Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1037
Tyskland (Historia)
1038
Skadeståndsleveranser före Ruhr ockupationen
(enl. beräkningar aí prof. Lujo Brentano).
Gruldmark
Kontanta betalningar ................ 1,780,016,456
Kol och koks ......................... 2,424,400,000
Kolbiprodukter ........................ 43,000,000
Färgstoffer och îarmaceutiska ar-
tiklar ................................. 200,000,000
Boskap .................................. 274,194,000
Landtbruksmaskiner ................. 31,040,000
Återuppbyggnadsleveranser ........ 290,686,794
Återställande af universitetet i
Louvain .............................. 13,758,585
Fartyg .................................. 4,753,441,068
Järnvägsmateriel ...................... 1,927,943,774
Lastautomobiler ....................... 115,673,853
Försålda krigsmateriel .............. 200,000,000
Ersättning íör accis på utförda
varor ................................. 163,160,182
Icke-militär egendom kvarlämnad
vid västfronten ..................... 1,891,150,387
Privatkablar ........................... 77,800,000
Utlämnade värdepapper ............ 392,642,671
Saargrufvor ............................ 1,017,126,890
Af trädd statsegendom ............... 5,032,106,032
Del i statsskulden ................... 644,414,415
Afträdda fordringar på T :s forna
bundsförvanter ..................... 8,600,000,000
Likvidation af tysk privategen-
dom i utlandet..................... 11,740,000,000
Summa 41,612,555,107
I T. hade man länge med oro följt Poincarés
pantpolitik, bakom hvilken man allmänt misstänkte
en plan att helt och hållet skilja Ehenområdet från
moderlandet. Ett stöd för dessa misstankar hade
man 1922 fått genom en i "Frankfurter zeitung" of-
fentliggjord hemlig rapport från ordföranden i fran-
ska kammarens finansutskott Dariac. som på offent-
ligt uppdrag besökt Rhenprovinsen. Dariac hade
såsom en förutsättning för hvarje fransk poli-
tik i dessa trakter uppställt förlängning af de ocku-
perade områdenas besättande och föreslagit tull-
gräns mellan de besatta och icke besatta tyska
områdena, en separat Rhenprovinsbudget, af-
lägsnande af preussiska ämbetsmän och inkallande
af en folkförsamling, allt för att småningom Rhen-
landet skulle lösslitas från T. och ställas under
Frankrikes och Belgiens militära skydd. Det fanns
därför en dubbel anledning till förbittring i T.,
när de främmande trupperna inryckte i Ruhrområ-
det. Den tyska regeringen, som nu stod under led-
ning af Hamburg-Amerika-linjens direktör Cuno,
sedan Wirth i nov. nödgats afgå på grund af par-
lamentariska svårigheter, kunde också rikta en med
sälìspord enighet godkänd protest mot Frankrikes
handlingssätt. 12 j an. afsändes till Frankrike och
Belgien samt skadeståndskommissionen ett medde-
lande om, att alla kolleveranser och of riga skade-
ståndsprestationer genast skulle inställas. T:s mi-
nistrar i Paris och Bruxelles hemkallades. Därmed
var det s. k. Ruhrkriget öppnadt. Från alla läger
fick tyska regeringen stöd för sin bestämda håll-
ning. Kolsyndikatet i Rhenprovinsen och Westfalen
hade redan före ockupationens verkställande flyttat
.sina kontor från Essen till Hamburg. Arbetarna
beslöto sig för motstånd mot inkräktarna, och
sedan deras förtroendeman Hermann Muller 13 Jan.
i riksdagen proklamerat arbetarnas lojalitet mot
riket, fick Cuno ett nästan enhälligt förtroende-
votum. 19 jan. gafs order till alla tyska ämbets-
män att icke åtlyda ockupationsmakternas befall-
ningar. Den tyska järnvägspersonalen i de ockupe-
rade områdena skulle ej efterkomma den franske
ofverbefälhafvårens befallningar. Ockupationsmak-
terna sökte nu med våld och hot om personliga re-
pressalier få de för skadeståndsprestationerna
nödvändiga arbetena utförda. Den tyska befolk-
ningen sökte på olika sätt värja sig mot dessa
våldsmetoder, och nu utbildades ett system af un-
danflykter, som sammanfattats under namnet "pas-
sivt motstånd". Detta endast ökade fransmännens
våldsmetoder, som snart omfattade ingrepp af de
mest skilda slag. Ämbetsmän, som icke lydde
främlingarnas instruktioner, utvisades, varulager
beslagtogos, tull- och järnvägstjänstemän afskeda-
des, och en särskild fransk-belgisk järnvägsorgani-
sation skapades. I midten af mars började man med
medförda arbetare transportera kolförråden. Sam-
tidigt beslagtogos råmaterialförråden i fabrikerna
och inrättades tvångsdrift vid vissa kolgrufvor.
Äfven i Rhenprovinsen i allmänhet skärptes ocku-
pationsregimen. Ockupationen utsträcktes succes-
sivt till de mest betydande industriorterna i Ruhr-
området. 4 febr. drabbade den af ven Offenburg i
Baden, 13 febr. Wesel och Emmerich, 25 febr.
Königswinter, Kaub och Lorchhausen, 3 mars
hamn-, tull- och varfsanläggningarna i Mannheim
och hamnen i Karlsruhe. Militärstyrkorna måste
oupphörligt ökas, och sammanstötningar af blodig
karaktär egde då och då rum. 31 mars dödades i
Essen 13 personer och sårades 30. Skulden kasta-
des på tyskarna, och bland andra anklagade dömdes
flera direktörer i Kruppverken till långvarigt fän-
gelse. Redan tidigt uppstod problemet, hur be-
folkningen, som icke längre arbetade, skulle för-
sörjas. De icke ockuperade områdena måste åtaga
sig dess underhåll ("Ruhrhilfe"). Men krafven för
detta ändamål växte, och det blef allt svårare att
finna de erforderliga medlen. Tyska regeringen, som
till en början under strängt häfdande af, att T. vore
den förorättade parten, icke ville taga något initia-
tiv till Ruhrstridens afblåsning, fann sig därför
snart föranledd att gripa till orda. Från socialde-
mokratiskt tyskt håll eggades den därtill, och
äfven flera andra uttalanden gjordes i denna rikt-
ning. Sedan engelske utrikesministern lord Curzon
20 april med anledning af en rapport från en en-
gelsk arbetarkommission, som i mars undersökt lä-
get i Ruhrområdet, rådt T. att framställa ett
förslag, beslöt tyska regeringen att i en not till de
allierade (2 maj) meddela sin villighet att ånyo
framlägga den plan till skadeståndsfrågans lösning,
som man velat framlägga omedelbart före ockupa-
tionens verkställande, men endast på villkor, att
ockupationen upphörde och status quo ante fortast
möjligt återställdes. Redan följande dag förklarade
franska regeringen förslaget oantagligt. I England
och Italien visade man sig besviken. Ett nytt tyskt
förslag af 7 juni innehöll några tilläggsmedgif-
vanden och förslag om en konferens, men för ett
samtycke på sistnämnda punkt satte Frankrike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
