Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sunday pictorial ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgäfves sökt i de indiska religionerna. Han
motstod faderns alla försök att kvarhålla honom i den
fäderneärfda religionen och utstöttes från hemmet.
Först omhändertager af presbyterianska missionä-
rer, döptes han på sin 16 :e födelsedag (1905) af den
anglikanske prästen Redman i Simla. Som kristen
fullföljde han sin afsikt att bli en sadhu (asket;
se Sadh), att helt egna sig åt det religiösa lifvet
(han bär alltjämt sadhu’ns saffransfärgade dräkt)
och kringvandrande förkunnelse. Efter två års stu-
dier vid det anglikanska S:t John’s Divinity college
i Lahore erhöll han tillstånd att predika inom
engelska kyrkan, men detta återkallades på hans
egen begäran, då han ej ville binda sig vid någon
viss kyrka. 1913 gjorde han ett försök att fasta
i 40 dagar; ehuru han ej lyckades uthärda till
slut, tillskrifver han själf sina inre upplefvelser
under fastan den största betydelse. Sedermera har
han tillbragt sitt lif på ständiga missionsresor
inom Indien, däi han kraftigt påverkat såväl
kristna af alla bekännelser som hinduer, och i
Nepal och Tibet, där han flera gånger varit nära
döden genom det buddistiska prästerskapets förföl-
jelser. Hans erfarenheter från dessa resor rymma
åtskilliga underbara drag, hvilka det ej helt lyc-
kats kritiken att genomtränga (bekant är särskildt
berättelsen om hans befrielse ur dödsbrunnen i
Rasar). Själf har han aldrig försökt slå mynt af
dessa upplefvelser, som för honom städse träda i
de inre erfarenheternas tjänst, och de energiska
försök, som från katolskt (jesuitiskt) håll gjorts att
framställa honom som en bedragare, ha framgångs-
rikt vederlagts. Han besökte Västerlandet 1920
och 1922 (sistnämnda år af ven Sverige, där han
talade i Uppsala m. fl. st.). Bekantskapen med
Västerlandets kristenhet blef för S. en missräk-
ning. Sedermera har han återupptagit sina mis-
sionsresor i Indien, där hans anseende stadigt
tilltagit, och i Tibet. Den kampanj, som från
romersk-katolskt håll igångsattes mot honom 1924,
är delvis en följd af hans växande helgonrykte. –
S. hör till missionshistoriens intressantaste förete-
elser. Han torde utgöra det förnämsta exemplet
på en egendomligt indisk kristendomstyp, där den
bibliska uppenbarelse- och personlighetsreligionen
ingått en äkta förening med indisk askes och my-
stik. Hans extatiska och visionära upplevelser
erinra om de stora kristna mystikernas; hans guds-
förtröstan tar sig ofta uttryck, som ha en påfal-
lande, men omedveten likhet med Luthers. Trots
hans bestämda afvisande af all panteism står han
också i skuld till Indiens religiösa tradition: därom
vittna såväl hans bildspråk som hans förkärlek för
det kontemplativa lifvet liksom flera drag i hans
religiösa åskådning. Teoretisk spekulation träder
hos honom i skuggan för det individuella upplef-
vandets innerlighet. Formellt medlem af angli-
kanska kyrkan, har han icke velat binda sin verk-
samhet inom något samfunds gränser. I flera afse-
enden representerar han också en kristendomstyp,
som står närmare urkristendomen än någon af de
senare bekännelsekyrkorna. En egendomligt gri-
pande framställningsförmåga i förening med gestal-
tens höghet, allvar och religiösa kraft har gjort
honom till en betydande faktor i den samtida kri-
stenheten långt utanför Indien. Några af hans
skrifter ha utkommit af ven på sv., Överflödande liv,
sju predikningar (1922), Herren kallar, tio predik-
ningar (1923), Vid måstarens fötter (3 uppl. 1923),
Sundar Singhs budskap (1923), en samling af hans
tal (bl. a. det i Uppsala) och liknelser utg. af
N. Söderblom (med värdefulla studier öfver hans
personlighet) och Verklighet och religion, betrak-
telser om Gud, människan och naturen (1924).
Litt.: A. Zahir, "A lover of the Cross" (1918),
mrs A. Parker, "S. S. S., called of God’ (5 uppl.
1924), B. H. Streeter och A. J. Appasamy, "The
Sadhu. A study in mysticism and practical reli-
gion" (1921; "Sadhu Sundar Singh", 1922; 12:e
uppl. 1926), och F. Heiler, "S. S. S. Ein apostel
des Ostens und Westens" (4:e uppl. 1926).
Y. B.
Sunday pictorial [sandi piktåriöl]. Se Daily mirror. Suppl.
*Sundberg (sp. 717), K. F., dog 23 juli 1924.
*Sundberg (sp. 717), Karl (Carl) J. G., tog
1924 afsked från professuren och är sedan 1918
kontrollant vid Statens bakteriologiska
laboratorium. Han var redaktör af "Hygiea" t. o. m.
1915 och led. af Karolinska institutets
Nobelkommitté 1901–16. Bland hans skrifter må nämnas
ytterligare Medicinsk uppslagsbok för lifförsâk-
ringsmän (1918), Läkarvetenskapen och dess sam-
hâllsbetydelse under det nittonde århundradet
(1919), Om cystanjurarna (1924), Das glykogen
menschlicher embryonen (s. å.), Lärobok i all-
män patologi (1925) och de första 5 häftena i
Nordiska bokhandelns populärvetenskapliga
bibliotek. Han har ock skrifvit artiklar i Nordisk
familjebok.
Sundbergska stiftelsen i Linköping instiftades
1879 genom testamente af fru Karolina Vilhelmina
Sundberg, född Spole (f. 6 okt. 1804, d. 1 dec. 1879),
änka efter garfvaråldermannen Gustaf Sundberg. Ursprungliga
donationsbeloppet var 278,753,50 kr., som 31 dec. 1924
vuxit till 607,961,34 kr., inberäknadt två fastigheter.
1885 öppnades ett hem för värnlösa flickor, nu med
15 platser, 1891 ett hem för värnlösa gossar med
20 platser. Stiftelsen förvaltas af en styrelse af 5 medl.,
hvaribland domprosten i Linköping som ordf.
O. Sjn.
*Sundblad, August, var led. äfven af kyrkomötet 1918.
Sundblad, Knut, ingenjör, industriman, f. 15
sept. 1853 i Kjula, Södermanlands län, studerade
vid Falu bergsskola 1877-78. Redan 1872 anställdes
han vid Stora Kopparbergs bergslag, i början som
bruksbokhållare och tjänsteman vid hufvudkontoret
i Falun, därefter som förvaltare 1886–90
vid Korsa bruk och 1890–1907 vid Skutskär,
hvarest under hans ledning anlades såväl
sulfit- som sulfatfabriker. 1907–18 var S. verkst.
direktör vid Wifstavarfs a.-b., hvars nydaning till
ett af landets främsta träförädlingsföretag han
framgångsrikt genomförde (se Wifstavarf).
Fmn.
Sundblom, August Julius, åländsk tidningsman,
politiker, f. 22 juni 1865 i Jomala socken på Åland,
uppsatte efter genomgången folkskollärarkurs och några
års verksamhet som folkskollärare tidningen "Åland" 1891,
hvilkens redaktör han sedan alltjämt varit, med afbrott
för en kortare tid, då han redigerade tidningen "Västra
Finland" i Åbo, och för en landsförvisning 1904–05
då han vistades i Sverige. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
