
frågor samt meddelanden ang. föreningens
angelägenheter. I "Skogen" publiceras "Flygblad" och
"Skogliga rön", utg. af Statens skogsförsöksanstalt.
Redaktörer ha alltsedan 1914 varit G. V. Schotte
(d. 1925) och H. Hesselman.
H. Hn.
*Skogens skadeinsekter. Å pl. I står
Tallkottvecklaren. Ekspinnaren bör vara
Tallskottvecklaren. Ekvecklaren.
*Skoghall, Skoghallsverken. Se vidare
Uddeholmsverken, sp. 821. – 2. Blixtfyr
vid Klarälfvens västra utlopp i Vänern, på 59° 19’
6" n. br. och 13° 26’ 18" ö. lgd fr. Gr., 16,8 m.,
uppförd 1855 och ändrad 1916. 2,000 hlj. styrka.
Dalénljus.
E. A-t.
*Skogsaccis. Lagen 11 okt. 1912 om skogsaccis
och om virkestaxering, som urspr. icke gällde för
Stockholm, har genom 15 juni 1923 utfärdad ändrad
lydelse af lagens 46:e § utsträckts att gälla äfven
denna stad. För motiveringen se k. propositionen till
1923 års riksdag n:r 212.
Å. H-k.
*Skogsafverkning. Genom lag 25 april 1919 har
stadgats, att – om skogsafverknings- eller
kolningsarbete bedrifves på sådant afstånd från ställe, där
bostad finns att tillgå, att det icke skäligen kan
påfordras, att arbetarna skola bege sig dit för att få
natthärbärge – det åligger arbetsgifvaren att sörja
för, att vid arbetsplatsen uppföres tillfredsställande
tillfällig bostad åt arbetsmanskapet. På enahanda
sätt skall stallrum uppföras för vid skogskörslorna
använda hästar. Tillsynen öfver, att denna lag
efterlefves, ombesörjes af länsstyrelserna med
biträde af dem underlydande personal samt
skogsstatens och skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän.
Därjämte har tillsatts en under yrkesinspektionen i
Socialstyrelsen lydande s. k.
skogshärbärgsinspektör, som har dels att organisera
kontrollen öfver lagens efterlefnad, dels att bedrifva
upplysningsverksamhet såväl bland arbetsgifvarna som
bland skogsarbetarna själfva rörande sättet att ernå
bättre och mer hygieniska bostadsförhållanden vid
skogsafverkningarna. Genom denna lag har de s. k.
skogskojornas beskaffenhet afsevärdt förbättrats, och
dessa kojor torde numera få anses tillfredsställa alla
rimliga fordringar på tillfälliga bostäder i
skogarna.
S-r.
Skcgsbingel, bot., namn på Mercurialis perennis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
