Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Turkiet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Fig. 1. Tut-anch-Amon. |
form af "solskifvan", som Amenophis införde i
Egypten. Sedan T. öfvertagit regeringen och
residenset åter förlagts till Tebe, ändrade han sitt
namn och kallade sig Tut-anch-Amon i anslutning
till den tebanske guden Amons namn. T:s
regering blef emellertid af kort varaktighet och föga
betydelse. – Det är först genom den af lord
Carnarvon (se Herbert. Suppl.) och Howard Carter
(se Tillägg) gjorda upptäckten af hans graf i
Konungarnas dal vid Tebe, som T. vunnit
världsrykte. Efter flera års utgräfningar i Tebetrakten
erhöll Carnarvon 1914 tillstånd att fortsätta
amerikanen Th. Davis’ utgräfningar i Konungarnas
dal. Då dessa ändtligen efter Världskrigets slut
kunde börjas, föresatte man sig att genomskära
hela området med ända ned till berggrunden
gående löpgrafvar i syfte att uppspåra en ny
kungagraf. De enorma ansträngningarna kröntes
slutligen med storartad framgång, då Carter 5 nov.
1922 helt plötsligt stötte på T:s graf, utan allt
tvifvel en af de ståtligaste arkeologiska upptäckter,
som någonsin gjorts. Grafven (jfr fig. 2) är belägen
under Ramses VI:s grafbyggnad och har legat dold
under de väldiga grus- och stenmassor, hvilka i
forntiden stjälpts öfver den vid dennas
iordningställande. Det var därför först efter aflägsnandet af
dessa, som man lyckades påträffa öfre delen af
den i själfva klippan uthuggna trappa, som ledde
ned till grafven. Såväl trappnedgången som den
därefter följande långa korridoren var fylld med
sand och sten för att hindra grafplundrare att
tränga in, men såväl i trappan som i bortersta
änden af korridoren hade ingången därjämte
igenmurats och förseglats. Sedan dessa murar raserats
samt sten och grus bortförts, var vägen fri till det
största rummet i grafanläggningen. I detta, som
sedermera visade sig innehålla inemot 700 föremål,
voro statyer, hvilobäddar, stolar, kistor, vagnar,
kläder, smycken, stafvar, offergåfvor m. m. hopade
på hvarandra, men alltsammans beundransvärdt väl
bibehållet. Grafven hade bevisligen någon gång i
forntiden, förmodligen strax efter begrafningen,
blifvit hemsökt af plundrare, men icke heller dessa hade
nämnvärdt skadat föremålen. Hvilobäddarna, 3 till
antalet, ha formen af i trä skulpterade djurpar, som
med sina smala och långt utdragna kroppar uppbära
bäddarna. På den främst stående äro djuren lejon,
på den andra hathorkor och på den tredje ett
kompositum af flodhäst och krokodil. Bäddarna äro af
vikt ur religionshistorisk synpunkt, enär det var
på sådana, som mumier lades under balsameringen.
De äro kända från otaliga grafmålningar, men i
verkligheten hade aldrig någon förut påträffats. Af
stolarna förtjänar den ståtliga tronstolen särskildt
beaktande på grund af sitt höga konstnärliga värde.
Trästommen är helt öfverdragen med guldbleck och
i ofritt rikt smyckad med glas, fajans och inlagda
stenar. Benen ha formen af lejonfötter, och
framför armstöden äro två mästerligt modellerade
lejonhufvud anbragta. Armstöden utgöras af två
bevingade jätteormar med Egyptens kronor på sina
hufvud. Förträffligast är dock ryggstödet, som
framställer en scen från palatset. Öfverst ser man
solen, utsändande sina strålar öfver konungen, som
intar en ledig ställning på en tronstol, och öfver
drottningen, som uppträder i stående ställning
framför sin gemål. Upptill är scenen infattad af en
fris af uræusormar och på sidorna med två
blomstersmyckade pelare. Färgerna äro utomordentligt
verkningsfulla. Till ansiktena och de eljest nakna
partierna af kropparna har användts röd glaspasta,
dräkterna äro af silfver, kronor, kragar och diverse
ornamentala detaljer af färgadt glas, fajans och
karneol. Själfva bakgrunden är af guld. Äfven en
af de många klädkistorna är ett kvalitetsarbete af
hög rang. I synnerhet äro jaktbilderna på locket
mästerverk af egyptisk målarkonst. Högt
konstnärligt värde måste tillmätas äfven den ytterst
dyrbara guldkista, hvari T:s mumie påträffades. –
Hela grafanläggningen, som var relativt liten för
att gälla en kunglig person, bestod af
ytterligare 3 mindre kamrar, hvaraf 2 innehöllo
diverse grafgods af liknande art som det större
rummet. I den tredje däremot låg mumien i
sin sällspordt vackra kista, som var helt
arbetad i gediget guld och innesluten i 3 andra
kistor ställda i hvarandra; kistorna voro slutligen
omgifna af ett flerdubbelt tabernakel, som fyllde
nästan hela utrymmet i denna kammare.
Utrymningen, som ännu ej är fullt afslutad, har
försiggått under iakttagande af största försiktighet. Hvarje
föremål, som däraf var i behof, underkastades en
omsorgsfull konservering i Seti II:s närbelägna
graf, hvilken för ändamålet apterats till
laboratorium. I den mån konserveringen framskridit, ha
sakerna öfverförts till det egyptiska museet i Kairo,
där lejonparten af grafgodset torde komma att
förvaras för framtiden. Någon mindre del lär skola
öfverlämnas till British museum i London. Såvidt
man hittills kunnat finna, är fyndets historiska
betydelse tyvärr mycket ringa. Tyngdpunkten
ligger, åtminstone än så länge, på det
konstindustriella området. När föremålen en gång äro
uppställda och ordnade, komma de att bilda en ganska
fullständig retrospektiv utställning af egyptiskt
konsthandtverk från Nya rikets förra hälft. Litt.:
H. Carter och A. C. Mace, "The tomb of Tut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0544.html
