- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
1239-1240

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vila y Goiri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1239

Wilhelm Tell-Willgren

1240

Wilhelm Tell (se Tellsagan), skådespel af
Schiller (se denne, sp. 1040), uppf. i Stockholm
f. g. 1845; opera (Guillaume Tell) med musik af
Eossini (se denne, sp. 959), till text af Jouy, uppf.
i Stockholm f. g. 1856.

Vilija (lit. Neris), biflod fr. h. till Njemen
inom Vilnaområdet och Litauen, 509 km. lång,
upprinner s. om Beresinas källa, genomflyter
staden Vilna och utfaller vid Kovno i Njemen. Den
är trafikabel för timmerflottning i nästan hela sin
längd.
O. Sjn.

*Viljakkala är nu själfständig församling. 2,754
inv.^1924). O. B-n.

Wiljandi, estniskt namn på staden F e 11 i n.

Wilkama (urspr. Wilkman), Karl Fred-
rik, finländsk militär, f. 27 mars 1876 i Hel-
singfors, genomgick finska kadettskolan (1899) och
ryska generalstabsakademien (1904-07) samt del-
tog i Världskriget som öfverste. I Finlands fri-
hetskrig 1918 förde han befäl öfver en arméafdel-
ning och deltog i de strider, som förde till Tam-
merfors’ eröfring. Därefter organiserade han, som
generalmajor, en armékår och deltog med denna i
eröfringen af Viborg. Efter general Mannerheims
af gång som öfverbefälhafvare för armén utsågs W.
till hans efterträdare, entledigades 1926 och ut-
nämndes till generalinspektör för armén och led.
af försvarsrådet. Redan få dagar därefter tog han
dock afsked från aktiv tjänst. T. C.

’Wilke, G e o r g W i l h e l m, dog 9 febr. 1909 i
Motala. Biogr. i Skogsvårdsför :s tidskr. s. å. H.Hn.

’Vilkitskij, B. A. 24 april 1926 tilldelade ho-
nom Sv. sällsk. för antropologi och geografi sin Ve-
gamedalj för upptäckten af Kejsar Nikolaus II:s
land. V. vistas i landsflykt i Frankrike. O. Sjn.

*Wilkuna, K., dog 12 dec. 1922 i Lappo. Han
skref äfven den historiska 5-akts tragedien Niilo
Skälm (1922) m. fl. teaterstycken. T. C.

*Villa, Francisco (vanligen kallad P a n c h o
V.), f. 1866, mördades 20 juli 1923 på sin landt-
gård i staten Chihuahua.

Willanów [-a;nof], slott i Polen, 7,5 km. s. ö. om
Warschau, uppfördes i slutet af 1600-talet för Jan
Sobieski af italienska arkitekter i ett slags italiensk
barockstil. Det tillhör nu familjen Branicki och
innehåller värdefulla konstsamlingar. - Litt.: E.
tuninski, "W." (polsk och fransk text med många
af bildningar, 1915).

Villärs’ dragoner (Les dragons de Villars), ko-
misk opera med musik af Maillart (se denne) till
librett af Lockroy och Cormon, uppf. i Stockholm
f. g. 1863.

Villa-Urru’tia, Wenceslao Ramirez, mar-
kis, spansk diplomat, f. 1850 i Habana, deltog i
fredsförhandlingarna mellan Förenta staterna och
Spanien 1898 och var delegerad vid Haagkonferen-
serna 1899 och 1907. Han var utrikesminister 27
jan.-23 juni 1905 samt ambassadör i England
1906-13, i Frankrike 1913-14 och i Italien 1916
-23. V., som är senator, har äfven egnat sig åt
historiskt författarskap. F. K. J.

Villazón, Eliodoro, president 1909-13 i
Bolivia (se d. o. Suppl., sp. 719).

