- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
563-564

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Storbritannien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

563

Storbritannien (Historia)

564

Milner, och som utrikesminister kvarstod lord Bal-
four. Vid fredsunderhandlingarna i Paris var
emellertid Lloyd George själf den brittiska för-
handlingsdelegationens enväldige chef. Någon di-
rekt landutvidgning betingade sig S. ej vid fre-
derna, men indirekt erhöll det en betydande så-
dan genom uppdraget att (själft eller genom sina
australiska, nyzeeländska och sydafrikanska domi-
nions) förvalta en del förut tyska eller turkiska län-
der såsom mandatområden (se of van sp. 554). Un-
der Parisförhandlingarna såg sig Lloyd George i
flera fall af sina egna demagogiska vallöften för-
anledd att medge fredsvillkorens skärpning utöfver
rimliga mått (jfr Versailles och Världs-
kriget, sp. 272-277). Indien och de själf sty-
rande dominions hade vid konferensen egna ombud,
som å deras vägnar underskrefvo íredstraktaterna;
dessa länder ingingo äíven som själfständiga med-
lemmar i det genom traktaterna upprättade Natio-
nernas förbund.

Fredstillståndets återinträde följdes i S. af rätt
svåra skakningar på det sociala området, delvis
framkallade af, att demobiliseringen och krigs-
industriföretagens afveckling vållade mycket ut-
bredd arbetslöshet. Denna förvärrades därigenom,
att brittiska industrivaror ej kunde få afsättning
i valutasvaga länder på kontinenten, hvilka af ven
af andra, med kriget i samband stående, or-
saker förlorat i köpkraft. Därtill kom, att lifs-
medelskostnaderna i S. nedgingo långt mindre
hastigt än de under krigsåren högt uppdrifna lö-
nerna. I sin mån återverkade af ven den ryska
revolutionen på stämningen inom arbetarkretsarna,
särskildt i Clyde-distriktet, och i hotfull ton fram-
ställdes vidtgående kraf på höjda löner, minskad
arbetstid och de stora industriernas nationalise-
ring. En af sedermera underhustalmannen "Whit-
ley ledd kommitté hade 1917 (se W h i 11 e y k o in-
ni i 11 é n) förordat upprättandet inom hvarje indu-
stri af paritetiska "industriråd" af arbetsgiívare
och arbetare med uppgift att bilägga tvister om
löner och arbetsledning, och sådana råd hade också
tillsatts inom flera industrier. Nu förordade en
för kolindustrien tillsatt kunglig kommission, efter
sin ordf., domaren Sankey, kallad "the Sankey
commission" dels lagstadgad åttatimmarsdag (48
arbetstimmar i veckan), dels upprättandet af ett
storfnationellt industriråd" af 400 medlemmar,
hälften arbetare och hälften arbetsgifvare, med
uppgift att tillhandagå regeringen med råd i in-
dustrifrågor. Mer eller mindre vidtgående natio-
nalisering förordades i flera af kommissionens spe-
cialbetänkanden. Bland svårare strejker märktes en
ny polisstrejk i London aug. 1919, en omfattande
järnvägsstrejk 26 sept.-5 okt. s. å. samt en stor
grufarbetarstrejk okt. 1920.

Förhållandena på Irland blefvo allt brydsam-
mare. öppet krig rådde tidtals mellan sinnfei-
narna, som särskildt på landsbygden slagit under
sig lokalförvaltningen, och regeringens polistrup-
per, af hvilka de s. k. Uack-and-lans begingo upp-
rörande våldshandlingar vid repressalieföretag efter
sinnfeinska blodsdåd. Lloyd George genomdref i
parlamentet dec. 1920 en ny själf styrelselag, byggd
på grundsatsen om två autonoma regeringar och
parlament (för södra Irland och för Ulster) och
ett af de båda parlamenten utsedt gemensamt råd,

hvarur ett framtida gemensamt irländskt parlament
tänktes kunna framgå. Ulster ("Norra Irland")
valde 1921 eget parlament och fick sin egen mini-
stär i Belfast med sii J. Craig som premiärmini-
ster. På södra Irland demonstrerade sinníeinarna
vid valen till det nya Dublinparlamentet sin styrka
(de eröfrade 124 mandat af 128), men underläto
sedan att taga säte där och fasthöllo i stället vid
sin 1919 konstituerade republikanska representation,
Dail Eireann (se d. o. Suppl.). Inbördeskriget
slöts emellertid 10 juli 1921 genom ett formligt
stillestånd, följdt 6 dec, s. å. af ett uppgörelse-
fördrag, som gaf Irländska fristaten dominionställ-
ning inom Brittiska riket, åt denna öfverlät landt-
försvaret, men anförtrodde kustförsvaret åt britti-
ska flottan, hvilken i detta syfte fick disponera
några irländska hamnområden. Gränsen mellan
den nya Fristaten och Norra Irland skulle bestäm-
mas af en tremannakommission (se närmare om
striderna och uppgörelsen art. Irland. Suppl.,
sp. 681-684).

I samband med Bonar Laws af sjukdom vållade
aígång (17 mars 1921) rekonstruerades Lloyd Geor-
ges ministär: Austen Chamberlain blef underhusets
ledare, förre handelsministern sir R. Horne finans-
minister och Stanley Baldwin, en framstående
affärsman aí Bonar Laws typ, handelsminister;
lord Milner afgick och efterträddes som kolonial-
minister af W. Churchill. Asquith, som 1920 åter
invalts i underhuset vid ett fyllnadsval i Paisley,
återtog ledningen af den liberala oppositionsgrup-
pen, och samtidigt började det för Lloyd George,
som dessa år mest var upptagen af utrikespolitik,
särskildt de allierades förhandlingar inbördes och
med Tyskland i skadeståndsfrågan (se d. o. Suppl.),
bli allt svårare att sammanhålla regeringskoalitio-
nen. I skadeståndsfrågan vacklade Lloyd George
mellan motvilligt understöd åt den franska politi-
ken och trefvande försök att förmå de allierade till
en revision af de äldre skadeståndsprogram, hvil-
kas omöjlighet att genomföra han med tiden allt
tydligare insåg. På de konservatives högra flygel
väckte Lloyd Georges oberäknelighet och starkt
personliga utrikespolitik växande misstro. Redan
våren 1922 hotade koalitionen falla sönder, och vid
ett möte inom underhusets konservativa parti i Carl-
tonklubben 19 okt. s. å. genomdrefvo de fronderande
ett formligt beslut om, att partiet vid nästa val
skulle operera fullt fristående med eget program och
egen ledare. Den koalitionsvänliga minoriteten (A.
Chamberlain, Balfour, Birkenhead m. fl.) hade
förgäfves framhållit behofvet aí borgerlig samling
mot bolsjeviserande tendenser inom arbetarrörel-
sen. Lloyd George insåg, att Carltonklubbmötets
beslut betydde äfven ministärens sprängning och
begärde därför s. d. sitt afsked. Den nya rent
konservativa ministären bildades af Bonar Law
24 okt. (Curzon utrikes-, Baldwin finans-, lord
Derby krigs- och L. S. Amery sjöminister, lord
Cave lordkansler) och vann vid underhusvalen i
nov. en glänsande valseger. Af 615 mandat (minsk-
ningen föranledd af, att Irländska fristaten ej är
representerad i S:s parlament) tillföllo 344 de kon-
servative, 138 arbetarpartiet, 60 Asquiths obero-
ende liberaler och 57 Lloyd Georges "national -
liberala" grupp (vildar och smågrupper fingo 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free