Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullstation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförtros åt tulluppsyningsmän, och vid de största
tullförvaltningarna, där såväl tulluppsyningsmän,
tillsyningsmän och tullvakter finnas, torde man
stundom ha kunnat följa den tilltänkta
arbetsfördelningen i icke obetydlig utsträckning.
T. J-n.
Tullvakt, sedan 1923 befattningshavare för
utförande af enklare bevakningsgöromål vid den inre
tullbevakningen. Jfr Tulluppsyningsman.
Suppl.
T. J-n.
*Tullverkets författningssamling. Däri intas,
fastän personalen för skeppsmätningen icke längre
tillhör tullstaten (se d. o. Suppl.), äfven sådana
kungörelser, cirkulär och meddelanden m. m., som
röra skeppsmätningsväsendet och skeppsmätningen.
Tullvisitation. Se Visitera.
Tullöfverinspektör (före 1923 öfverinspektor)
är chef för tullbehandlingsinspektionen i hvar och
en af städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
Tullöfverkontrollör (jfr Tullkontrollör.
Suppl.) förestår merendels något filialkontor eller
annan underafd. inom tullförvaltning.
Tullöfverkontrollörer finnas f. n. (1926) 1 vid hvart och ett
af tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och
Malmö, 5 vid tullbehandlingsinspektionen i
Stockholm, 3 vid d:o i Göteborg, 1 vid d:o i Malmö, 1
vid hvar och en af tullbevakningsinspektionerna ì
Stockholm, Göteborg och Malmö samt 1 vid hvar
och en af tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg,
Trälleborg, Gäfle och Sundsvall.
T. J-n.
Tullöfveruppsyningsman (före 1923
uppsyningsman) är föreståndare för mindre tullstation (se d.
o. Suppl.), bevakningsförman näst under
tullmästare (se d. o. Suppl.) vid större tullförvaltning
eller sådan förman direkt under chefen vid mindre
tullförvaltning.
T. J-n.
*Tuloma tillhör nu ryska guv. Murmansk.
Tulun, bastard af en- och tvåpucklig kamel. Se
Turkiet, sp. 390.
Tumas, Juozas. Se Litauiska
språket och litteraturen. Suppl.
Tumescens [-ʃe’ns; af lat. tume’scere, svälla],
fysiol., ansvällning af ett erektilt (se d. o.)
organ.
L-e.
Tumiäti [tomi-], D o m e n i c o, italiensk förfat-
tare, f. 1874 i Ferrara, gjorde sig känd genom
originella "melologer", dikter, som föredrogos till
musikledsagning, såsom Parisina, Emigranti och
La morte di Bajardo, balladsamlingen Iris fioren-
tina (1895) och flera andra diktböcker, novellerna
Fumo e fiamma och senast genom skådespel från
il risorgimento, bl. a. Giovine Italia och II tessi-
tore (med Cavour till hjälte).
*Tun. Ordet har i gotländskt landsmål
bibehållit sin ursprungliga betydelse, näml. gärdsgård.
*Tuna. 1. Patronatsrätten upphörde fr. o. m.
1922. 2,560 inv. (1926). – 4. T. tillhör nu
Ljunga kontrakt, Härnösands stift. 5,160 inv.
(1926).
1, 4. E. A-t.
*Tunaberg omfattar nu 11,177 har med 1,996
inv. (1926), sedan ett visst område 1 jan. 1921
öfverflyttats dit från S:t Nikolai socken.
E. A-t.
*Tunberg, Sven A. D., är sedan 1921 sekre-
terare i Historiska föreningen och utgifvare af
"Historisk tidskrift". Bland hans skrifter märkas
ytterligare Till Svearikets äldsta historia (i "Forn-
vännen" 1920), Det svenska bergsarbetets äldsta
organisation (i "En bergsbok" tillegnad C. Sahlin
1921), Fredstanken i Nordens medeltid (i "Nor-
dens årsbok", 1921), Stora Kopparbergs historia.
I. Förberedande undersökningar (1922), Riksrådet
Erik Brahes chifferkalendarium 2 (i "Personhisto-
risk tidskr." 1922), Gustav Vasas konungaval år
1523 (1923), Visby-Lübeck. Ett bidrag till de
svensk-tyska handelsförbindelsernas äldsta historia
(i "Historiska studier", tillegnadeL. Stavenow) och
Tidigare medeltiden (i "Sveriges historia till våra
dagar" 1926). T. har reviderat E. Hildebrands
skildring Gustav Vasas söner (i "Sveriges historia
till våra dagar" 1921) samt utgett "Svenskt diplo-
matarium" VI: 4 (1921) och "Berättelse om den
lybeckska beskickningen i Sverige sommaren 1523"
(i "Hist. handlingar" 1923). T. är den ene utgiíva-
renaf "Norstedts världshistoria" (1926 ff.). E.N-nn.
Tuneld, Ebbe Oskar, språkman, f. 7 april
1877 i Malmö, blef filos. doktor (på afh. Recherches
sur la valeur des traditions bouddiques palie et non
palie) och docent i indologi i Lund 1915. Medarbe-
tare i redaktionen af Sv. akad:s ordbok sedan 1905,
vardt T. 1920 redaktiorschef där och har som sådan
på några få år beslutsamt genomfört en radikal in-
skränkning i ordbokens omfattning och lyckats på-
skynda utgifningen högst väsentligt. T. fick profes-
sors n. h. o. v. 1923 och är led. af Hum. vet.
samf. i Lund (1922). R-n B.
*Tunga metaller. Jfr Metaller.
Indelningen af de tunga metallerna i grupper af
sinsemellan nära besläktade element stöter på vissa
svårigheter, emedan många metaller visa släktskap åt
flera olika håll, t. ex. zink dels med kadmium, dels
med järn, nickel och kobolt. Enklast torde vara
att indela dessa metaller efter den plats de inta i
det periodiska systemets grupper (se tab. sp. 94 i
art. Grundämnen. Suppl.), enligt följande
schema: 1) Koppargruppen: koppar, silfver
och guld; 2) Zinkgruppen: zink, kadmium
och kvicksilfver; 3) Galliumgruppen:
gallium, indium och tallium; 4) Tenngruppen:
germanium, tenn och bly; 5) Arsenikgruppen:
arsenik, antimon och vismut; 6)
Kromgruppen: krom, molybden, volfram och uran;
7) Mangan- och järngruppen: mangan,
järn, kobolt och nickel; 8) Platinametallerna
(se d. o. Suppl.): a) rutenium, rodium
och palladium; b) osmium, iridium och platina.
K. A. V-g.
*Tungan. Sp. 316 rad 7 nedifrån står
Gegenbauer bör vara Gegenbaur.
*Tung-hwang. Sir Aurel Stein har äfven utgett
"The thousand Buddhas" (1921). Jfr "Ord och
bild" 1924, sid. 189 ff.
*Tungolja, kem. tekn. Se äfven
Brunkolstjära. Suppl., sp. 864.
*Tungomålstalande. Jfr äfven under art.
Pingströrelsen. Suppl. anförd litteratur.
Tungrast, bot. Se Anchusa. Suppl.
Tungvikt, idrottst. Se Vikt 2.
Tung vikt, sportv. Se Vikt 3, sp. 414.
*Tunica, anat. T. mucosa. Se äfven
Slemhinna.
*Tunisien hade 2,093,939 inv. 1921, hvaraf
1,889,388 infödingar och 156,115 européer (84,799
italienare, 54,476 fransmän, 13,250 malteser, 920
greker och 664 spanjorer) och 48,436 judar. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