Willcocks [?ï;lkåks], sir William, engelsk
ingenjör, f. 1852 i Brittiska Indien, var 1872-83
anställd i Indiens departement för allmänna bygg-
nader och 1883-97 i motsvarande verk i Egypten,

där han planerade och utförde Assuandammen. 1911
framkom han med planerna för Mesopotamiens
irrigation, som äfven påbörjades under hans led-
ning. Bland hans skrifter märkas Egyptian irriga-
tion (1889), The irrigation of Mesopotamia (1905)
och From the garden of Eden to the crossing of the
Jordan (1918). O. Sjn.

*Wille, J. N. F., dog 4 febr. 1924 i Oslo.

Wille, Ulrich, schweizisk militär, författare,
f. 5 april 1848 i Hamburg, d. 31 jan. 1925 i
Meilen, nära Zürich, urspr. jurist, inträdde i artil-
leriets instruktionskår och blef lärare i officerssko-
lan. Han blef 1881 överstelöjtnant, 1883 öfver-
instruktör för kavalleriet och senare öfverste. 1896
af gick han ur aktiv tjänst, men ingick ånyo på
stat 1900 som chef för 6:e arméfördelningen. Vid
Världskrigets utbrott 1914 blef han general och
öfverbefälhafvare för den till neutralitetens upp-
rätthållande mobiliserade armén. Vid demobilise-
ringen 1918 aftackades han af förbundsförsam-
lingen. Kort därefter tog han afsked. W. inlade
stor förtjänst om arméns organisation och utbild-
ning. Framstående militärskriftställare, skref han
bl. a. Anleitung zum kriegsmässigen schiessen der
feldartillerie (1879), Gefechtmethode der schweize-
rischen feldartillerie (1882), Die ausMldung der
armee (1892) och Skizze einer wehrverfassuny
(1898). n.J-dt.

Willebrand-Fahlbeckska stiftelsen. Se Fahl-
beck, Pontus. Suppl.

’Villegas, José, dog 1921.

Villehervé [vilhervë], Robert Le Minihy
de La, fransk författare, f. 15 nov. 1849, d.
14 aug. 1919. V. debuterade 1876 med Premiens
poésies, som följdes af bl. a. diktsamlingarna La
chanson des roses (1882), Toute la comédie (1889),
Les armes fleuries (1892), Morale (1894) och La
petite ville (1914), romanerna Le gars Perrier
(1885) och La princesse påle (1889) samt flera ko-
medier (La comédie du juge, 1903, m. fl.), våde-
viller och lyriska versdramer. V. kallades "den
siste romantikern", var direkt lärjunge till Ban-
ville och Les parnassiens, hvilkas teknik och åskåd-
ning han omfattade med skicklighet och liflighet.

*Willemer, Mariannevon. Se Max Heckers
uppl. af Goethes brefväxling med henne 1915 och
A. Muller, "Johann Jakob von W." (1926).

*Willemit luminescerar (fosforescerar) vid inver-
kan af radiumstrålar. Jfr Luminescens. Suppl.

’Willette, L. A., dog 4 febr. 1926 i Paris.

Willgren, Karl Salomon, finländsk jurist, f.
8 juni 1865 i Tammerfors, juris kandidat 1889
och juris d:r 1892, var 1893-1902 biträdande
finanskamrerare i Senaten och har äfven därefter
flera gånger varit ombetrodd med arbeten i Finans-
ministeriet. 1899 blef han adjunkt vid universitetet
i nationalekonomi, finanslära och statistik samt
1922 professor i förvaltningsrätt. W. har utöfvat
särdeles flitig skriftställarverksamhet, i synnerhet
i "Jur. fören:s tidskr." och Ekonomiska samfun-
dets publikationer. Af hans öfriga skrifter må näm-
nas de akademiska afh. Om rätt att idka gård-
farihandel enligt finsk förvaltningsrätt (1891), Stati-
stikens grunder (I-II, 1905-07), Finlands finans-
rätt (1906), Landtbrukets nationalekonomi (1918),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free