Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Tyskland (Historia)
1030
långt gående hänsynsfullhet mot delstaternas själf-
ständighet. Bland ministärens mera framträdande
medlemmar märkas utrikesministern d:r Simons
och finansministern Wirth. Till riksdagens tal-
man efter Fehrenbach utsågs socialisten Löbe.
En af den nya ministärens första uppgifter blef
att med de allierade ingå på förhandlingar angå-
ende de i Versaillesfreden på framtiden ställda
frågorna om af rustning och skadestånd. I fre-
den hade stipulerats, att de första 20 milliar-
derna guldmark skulle vara inbetalta (i pen-
ningar, värdepapper eller varor) före l maj
1921. Den för frågan tillsatta skadeståndskommissio-
nen hade till en början koncentrerat sig på att
få till stånd naturaleveranser i största möjliga ut-
sträckning. Redan före fredens ikraftträdande (10
jan. 1920) hade kollevéranser påbörjats enligt en
öfverenskommelse i Versailles af 29 aug. 1919. De
kolmängder, som då bestämdes, ändrades emellertid
tid efter annan af skadeståndskommissionen, hvars
kraf ständigt ökades och blefvo mer och mer opro-
portionerliga mot de mängder, som verkligen af-
lämnades. De allierade fìngo här liksom i fråga om
afrustningen en källa till klagomål öfver tyskarnas
bristande fullgörande af sina åtaganden, en källa,
som under de följande åren flitigt utnyttjades. Vid
San Remokonferensen hade de i största allmänhet
tagit ställning till dessa frågor och hufvudsakligen
inskränkt sig till att inskärpa nödvändigheten af, att
T. fullföljde sina åtaganden i fråga om förstö-
ring af krigsmateriel, reducering af trupper, le-
veranser af kol och betalning af skadestånd. De-
taljspörsmålen öfverlätos åt en konferens i Spä,
som efter åtskilligt uppskof och efter två förbere-
dande fransk-engelska konferenser i Hythe 15-17
maj och 19-20 juni samt två interallierade i Bou-
logne 21-22 juni och i Bruxelles 2-3 juli öpp-
nades 5 juli. Den första fråga, som upptogs till
behandling, gällde T:s afväpning. Till dess snabba
afgörande bidrog det hot om förnyadt besättande
af tyskt område, som nu i enlighet med San Remo-
besluten icke längre var ett enbart franskt, utan ett
för de allierade gemensamt påtryckningsmedel. En
tysk begäran, att till bättre tryggande af den inre
ordningen arméns i freden föreskrifna reducering
skulle få stanna vid 200,000 man, af slogs 9 juli,
men däremot medgafs förlängd frist för reduce-
ringens genomförande, l okt. 1920 skulle ar-
mén vara nedbringad till 150,000 man, och l jan.
1921 skulle den ha nått sin slutliga numerär,
100,000 man. T. skulle vidare indraga invånar-
värnens och säkerhetspolisens vapen och genom
en proklamation uppmana den civila befolkningen
att aflämna sina vapen Frågan om T:s kolleve-
ranser syntes ett ögonblick ge tyskarna vissa ut-
sikter att få sina framställningar beaktade. Men
denna gynnsamma situation varade icke. Delvis
under pressopinionens tryck, delvis också på grund
af inverkan från händelserna i östra Europa, där
bolsjevikernas krig mot Polen väckte farhågor för
ett rysk-tyskt samförstånd, styfnade de allierades
hållning, och tyskarna tvingades 16 juli till en
öfverenskommelse, som fastställde T:s kolleveranser
till 2 mill. ton pr månad under 6 månader, räk-
nadt från l aug. I skadeståndsfrågan kom man
däremot icke till någon enighet. De allierade be-
stämde, hur de tyska skadeståndsbetalningarna
skulle fördelas mellan dem. Frankrike skulle erhålla
52 proc., England 22, Italien 10, Belgien 8 och
alla öfriga allierade de återstående 8. Men någon
fixering af T:s totalskuld egde lika litet rum
då som vid Spakonferensen, och hela frågan upp-
sköts till en ny konferens, som man tänkte sig
hållen i Genève. Så slutade den med så stora
förväntningar motsedda konferensen med tämligen
små resultat. Tyskarna hade otvifvelaktigt på
kompromissvägen lyckats frampressa några mindre
eftergifter (i fråga om de s. k. krigsbrottslingarna
hade de vunnit en framgång, då domsrätten öfver
dem öfverlämnats till tyska myndigheter), de hade
också enligt den officiella tyska framställningen om
konferensen "alltmer närmat sig normal ställning, om
den också ingalunda uppnåtts", men den för fram-
tiden viktigaste frågan om skadeståndet var allt-
jämt oafgjord. Den beramade Genèvekonferensen
bleî uppskjuten. Under tiden sökte ententestats-
männen under senare delen af året förbereda frå-
gans fixering, och man lyckades mot årets slut
i Bruxelles sammanföra tyska och allierade finans-
sakkunniga för att undersöka T:s betalningsför-
måga och utarbeta förslag till provisorium.
De stora svårigheter, hvarmed T. kämpade un-
der de allierades ständiga ingrepp och under för-
valtningens af kriget orsakade desorganisation, öka-
des genom en omfattande lifsmedelsbrist. Detta
oaktadt gjordes energiska försök att uppfylla för-
dragsbestämmelserna i fråga om afväpning och ska-
destånd. 30 juli antogs en riksvärnslag för den
nya armén, i hvilken den allmänna värnplik-
ten upphäfdes. 5 aug. antogs en lag om civil-
befolkningens afväpning. Denna uppgift öfverläm-
nades åt en särskild rikskommissarie. Stora mäng-
der vapen och ammunition förstördes. Ett stort
antal hästar och en mängd boskap öfverlämnades
till Frankrike och Belgien. Däremot pågick ännu
vid årets slut diskussion om de allierades kraf på
de halfmilitära skyddsorganisationernas, invånar-
värnens, upplösning samt på utsträckning af fäst-
ningarnas demolering utöfver bestämmelserna i
Versaillesfreden. I okt. hade ett förslag framlagts
till fullständig omorganisation af polisväsendet,
hvarvid säkerhetspolisen delvis skulle öfvergå i en
nyskapad skyddspolis. Förslaget tilltalade ej de
allierade, som funno denna kår alltför militärt
organiserad. Kolleveranserna fullgjordes i öfverens-
stämmelse med Spaprogrammet. Men denna lojala
prestation hade en af vigsida, nämligen att flera
tyska masugnar måste inställa driften. Detta vål-
lade bl. a. en ökning af arbetslösheten, hvars mot-
verkande drog med sig ökade kostnader. Den
fallande valutan (särskildt på hösten gick den be-
tydligt nedåt) skapade betydande svårigheter för
det ekonomiska lifvets vidmakthållande.
Under detta ekonomiska tryck blef också det
inrikespolitiska läget oroligt. Regeringens politik
kritiserades skarpt från både höger och vänster.
Efterdyningarna af vårens oroligheter gjorde sig
starkt gällande. Kommunisterna voro i liflig verk-
samhet, och inflytandet från Moskva var betydan-
de. Till och med det oafhängiga socialdemokra-
tiska partiet kände starka dragningar åt Tredje
internationalen, till hvars andra kongress i juli
representanter skickades. Dessas opposition mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
