- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
891-892

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjecho-Slovakien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Schwarzlosekulsprutor m. m., för kav. 8 mm.
Mannlicherkarbin med bajonett och för art. 8 mm.
fältkanoner, 10 och 15 cm. (fält-)haubitser samt 21 och
30,5 cm. mörsare. – Till armén räknas i viss mån
gendarmerikåren med 740 officerare och 12,872
lägre grader. – Sjöstridskrafterna utgöras af 6
armerade flodångare (patrullbåtar). –
Försvarsbudgeten uppgick för finansåret 1925 till 1,815,436,000
koruna.
H. J-dt.

Det fasta försvaret. Trots att 8 år nu (1926)
förflutit sedan Världskriget och att det
långsträckta landet har vidsträckta och delvis
ganska öppna landgränser mot ej mindre än 5 andra
länder, har T:s fasta försvar ännu icke blifvit
tillgodosedt, beroende dels på att, så länge vänskapen
med Polen och Rumänien består och Tysklands och
Österrikes militära vanmakt fortfar, man anser sig
ej ha något att frukta af grannarna, ty Ungern
ensamt kan ju ej väntas våga sig på någon fientlighet,
synnerligast som den förutvarande ungerska
fästningen Komorn nu tillhör T., dels på, att de
ofantliga summor, som ett rationellt ordnadt fast
försvar skulle kräfva för sitt utbyggande, tills vidare
omöjligen kunde uppbringas. Med undantag af det
nyssnämnda Komorn och spärrfästet Éperjés finnas
nämligen inga fasta platser inom det nordvästra
T:s gränser, ty de förutvarande fästningarna
Olmütz, Josefstadt och Theresienstadt ha redan 1886
nedlagts.
L. W:son M.

Flagga och vapen. Statsflaggan består af
ett öfre hvitt och ett nedre rödt fält, mellan hvilka
en kortare blå kil insatts (se färgplansch till art.
Flagga. Suppl.). Presidentsflaggan är hvit och
har på hvitt fält T:s stora vapen (se nedan) med
en omramning af hvit-röd-blå åskviggar. Lilla
vapnet
företer på röd sköld ett silfverfärgadt
lejon. På lejonets bröst har anbragts Slovakiens
vapen, ett dubbelkors af silfver i rödt fält på tre
blå kullar. Stora vapnet har i midten
vapenbilden med lejonet och på nedre skölden
Slovakiens, Karpato-ryska områdets, Mährens och
Schlesiens vapen. Två gyllene lejon med dubbelsvansar
hålla vapnet på en girland af lindgrenar och
lindlöf. Nedanför står på ett band valspråket Pravda
vítězí
("Sanningen segrar").

Historia. De länder, hvilka sedan 28 okt.
1918 bilda den tjecho-slovakiska staten, tillhörde
dessförinnan den österrikisk-ungerska monarkien.
Om deras tidigare öden se närmare art. Böhmen
(Historia), Slovaker och Tjecher. Det var
först under 4:e årh. e. Kr., som en slavisk befolk-
ning slog sig ned i de landområden, som bilda det
nuvarande T. Dessa folk utgjorde slavernas
västliga avantgarde och utvecklades sedermera under
intim växelverkan med det öfriga Väst-Europa, där
de tidigt tillegnade sig romersk och kristen
civilisation. De slaviska folkstammarna i Mellan-Europa
förenades på 600-talet under Samos välde till
kamp först mot de mongoliske avarerna, sedan mot
frankerna, men en varaktigare tjecho-slovakisk stat
uppstod först vid 800-talets midt med rikets
medelpunkt förlagd till Mähren och Slovakien. Detta s.
k. stormäriska rike fick sina starkaste civilisatoriska
intryck från Östromerska riket. Slavernas apostlar,
Cyrillus och Methodius, inkallades 863
från Saloniki af den stormäriske härskaren
Rostislav, och det cyrilliska alfabetet blef en
civilisationens bärare för alla slaviska folk. Det
stormäriska riket störtades i början af 900-talet genom
magyarernas invasion, och därigenom kom folkets
slovakiska gren att för 1,000 år framåt bli
politiskt skild från den tjechiska. Przemyslidernas ätt
lyckades småningom samla de spridda tjechiska
stammarna till en nation, gifva landet en enhetlig
organisation och där bana väg för kristen,
väst-europeisk civilisation. Sekellånga strider till
försvar för statens och folkets oberoende fördes af
de tjechiske hertigarna, sedermera konungarna,
mot de tyske kejsarna, och denna växlingsrika
kamp fick stort inflytande på nationens öden.
Sedan den siste przemysliden, Venceslav III,
1306 lönnmördats, blef den tjechiska staten ett
byte för makthungriga tronpretendenter och en
roflysten adel. De inre striderna upphörde åter för
en tid, då (1310) Böhmens tron tillföll det
luxemburgska huset, af hvars medlemmar Karl IV
(reg. 1346–78), samtidigt romersk kejsare, bragte
det af przemysliderna började konsolideringsarbetet
till lycklig afslutning. En djupgående religiös och
nationell reformationsrörelse vidtog kort därefter
under ledning af Johan Hus. Hans afrättning
1415, sedan han som kättare dömts till döden af
kyrkomötet i Konstanz, bragte hela nationen att
under ledning först af Jan Žižka, sedan af
Prokopius den store resa sig till kamp
för samvetets frihet och de nya moraliska idealen,
men i längden uttömde denna kamp den relativt
föga talrika nationens krafter. Den nationella
enighet, som skapades af husitkonungen Georg
Pódiebrad
(reg. 1458–71), blef ej långvarig, och
riket hemföll under hans efterträdare af den
jagellonska ätten åt adligt fåmannavälde. Mellan olika
religiösa sekter utbröto häftiga strider, och det var
endast den svaga Bömiska brödraunionen, som
okränkt bevarade den tjechiska reformens ideal i
dess renhet. Efter den siste jagellonske konungens
död (1526) bestegs Böhmens tron af ärkehertig
Ferdinand af Österrike, tillhörande
huset Habsburg. Härskarna af denna ätt sträfvade
att i Mellan-Europa upprätta ett stort rike och
ville ej ge något erkännande åt den tjechiska
nationalandan. Nu följde nära 400 års skarpa
konflikter mellan den tjechiska nationen och dess
habsburgska härskare, en motsats, som
kännetecknar Böhmens historia från Ferdinand I till
Världskriget 1914–18.

De första århundradena af det habsburgska
väldet i Böhmen hade striden öfvervägande religiös
karaktär. Vid Luthers uppträdande tog det
tjechiska folket med öfverväldigande majoritet parti mot
Rom, hvaremot habsburgarna ställde sig i spetsen
för motreformationen och med alla medel sökte
motverka tjechernas sträfvanden att skapa en
nationalkyrka. Efter långvariga tvister framkallade de af
regeringen beskyddade prelaternas
våldshandlingar öppen revolt mot den främmande
härskarätten ("fönsterutkastningen" 1618), hvarefter en
ständerkommitté till konung valde kurfurst
Fredrik af Pfalz. Denna tjechiska folkresning
kufvades af kejsaren och hans spanska
bundsförvanter i slaget på Hvita berget 8 nov. 1620. Den
trotsiga adeln straffades därefter genom
afrättningar, landsförvisningar och godsindragningar.
Konungariket Böhmens religiösa, konstitutionella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free