- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
1181-1182

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasa-orden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1181

Washingtonkonferensen

1182

Bland öfriga konferensombud märktes senator Schan-
zer (Italien), japanske m armministern amiral Kato
samt ambassadören Shidehara och pärskammar-
presidenten Tokugawa, de båda kinesiske envoyé-
erna Alfred Sze och Wellington Koo samt neder-
ländske utrikesministern van Karnebeek. Konfe-
rensens sju plenarsammanträden voro mest aî for-
mell natur och inriktade på att egga pressens och
allmänhetens intresse för konferensen; det egent-
liga arbetet var förlagdt till kommittéer och under-
kommittéer. Separat förhandlade dessutom Förenta
staterna, Storbritannien, Frankrike och Japan om
status-quo-aftal rörande Stilla hafvet, Förenta sta-
terna och Japan om ön Jap samt Japan och Kina
om Schan-tung-halíön.

Konferensen öppnades 12 nov. 1921 med ett tal
af president Harding, hvarpå Hughes föredrog det
detaljerade amerikanska programmet för rustnings-
begränsning till sjöss. Enligt detta skulle Förenta
staternas, Storbritanniens och Japans linjefartyg
(capital ships], d. v. s. krigsfartyg, moderfartyg
för flygvapnet undantagna, öîver 10,000 tons de-
placement eller armerade med kanoner af gröfre
kaliber än 8 tum (203 mm.), begränsas i samman-
lagdt tontal till resp. 500,000, 500,000 och 300,000
ton, d. v. s. i proportion 5:5 : 3. Yid andra ple-
narsammanträdet, 15 nov., antogs detta program i
princip, och vid det tredje utvecklade Briand väl-
taligt Frankrikes försvarsproblem, hvarpå frågan
om rustningsbegränsning till lands enligt Frankri-
kes önskan i stillhet affördes från konferenspro-
grammet. Vid 4:e plenarsammanträdet (10 dec.)
delgaf Lodge texten till status-quo-aftalet vid Stilla
hafvet, hvilket går under namnet Stillahafs-
fördraget 1. Fyrmaktsîördraget, hvar-
jämte konferensen antog de s. k. Kootprincipema
om allmänna riktlinjer för makternas Kina-politik
(se nedan).

Stillahafsfördraget, som 13 dec. 1921 underteck-
nades af Förenta staterna Storbritannien, Frank-
rike och Japan, innehöll kontrahenternas ömsesi-
diga utfästelse att respektera hvarandras rättighe-
ter rörande vederbörandes "insulära besittningar
och insulära dominions i Stillahafsområdet". Yid
hotande konflikter dem emellan på detta område
skulle, om de ej kunde lösas på vanlig diplomatisk
väg, en konferens hållas mellan kontrahenterna
för att pröfva och reglera frågan i dess helhet.
Komme hotet från utomstående makt, skulle kon-
trahenterna inbördes söka nå samförstånd om de
mest verksamma åtgärderna för att, samfälldt eller
hvar för sig, möta situationens kraf. Af talet gäller
10 år från ikraftträdandet och löper sedan med
12 månaders uppsägning; det skulle träda i kraft,
när ratifikationerna aflämnats i Washington, hvar-
efter brittisk-japanska alliansaftalet af 13 juli 1911
skulle upphöra att gälla. I en samtidigt afgifven
förklaring betonades, att status-quo-aftal et af ven
gällde mandatområden och att till där berörda kon-
fliktämnen ej hörde frågor, som enligt folkrätten
föllo uteslutande inom vederbörande makts suve-
ränitet. Ett tilläggsfördrag af 6 febr. 1922 förtyd-
ligade på japansk önskan uttrycket "insulära be-
sittningar" därhän, att däri ej inbegreps själfva Ja-
pan, utan för Japans del allenast dess besittningar
södra Sachalin, Formosa, Pescadores m. m. samt
öar under japanskt mandat.

Sedan brittisk-japanska alliansen på detta sätt
fått en hedersam begrafning, var en grundförut-
sättning uppfylld för beslut om ömsesidig rustnings-
begränsning till sjöss. I aftalet stadgades ej några
"sanktioner" (ett villkor för att det skulle ha ut-
sikt att ratificeras af amerikanska senaten), och de
fyra kontrahenterna åtogo sig sålunda ej att med
vapenmakt upprätthålla status quo, men de hade
dock gifvit hvarandra ett slags moralisk garanti för
status quo och därmed för rätt lång tid framåt
minskat en spänning, som tidigare vållat kapprust-
ning. Aftalets fredsvärde minskades emellertid
däraf, att man på grund af amerikanskt, kanaden-
siskt och australiskt motstånd från dess räckvidd
uteslutit konflikter rörande japanska immigranters
ställning.

Det amerikanska rustningsbegränsningsprogram-
met innehöll ingående detaljbestämmelserom, hvilka
linjefartyg som skulle slopas, i hvilken ordning
ersättningsbyggnad finge ske o. s. v. Alla de
färdiga eller under byggnad varande linjefartyg,
som ej uppräknades i dessa listor, skulle slopas
(nedskrotas), de blott beslutades byggande inhibe-
ras. I Japan väcktes oerhörd harm af förslaget om
slopande af slagskeppet "Mutsu", en nätt och
jämnt färdig, genom frivillig insamling bekostad
"F-båt". För att rädda "Mutsu" föreslogo japa-
nerna en modifierad tontalsproportion (10 : 10 : 7).
Till sist åstadkoms en kompromiss, enligt hvilken
Japan i stället slopade ett något mindre fartyg,
"Settsu", i samband hvarmed Förenta staterna
fick behålla 2 till slopning föreslagna linjeíartyg
och Storbritannien bemyndigades bygga 2 nya.
Därigenom kommo de tillåtna tonnagesummorna att
bli resp. 525,000, 525,000 och 315,000. För Frank-
rike liksom för Italien föreslogs tonnagesumman
175,000. Sarraut opponerade sig energiskt, men
efter ett sträît telegram från Hughes till Briand
gaf franska regeringen sitt samtycke. Däremot lyc-
kades Sarraut med amerikansKt stöd efter heta
debatter tillbakavisa ett klent motiveradt brittiskt
förslag om totalt förbud mot hvarje användning
i krig af undervattensbåtar. Ej heller kom något
aítal till stånd om begränsning af undervattensbå-
tarnas sammanlagda tonnage eller individuella stor-
lek. Däremot aftalades (i ett särskildt fördrag),
att undervattensbåtar ej finge sänka handelsfartyg,
utan att dessas besättningar och passagerare dess-
förinnan satts i säkerhet, och att brott häremot
skulle straffas som sjöröfveri. öfriga civiliserade
stater skulle inbjudas att ansluta sig till denna
öfverenskommelse, vidgad till formligt förbud mot
att öfver hufvud använda undervattensbåtar "till
handelns förstörande". I samma fördrag förbjöds
användning i krig af kväfvande eller giftiga gaser
samt alla liknande "vätskor, materier eller för-
faranden", till hvilket (mer eller mindre upprik-
tigt menade) förbud alla öfriga civiliserade stater
jämväl skulle uppmanas att ansluta sig. Högsta
tillåtna tontal af moderíartyg för flygvapnet skulle
vara 135,000 för Förenta staterna och Storbritan-
nien, 81.000 för Japan, 60,000 för Frankrike och
Italien. Dylika fartyg skulle få mäta högst 27,000
ton (två i hvarje stats flotta undantagsvis 33,000
ton), nybyggda linjefartyg högst 35,000 ton;
dessa dimensioner torde ha valts, för att Förenta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:16 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free