- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
1183-1184

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasa-orden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1183

Washingtonkonferensen

1184

med större fartyg och därför behöfva företaga dyr-
bara utvidgningsarbeten i Panamakanalen. Intet
krigsfartyg finge armeras med kanoner af gröfre
kaliber än 16 tum (406 mm.). I fråga om örlogs-
fartyg upp till 10,000 ton (kryssare o. s. v.) före-
togs ingen begränsning af tonnaget för hvarje stat,
men det stadgades, att nybyggda sådana ej finge
armeras med kanoner af gröfre kaliber än 8 tum
(203 mm.). Kontrahenterna finge ej för annan stats
räkning bygga fartyg af större dimensioner än de
i fördraget för deplacement och armering angifna.

Femstatsfördraget om rustningsbegränsning till
sjöss blef efter långvariga tekniska förhandlingar
färdigt att undertecknas 6 febr. 1922. Det gäller
till 31 dec. 1936. Om det två år dessförinnan ej
uppsagts, löper det därefter med två års uppsäg-
ningstid. Om fördraget uppsäges af någon stat, så
upphör det med dennas utträde ur kretsen att gälla
för alla. Emellertid förklaras, att i så fall en ny
konferens bör hållas inom ett år efter uppsägningen.
- På japanskt initiativ insattes i fördraget en
bestämmelse (art. 19), hvari Förenta staterna, Stor-
britannien och Japan utfäste sig att i Stilla haf-
vet bibehålla status quo i fråga om befästningar
och marinbaser. För Förenta staternas del fritogos
från denna bestämmelse öarna vid kusten, Alaska
och Panamakanalzonen samt Hawaii (den gäller
däremot Filippinerna och Guam). För Storbritan-
niens del gäller bestämmelsen Hongkong och alla
besittningar ö. om 110° ö. Igd, med undantag för
öarna vid Canadas kuster samt Australien och Nya
Zeeland (sålunda innebär den ej hinder för anlägg-
ning af marinbas vid Singapore). För Japans del
gäller bestämmelsen ej Egentliga Japan, men där-
emot Kurilerna, Bonin- och Liu-kiu-öarna, Formosa
och Pescadores. - Förenta staterna vunno genom
fördraget framtida jämställdhet i linjefartygskraft
med det förut hafsbehärskande Storbritannien; för
att vinna detta mål fick det enligt fördraget i fär-
diga och under byggnad varande fartyg offra
787,000 ton (17 gamla och 13 nya linjefartyg).
Storbritannien fick slopa 26 linjefartyg (de allra
flesta gamla), Japan 17. Frankrike upphörde att
vara en första rangens sjömakt och hänvisades ge-
nom likställdheten i tontal med Italien till att
förlägga sin linjeflotta till Medelhafvet.

De kinesiska konferensombuden hade redan 16
nov. 1921 i en rad teser framlagt sina vidtgående
kraf på politiskt, ekonomiskt, administrativt och
judiciellt oberoende. Deras kraf vunno på det sätt
tillmötesgående, att konferensen antog fyra af E.
Koot formulerade allmänna principer, enligt hvilka
de i Kina intresserade makterna förbundo sig att
respektera Kinas suveränitet, oberoende, territori-
ella och administrativa integritet, att underlätta
dess utveckling och regeringsmaktens stärkande, att
tillämpa principen om jämlikhet för alla makter i
fråga om handel och industri samt att aístå från
att, med begagnande af i Kina rådande anarki,
där söka skaffa sig speciella privilegier. Kineserna
påyrkade i nya memoranda af skaffandet af utlän-
ningars exterritorialitet och af alla intressesfärer,
återlämnande af arrenderade områden, hemkallande
af utländska trupper och utländsk polis, tullauto-
nomi, stängande af utländska postkontor m. m. I
îråga om utlänningars exterritorialitet - hvilken
befolkningen i Kina förklarades uppfatta som en

numera omotiverad nationell förödmjukelse - gingo
makterna endast med på att låta en juristkommis-
sion undersöka Kinas lagstiftning och rättsväsen och
därefter framkomma med reformförslag. Än min-
dre blef tillmötesgåendet i fråga om intressesfä-
rerna: makterna lofvade endast att ej ingå nya för-
drag i strid mot "Eoot-principerna". Särskildt
Japan och Frankrike motsatte sig bestämdt hvarje
allmän revision af redan existerande fördrag. Dock
enades sedermera makterna om att ej söka upp-
rätta nya intressesfärer eller förvärfva monopol och
specialprivilegier, som strede mot "den öppna dör-
rens politik". I fråga om de arrenderade områdena
visade sig Frankrike benäget att återlämna Kwang-
tschóu-wan (se d. o., äfven i Suppl.), om öfriga
makter återlämnade sina arrendeområden. Stor-
britannien förklarade sig villkorligt benäget att
återlämna Wei-hai-wei (se d. o.), men däremot ej
det för Hong-kongs försvar betydelsefulla konces-
sionsområdet Kau-lun (se d. o.). Japan förhand-
lade separat om det forna tyska arrendeområdet
Kiau-tschóu (se d. o., äfven i Suppl.) och påpekade
om Port Arthur och Dairen (Dalnij), att dessa om-
råden förvärfvats på helt annat sätt än de öfriga,
nämligen genom stora uppoffringar af penningar och
människolif i rysk-japanska kriget; de hörde för
öfrigt tillsamman med södra Mandschuriet, där Ja-
pan hade vitala politiska och ekonomiska intres-
sen att bevaka. Enighet kunde alltså ej vinnas
om allmänt återlämnande, och därmed förföllo de
villkorliga anbuden. Kraf vet på hemkallandet af
trupper och polis föranledde blott beslut om en
till intet förbindande undersökning genom mak-
ternas sändebud i Peking och tre representanter
för kinesiska regeringen om förutsättningarna för
en sådan åtgärds vidtagande. De långvariga för-
handlingarna om tullfrågorna resulterade i, att kine-
siska regeringen bemyndigades företaga en viss
höjning i införseltullarnas procentsatser, hvarjämte
öfriga tullfrågor skulle behandlas af en särskild
tariffkonferens i Schang-hai mellan ombud för Kina
och intresserade makter. Stängande af de utländ-
ska postkontoren i Kina (124 japanska, 13 franska,
12 brittiska, l amerikanskt) medgafs från l jan.
1923. Alla dessa beslut sammanfattades i ett nio-
maktsfördrag af 6 febr. 1922 "om principer
och politik rörande Kina’ jämte ett stort antal där-
till fogade resolutioner. Om separat uppgörelse
mellan Japan och Kina rörande Kiau-tschóu se
Kina. Suppl., sp. 1014; om den japansk-ameri-
kanska uppgörelsen om ön Jap se Karolinerna.
Suppl. - De kinesiska kraíven hade på konferensen
i rätt stor utsträckning öppet understödts eller hem-
ligen gynnats af Förenta staterna. Kina vann också
en del politiska och ekonomiska fördelar, de flesta
dock i form af, abstrakta principförklaringar eller
beslut om utredningar och nya förhandlingar. Den
rådande anarkien i Kina har emellertid hindrat
Pekingregeringen att till fullo draga fördel af hvad
som vunnits; särskildt kom tariffkonferensens öpp-
nande att dröja, och dess förhandlingar ha ännu
(aug. 1926) ej ledt till resultat.

Washingtonkonferensens betydelse öfverdrefs mått-
löst af flera deltagande makter särskildt Förenta
staterna, väsentligen af inrikespolitiska skäl. Den
gjorde i alla händelser för afsevärd tid framåt slut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:16 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free