Print (PDF) - On this page / på denna sida - *Telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telefon
nenten lyfter sin mikrotelefon från telefonappara-
tens klyka, igångsattes med hjälp af maskinkraf-
ten ett antal anropssökare. Den sökare, hvars
kopplingsarm först påträffar den multipelram, i
hvilken abonnentens ledning är intagen, kopplas
härvid om, så att kopplingsarmens vridningsrörelse
öfvergår till radialrörelse, hvarvid således kopp-
lingsarmen i fråga sk jutes in mellan multipelra-
mens tråd. Då den kallande abonnentens led-
ning påträffas, upphör väljarens rörelse. Samti-
digt inkopplas till sökaren ett register, en elektro-
magnetiskt kontrollerad anordning för registre-
ring af impulserna från abonnentens fingerskifva.
Att registret blifvit inkoppladt och växlingen såle-
des kan påbörjas, anges för abonnenten genom en
ton i hörtelefonen. När registret blifvit inställdt,
igångsattes en med anropssökaren förbunden grupp-
väljare, som under sin vridningsrörelse utsänder
impulser, hvilka påverka registret på samma sätt
som impulserna från fìngerskifvan. Grupp välj arens
vridningsrörelse af bry tes, när registret nått en
ställning, som korresponderar med de från finger-
skifvan utsända impulserna, och gruppväljarens
kopplingsarm befinner sig då midt framför den
multipelmatta, som innehåller förbindelselednin-
gar förande till den grupp af ledningsväljare, med
hvars hjälp växling till det önskade numret kan
ske. Gruppväljarens kopplingsarm skjutes in i
multipelramen i fråga och uppsöker en ledig för-
bindelseledning. När sådan blifvit funnen, afstan-
nar grupp välj arens rörelse och igångsattes i stället
den till förbindelseledningen hörande ledningsväl-
jaren, hvilken på samma sätt som gruppväljaren
utsänder impulser till registret, i detta fall dock
såväl under vridnings- som radialrörelsen. Då re-
gistret blifvit vederbörligen påverkadt, afbrytes
ledningsväljarens rörelse, och dess kopplingsarm
befinnes nu i kontakt med den Önskade abonnent-
ledningen. Efter på elektrisk väg företagen under-
sökning, om ledningen i fråga är ledig, utsändes
till adressapparaten en påringningssignal, som
upphör, då abonnenten svarar. Skulle adressappa-
raten vara upptagen, anges detta för den anro-
pande abonnenten genom en ton. Efter slutadt sam-
tal återställas samtliga kopplingsapparater, som
därvid tagits i bruk.
I telefonnät, där endast l gruppväljare och l
ledningsväljare komma till användning vid hvarje
växling, blir nätets kapacitet maximum 10,000
abonnentledningar. Insattes ännu en gruppväljare,
ökas kapaciteten till 200,000 abonnentledningar.
Långdistanstelefonien har under det sista årtion-
det genomgått en revolutionerande utveckling,
främst genom uppfinningen och utvecklingen af
högvakuumförstärkarrören, med hvilkas tillhjälp
för kommersiellt bruk användbara telefonöfverdrag
kunnat konstrueras. Härigenom öppnas möjlighe-
ten för att äfven för talöfverföring öfver långa di-
stanser använda pupinkablar i stället för luftled-
ningar. Principen för en förstärkare för enkelrik-
tad förstärkning visas i fig. 2 till art. Vakuum-
rör (sp. 359), där den ström, som skall förstärkas,
inledes vid S1? under det att den förstärkta ström-
men uttages vid S2. I nedanstående beskrifningar
öfver förstärkarkopplingar för telefoniändamål med
tillhörande fig. betecknas en förstärkare endast
schematiskt genom in- och uttagsledningarna I och
U. I en telefonförbindelse, där telefonströmmarna
under samtalet skola framföras än i ena, än i
andra riktningen, räcker ej en enkel förstärkare af
of van nämnd typ, hvilken förstärker endast i ena
riktningen. Ej heller kunna två parallellkopp-
lade, i motsatta riktningar verkande förstärkare
användas, emedan dessa tillsammans åstadkomma
generatorverkari, hvarvid i telefonerna i ledningens
ändpunkter uppstår "tjut", som omöjliggör telefo-
neringen. Problemet att åstadkomma öfverdrags-
kopplingar för förstärkning i båda riktningarna
har redan tidigt behandlats. Den första lösnin-
gen angafs af Edison, den s. k. tvåvägskopplingen,
fig. 3. Den från ena sidan af den genomgående
ledningen A-B inkommande spänningen afgrenas
från P! P2 till förstärkarens ingångssida I. Den
förstärkta strömmen från U ledes öfver den pri-
mära transíormatorlindningen T\ T2. Genom in-
duktion i de båda halfvorna af den sekundära
lindningen erhållas förstärkta strömmar i båda
ledningsriktningarna A och B. Om impedanserna
(se Elektriskt motstånd) hos A och B
äro lika, bli dessa strömmar lika, och då, men
endast under denna förutsättning, förorsakar den
förstärkta strömmen ingen spänning mellan Px och
P2. De anslutna ledningarna åt båda hållen från
förstärkaren måste således vara noga lika till sina
elektriska egenskaper, annars "tjuter" öfverdra-
get. Den numera vanligast använda öfverdrags-
kopplingen, fig. 4, är en utveckling af tvåvägs-
Fig. 4.
kopplingen, angifven af W. L. Kichards 1895. De
båda ledningarna A och B balansera ej längre-
hvarandra vid öfverdraget och behöfva således ej
vara sinsemellan elektriskt lika. De balanseras i
stället hvar för sig af en ledningsbalans, N, vanli-
gen bestående af motstånd, induktanser och kon-
densatorer i sådana kopplingar och till sådana stor-
lekar, att impedansen för alla periodtal, som
kunna af förstärkaren öfverföras, blir densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
