- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
809-810

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Telegraf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kopplas parallellt. Sändaren är byggd enl.
förstärkningstypen. Som generator används en
stämgaffel (S i fig. 8 och 9), som med hjälp af två
elektromagneter, den ena (A) inkopplad i rörets
1 gallerkrets, den andra (B) i dess anodkrets, kan
fås att svänga odämpadt. R är rörets
glödströmsmotstånd. De af S i gallerkretsen inducerade
spänningarna förstärkas af röret och kunna
uttagas öfver transformatorn T. Stämgaffelns
svängningstal är 2,000. Dess svängningar äro
emellertid mycket rika på öfvertoner, och af dessa
utfiltreras i detta fall via T den åttonde (frekvens
16,000). Denna öfvertons amplitud är gifvetvis
liten, men förstärkes sedan upp i flera steg, så
att till sist en odämpad antenneffekt af ej mindre
än 250 kw. erhålles. Denna effekt, hvarmed
stationen f. n. arbetar (maj 1926), är endast hälften
af den, för hvilken stationen är dimensionerad, men
räcker dock till, för att stationen skall nå hvarje del
af jordklotet. Stationens antenn uppbäres af 8,270
m. höga master. Därjämte finns en telefonisändare
å maximalt 300 kw. med särskild antenn,
uppburen af 4 lika höga master (se Telefon. Suppl.,
sp. 801). Fördelen med att använda en
stämgaffel som svängningsalstrare är, att frekvensen
hos svängningarna och därmed stationens
våglängd blir fullkomligt konstant. Temperaturens
inverkan på svängningstalet har eliminerats
genom att göra stämgaffeln af invar (se d. o. Suppl.).

Äfven å mottagningssidan äro under de senare
åren väsentliga förbättringar att inregistrera, om
än radioförbindelsernas argaste fiende, de
atmosfäriska störningarna, kvarstår mer eller mindre
obesegrad och tidtals (under den varmare årstiden
och särskildt i tropiska länder) kräfver en
väsentlig reduktion af telegraferingshastigheten och
understundom sändning af hvarje ord två gånger.
För mottagningen spela vakuumrören en
dominerande roll i olika uppgifter: som förstärkare,
detektorer och svängningsalstrare, det sistnämnda för
sväfnings- eller interferensmottagningen
(heterodynemottagning). Mottagningsapparaterna
sammansättas af högfrekvensförstärkare, svängningsalstrare,
detektor och lågfrekvensförstärkare (jfr
Rundradio. Suppl., sp. 81), den senare ofta
kombinerad med anordning för automatisk registrering
af de mottagna signalerna (recorder) i de fall, då
den använda telegraferingshastigheten är så stor,
att hörselmottagning är omöjlig. Vid sidan af de
äldre rören med volframglödtråd, som kräfver
relativt stark glödströmseffekt, ha framträdt de s. k.
lågtemperaturrören, hvilken benämning härleder
sig därifrån, att dessa rörs glödtrådar för en
viss elektronafgifning kräfva en mindre
upphettning (vanligen endast till rödglödgning) och därför
en rätt väsentligt mindre glödströmseffekt (omkr.
1/15 af de äldre rörens). Detta har möjliggjorts
därigenom, att glödtråden öfverdragits med ett
tunt skikt af något ämne med stor
elektronafgifningsförmåga, vanligen en toriumförening. Rör
med dylika glödtrådar ha på glasomhöljets
innersida ett speglande belägg af alkalimetall för att
förhindra oxidationen af toriumföreningen.
Lågtemperaturrören spela gifvetvis en viktig roll i de
fall, då tillgång ej finnes till för de äldre rören
(högtemperaturrören) lämpliga strömkällor (se
Rundradio. Suppl., sp. 83), men sakna
däremot större betydelse för den kommersiella
radiotrafiken, där hufvudvikten måste läggas på
tillförlitlighet och beständighet, hvari de äldre rören
äro något öfverlägsna. Ett annat slag af
lågtemperaturrör, hvilka dock till skillnad från de förut
nämnda kräfva ung. lika stor glödströmseffekt
som högtemperaturrören, har volframglödtråden
legerad med toriumoxid eller någon liknande oxid.
Dessa rör ha ej spegelbelägg och äro synnerligen
beständiga. Af denna typ äro de rör, som
användas vid telefonöfverdrag (se Telefon. Suppl.).

De vid mottagningen använda antennerna äro
vanligen af direktiv typ, d. v. s. påverkas
kraftigast af en i en viss riktning inkommande våg.
En sådan antenntyp är ramantennen (se d. o.
Suppl.), använd i Tyskland, England och
Frankrike för såväl kontinental som transkontinental
mottagning. I Nord-Amerika används för den
transatlantiska mottagningen en af Beverage
konstruerad horisontalantenn, som kommit till
användning äfven vid den svenska
mottagningsstationen i Kungsbacka för Amerika- och Europatrafiken.
Denna antenn, hvaraf fig. 10 ger en principiell
bild, består af en dubbeltrådig ledning, upplagd
på vanliga telefonstolpar och med 1,3 m. afstånd
mellan trådarna. Antennens längd afpassas efter den
våglängd, för hvilken mottagning skall ske (se
nedan). I fig. 10 går den elektromagnetiska vågen i
riktning från A till B och uppväcker, emedan dess
elektriska fält ej ligger vinkelrätt mot jordytan
utan lutar framåt i vågens rörelseriktning,
strömmar I i de båda antenntrådarna. Dessa strömmars
amplitud stiger, i den mån som vågen närmar sig B.
På grund af att antenntrådarna utöfva en viss
dämpning, komma strömmarna I att gå något
långsammare än den med ljusets hastighet fortskridande
vågen och därför nå sitt maximivärde, något innan
en våglängd är fullbordad. Kungsbacka-antennen
för transatlantisk mottagning är beräknad för
våglängder omkr. 16,000 m. Dess längd är 13
km., hvilket motsvarar en hastighetsminskning i
antenntrådarna af omkr. 20 proc. Vid antennens
bortre ända B finns en transformator T2, hvars
primärlindning P2 är differentiellt anordnad, så att
de lika stora strömmarna I ej ha någon
inducerande verkan på sekundärlindningen S2.
Tillsammans passera strömmarna sedan S2 och inducera
därvid tillbaka på P2, gifvande upphof till en
antennström Ia, som via transformatorn T1 vid
antennens begynnelseända A uttages till
mottagaren. Äfven denna transformators primärlindning
P1 är differentiellt lindad, hvarigenom strömmar,
orsakade af från B inkommande vågor eller
genom reflexion vid B af från A inkommande, ej
få någon inverkan å mottagaren, utan ledas via
motståndet R till jord. Detta motstånd, som är
lika med antennledningens skenbara motstånd, har
till uppgift att förhindra reflexion af dessa senare
strömmar vid A. Vågor, som inkomma i sned
riktning i förhållande till antennens längdriktning, ha
väsentligt mindre inverkan å densamma. Bildar
vågens rörelseriktning rät vinkel med antennen,
uppväckas inga strömmar i denna. Af vikt för
direktiv verkan är äfven, att antennlängden är
riktigt afpassad. Från A inkommande vågor alstra
äfven strömmar i antenntrådarna i riktning mot
A, likaså från B inkommande vågor strömmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free