Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1045
Tyskland (Historia)
1046
derna på en generalstatskommissarie, hvartill ut-
sågs den förutvarande ministerpresidenten Kahr
(se d. o. Suppl.). Aîsikten med detta undantags-
tillstånd var i främsta rummet att skapa förutsätt-
ningar för en nationell politik, som skulle med
framgång kunna upptaga kampen mot de radikalt
marxistiska tendenserna. 27 sept. hade emel-
lertid äfven riksregeringen proklamerat undantags-
tillstånd för hela riket och lagt den exekutiva mak-
ten i händerna på riksvärnsministern, som utöfvade
den genom militärbefälhafvarna i de olika distrik-
ten. Då nu den bajerske generalstatskommissariens
myndighet äfven skulle gälla riksförvaltningens
organ i Bajern, uppstod en skarp konflikt mellan
München och Berlin, när militärbefälhaf våren i
Bajern, general v. Lossow, hänsköt vissa från Ber-
lin gifna order till Kahr för godkännande. Den
bajerska ståndpunkten kännetecknades af en skarp
opposition mot riksregeringens socialistiska inslag
och mot dennas försök att påtvinga bajerska rege-
ringen en politik, som icke var dess egen. Kahr
gick skarpt till rätta med riksregeringens slapp-
het mot de rödes landsförrädiska manipulatio-
ner här och där. Eiksregeringen å sin sida
betonade den militära sidan i hvad som försig-
gått och kämpade för, att den skulle bevara sin
auktoritet inom riksvärnet, hvilken vore en förut-
sättning för riksenheten. Ett försök till medling ge-
nom württembergske ministerpresidenten misslycka-
des, och det hade ej heller några omedelbara re-
sultat, att de of riga staternas ministerpresidenter
vid en sammankomst i Berlin ställde sig på Berlin-
regeringens sida, om ock under uttalande af önsk-
värdheten af, att förhållandet mellan riket och del-
staterna blefve föremål för reglering, så att de se-
nare finge större själfständighet.
Kabinettet Stresemann, som uppgett det passi-
va motståndet för att vinna lättnad i de ekonomi-
ska bekymren, hade, då denna förhoppning gru-
sades, på grund af oenighet inom koalitionen, af-
gått 4 okt., men återkommit 6 okt. i rekonstrueradt
skick, hvarvid den märkligaste förändringen var,
att Hilferding utgick och till efterträdare som
finansminister fick d:r Luther. Den nya regerin-
gen genomdref 13 okt. en fullmaktslag, enligt hvil-
ken den för sin funktionstid eller senast till 31
mars 1924 fick särskilda befogenheter att vid-
taga åtgärder på det finansiella, ekonomiska och
sociala området. En af dess första åtgärder
var upprättandet af den s. k. Rentenbank, hvarom
en förordning utfärdades 15 okt. Den förnäm-
sta afsikten därmed var, att pappersmyntfoten
skulle afskaffas och pappersmarken ersättas med
rentenmark. Planen därför hade redan i aug. af
sin upphofsman Helfferich framlagts för finansmi-
nistern Hermes, och den blef nu upptagen med den
hufvudsakliga ändringen, att till grund för den nya
valutan lades en gnldmark och icke, såsom Helffe-
rich föreslagit, värdet af ett pfund råg. Renten-
bank trädde i funktion 15 nov. Inom kort hade
man lyckats stabilisera värdet af l rentenmark i
förhållande till l dollar och hade därmed fått en
förutsättning gifven för den finansreform, som visade
sig alltmera nödvändig. Det var hög tid, att en
dylik stabilisering kom till stånd. I okt. hade kurs-
fallet varit katastrofalt. Från att dollarn i sept.
noterats till 100 millioner mark, steg den i början
af okt. till of ver en milliard och fortsatte i hastig
stigning. Lifsmedelsprisen stego på endast en vecka
i okt. med 340 proc. I kapp därmed steg oron.
22 okt. utbröt i Hamburg ett uppror, som först efter
fiera dagars gatustrider kufvades. Från olika håll
rapporterades kravaller, och i Berlin egde särskildt
elakartade sådana rum 5 nov. Faran för en kom-
munistisk revolution i mellersta T. blef öfverhän-
gande, då 10 okt. socialdemokraterna i Sachsen
upptogo kommunister i regeringen och en liknande
förbrödring egde rum i Thüringen. Den sachsiske
ministerpresidenten Zelgners förklaring 12 okt., att
regeringen vore en republikansk proletärisk rege-
ring, som skulle skydda arbetare och småfolk mot
den storkapitalistiska militärdiktaturen, framma-
nade en konflikt med militärbefälhafvaren i Sach-
sen, general Muller, som på riksregeringens order
ingrep med militärmakt och framtvang Zeigners aî-
gång (se Sachsen. Suppl., sp. 156). Denaa
kraftåtgärd, jämförd med den tålmodighet, hvar-
med riksregeringen behandlat den tredskande hö-
gerregeringen i Bajern, väckte socialdemokraternas
missnöje, och 30 okt. framställde partifraktionen
som villkor för partiets kvarblifvande inom koali-
tionen dels kraf på åtgärder äfven mot München-
regeringen, dels protest mot, att riksvärnstrupper
användts i Sachsen, där ordningens upprätthållande
vore skyddspolisens sak. Då dessa önskemål icke
beaktades, beslöts 2 nov. de socialdemokratiske
ministrarnas utträde ur kabinettet. Den nu utbry-
tande regeringskrisens lösning drog ut på tiden
genom en serie allvarliga mellankommande hän-
delser.
Den allmänna oron i hela T., särskildt den
lyckade aktionen mot de röde i Sachsen, framkallade
täta rykten om, att högerelementen skulle begagna
situationen till en revolt. Stark lifaktighet rappor-
terades från Thüringen, där den på sommaren från
fängelset rymde kaptenlöjtnant Ehrhardt (se d. o.
Suppl.) påstods ordna nya beväpnade skaror, och
från Bajern, hvarifrån nationalsocialisterna vänta-
des göra ett anfall mot mellersta T. Äfven i
Pommern, Brandenburg och Schlesien funnos hö-
gerradikala aktivister, som befarades förbereda kup-
per. I denna stund betraktades Kahr i det reak-
tionära lägret såsom den kommande räddaren, och
från olika håll fick han mottaga uppmaningar att
ställa sig i spetsen för en rörelse, som skulle ersätta
den dåvarande riksregeringen med en kraftigare.
Kahr själf var tveksam om möjligheterna för en
sådan resning, och han fann ögonblickets viktiga-
ste kraf vara att med alla medel upprätthålla
lugn och ordning. Därför motstod han de särskildt
från nationalsocialistiskt håll utgående frestelserna
till statskupp. 8 nov. hölls i Bürgerbräukeller i
München en sammankomst af de fosterländska höger-
korporationerna, där Kahr uppträdde och före-
drog ett manifest till tyska nationen. Under anfö-
randet inträngde Hitler med en skara beväpnade
anhängare i salen och nödgade Kahr och general
v. Lossow jämte den efterskickade general Luden-
dorff att gå med på att bilda en nationell regering,
som skulle öfvertaga makten icke blott i Bajern,
utan äfven i Berlin. Därefter proklamerades den na-
tionella revolutionen, och Kahr förklarade sig vil-
lig att öfvertaga ledningen af Bajerns öden såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
