Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aars, 1. Jonathan - Aars, 2. Kristian Birch-Reichenwald - Aarsleff, Carl - Aarum, Peter Thorvald - Aarö - Aarösund - Aasen, Ivar Andreas - Aaser, Peter - A.a.u.c. - Aavasaksa - A.B. - Ab - ABA - Ababde - Abaco, Evaristo Felice dall’ - Abactio partus, abactio ventri - Abacus - Abadan - Abaddon - Abadie, Paul - Abai - Abailard, Pierre, även Abélard (lat. Petrus Abaelardus) - Abakan, förr Ust-Abakanskoje - Abakus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Aarsleff—Abakus
10
vudfack var grekiska, utgav flera
språkvetenskapliga arbeten, bland vilka hans
rättskrivnings-regler blevo fastställda för undervisningen i alla
landets skolor.
2) Kristian Birc h-R eichenwald A.,
den föreg:s son, filosof (1868—1917), fil.
dr 1897, universitetsstipendiat i filosofi sedan
1900. Utgav flera filos, arbeten; han var den
förste, som i Norge planmässigt tillämpade
experimentell metod i psykologien.
Aarsleff [å’r-], Carl, dansk bildhuggare
(1852—1918); 1901 prof, i bildhuggarkonst
vid konstakademien i Köpenhamn. Han har
utfört dekorativ skulptur för bl.a. Statens Museum
for Kunst, Glyptoteket och Köpenhamns rådhus.
Aarum [å’-l, Peter Thor vald, norsk
nationalekonom (1867—1926), blev 1917 prof, i
nationalekonomi och statistik vid univ. i Oslo. A:s
huvudarbete är ”Læren om samfundets ökonomi”.
Aarö [å-], se Årö.
Aarösund [åröso’n], se Ärösund.
Aasen [å’-], Ivar Andreas, norsk
språkforskare (1813—96), bondson och f. på gården Aasen
i örsta socken, Söndmöre. Till en början
skollärare i sin
hemsocken, blev A. genom
understöd från
Viden-skapers selskab i
Trondhjem 1842—47
satt i tillfälle att
under resor genom
nästan hela Norge
insamla språkmaterial från
skilda trakter. Sedan
slog han sig ned i
Kristiania för att
bearbeta sina samlingar.
Hans viktigaste verk
äro ”Det norske
fol-kesprögs grammatik”
(1848; omarb. till ”Norsk grammatik” 1864) och
”Ordbog over det norske folkesprog” (1850;
omarb. till ”Norsk ordbog med dansk förklaring”
1871—73). A. ville på grundval av dialekterna
skapa ett allmänt norskt skriftspråk av mera
nationell art än det gällande, som väsentligen har
byggt på danskan. A. blev sålunda skapare av den
nu officiellt antagna nynorskan. På detta språk
skrev A. stämningsfulla och humoristiska
små-visor och dikter, en samling ”Symra” (”Sippor”,
1863), kännetecknade av en folklig och
musikalisk form, samt det populära sångspelet
”Ervingen” (1855;. A:s ”Udvalgte skrifter” äro
utg. med inledn. av Vetle Vislie (1897) och
senare hans ”Skrifter i samling” i 3 bd.
Aaser [å’-], Peter, norsk läkare (1848—
1923), överläkare vid Ullevåls epidemisjukhus
(Norges största) 1891—1915, därefter
föreståndare för norska medicinalstyrelsens
serumlabora-torium, med. hedersdr i Lund 1918. A. var på
sin tid Norges förste och ledande serolog.
A.a.u.c., förkortning för A’nno ab u’rbe
co’ndita, lat., året från stadens (Roms)
grundläggning.
Aavasaksa [a’v-], berg i n. Finland, 75 km
n. om Torneå. A., som har en höjd av 222 m
ö. h., har förr varit besökt för sin ”midnattssol”.
A.B., förkortning för artium baccalaureus,
amerikansk univ.-examen.
Ab, lat. prep. (framför konsonant a), från, av.
ABA, se ab. Aerotransport.
Aba’bde, nomadstam i övre Egypten, se
Bedsja.
A’baco, Evaristo Felice d a 11’,
italiensk kompositör (1675—1742), kammarmusiker
vid hovet i München. Hans kompositioner
(violinsonater, konserter för olika instrument m.m.)
räknas bland det bästa inom 1700-talets italienska
instrumentalmusik.
Abac’tio partus, abactio ventri (lat.),
foster fördrivning.
A’bacus, lat. (grek. abax). 1) Hos greker
och romare: i allm. en fyrkantig skiva,
bordsskiva, spelbräde; räknetavla. — 2) I matematisk
litteratur stundom använd beteckning för i
kolumner och rader anordnade tabeller. — 3) Se
Abakus.
Abada’n, hamnstad i s.v. Persien; 40,000 inv.
A. är en viktig utskeppningshamn för petroleum.
Aba’ddon, biblisk och rabbinsk beteckning för
dödsriket (eg. undergång, fördärv).
Abadie Idi’-], Paul, fransk arkitekt (1812
—84). A. ägnade sig främst åt kyrklig
arkitektur, deltog i restaureringen av kyrkan Notre
Dame i Paris samt byggde från 1874
Sacré-Cæur-(Jesu hjärtas-)kyrkan på Montmartre.
Abai, i Etiopien brukligt namn på Blå Nilen
(se d.o.).
Abailard [abälä’r], Pierre, även
Abé-lard (lat. Petrus Abaelardus’), fransk skolastisk
filosof och teolog (1079—1142), f. i Bretagne.
A. var en av medeltidens djärvaste tänkare och
skarpsinnigaste dialektiker. På grund av sina
frisinnade teologiska åsikter förbjöds han
föreläsa vid universitetet i Paris. Som filosof var A.
lärjunge till nominalisten Roscelinus men avvek
från honom och intog en förmedlande ståndpunkt
(konceptualism). I frågan om förhållandet
mellan tro och vetande fordrade han en
förstånds-prövning av trons grunder och innehåll. Hans
åsikter om treenighetsläran, i vilken han delade
Augustinus’ uppfattning, fördömdes på olika
kyrkomöten. Under sin lärartid inlät han sig
i ett kärleksförhållande med Héloise, en
brordotter till kanonikus Fulbert, och vigdes i
hemlighet vid henne. Fulbert hämnades genom att
låta överfalla och kastrera honom, varefter
Héloise gick i kloster. Den berömda
brevväxlingen mellan henne och A. efter skilsmässan är
sannolikt en litterär fiktion av den senare. A:s
saml. skrifter utgåvos 1849—59 av Cousin. Av
den omfattande litteraturen om A. må nämnas:
J. G. Sikes, ”A.” (1932); E. Gilson, ”Eloise et
A.” (1938).
Abaka’n, förr U s t-A bakanskoje,
huvudstad i det autonoma Chakassområdet,
Västsibirien; 13,500 inv. A. har
järnvägsförbindelse med Atjinsk vid Sibiriska järnvägen.
A’bakus, en fyrkantig platta, i vissa
byggnadsstilar med raka sidor, i andra med insvängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
