Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abraham a Sancta Clara (Ulrik Megerle) - Abraham Brodersson - Abraham Rydbergs stiftelse - Abrahams, Johannes Henrik Severin - Abrahamsberg - Abrahamsbuske - Abrahamsen, Erik - Abrahamson, 1. August - Abrahamson, 2. Euphrosyne, f. Leman - Abrahamson, Verner Hans Frederik - Abrahamsson, Petter - Abrahamsson, Erik - Abrahamsrot - Abrahamus Andreæ Angermannus - Abrakadabra - Abram - Abramis - Abramovitj, Shalom Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Abraham Brodersson—Abramovitj
34
kraftfulla predikningar, vilka han kryddade med
grovkorniga och kvicka infall. Hans ”Werke”
utgåvos i urval av Strigl (6 bd, 1904—07).
Abraham Brodersson, danskt riksråd (d.
1410). Han stod högt i drottning Margaretas
gunst och blev genom stora förläningar både i
Danmark och Sverige Nordens rikaste adelsman
på sin tid. Följaktig Erik av Pommern på ett
tåg till Als 1410, blev han beskylld att ha kränkt
den påbjudna friden och blev avrättad av
konungen. Vissa samtida källor framställa A. som
en våldsman, men i en av Karl Knutsson
inspirerad rimkrönika skildras han sympatiskt.
Abraham Rydbergs stiftelse, se Rydbergska
stiftelsen.
Abrahams, Johannes Henrik
Severin, dansk skådespelare och teaterdirektör (1843
—1900). A. var en god resonör i sin tids
moderna konversationskomedier. Från 1884 var han
ledare av Folketeatret i Köpenhamn.
Abrahamsberg, stadsdel i Bromma förs, i
Stockholm, trädgårdsstad.
Abrahamsbuske, art av släktet Vitex.
Abrahamsen, Erik, dansk
musikvetenskapsman (1893—1949), prof, i musikvetenskap vid
Köpenhamns univ. 1926. A. har bl.a. utgivit
”Liturgisk musik i den danske kirke efter
reformationen” (1919), en doktorsavh. (1923) om
romanska och tyska element i den gregorianska
sången och den danska folkvisan samt
”Tone-kunsten” (1927), ”Musik og Samfund” (1941)
och ”Hvem er musikalsk?” (1943).
Abrahamson. 1) August A., köpman,
mecenat (1817—98). A. tillhörde en 1812 från
Tyskland inflyttad judisk släkt, som bland
sina medlemmar räknat
framstående utövare
av konsthantverk. Han
kom 1832 obemedlad
till Göteborg, där han
1840 grundade egen
kortvarufirma, på
vilken han småningom
blev millionär. Han
överlämnade 1868
affären åt släktingar och
bosatte sig å det av
honom s.å. inköpta
frälsesäteriet Nääs,
där han dog och som
blivit världsberömt
ge
nom det av A. där upprättade slöjdseminariet.
Egendomen blev jämte en fond genom hans
testamente under namnet ”August Abrahamsons
stiftelse” överlämnad till svenska staten. Se
vidare Nääs.
2) Euphrosyne A., f. Leman, den
föreg:s hustru, sångerska (1836—69),
debuterade å Kungl. teatern 1855 som Pamina i
”Trollflöjten”. Efter sångstudier i Paris
anställdes hon vid operan i Madrid och senare i
Wien. 1859 gifte hon sig och lämnade då scenen.
Abrahamson, Verner Hans Frederik,
dansk författare (1744—1812), officer, lärare vid
artilleriskolan och kadettakademien, utgav till-
NF I — 2
samman med Rahbek och Nyerup samlingen
”Udvalgte danske viser fra middelalderen” (1812
—M).
Abrahamsson, Petter, rättslärd (1668—
1741). Vid 25 års ålder utnämnd till
häradshövding, åtalades han ett år därefter för
oförstånd i tjänsten och avsattes. Sin ledighetstid
använde han till grundliga juridiska studier och
till studieresor samt utgav 1702 ”Lands- och
stadslagarna” med anmärkningar. 10 år efter
avsättningen återfick han domsaga. 1726 utgav
A. sitt stora verk ”Landslagen med
anmärkningar”, där under varje lagrum i landslagen
de nya författningar och den praxis, som
supplera eller ändra lagen, anföras. Arbetet är
fortfarande av stor betydelse för den rättshistoriska
forskningen. A. blev efter utgivandet av detta
verk adlad och kom därigenom i tillfälle att
deltaga i det riksdagsarbete, som föregick antagandet
av 1734 års lag.
Abrahamsson, Carl Erik, skådespelare
(1890—1942). Efter att ha genomgått Elin
Svenssons dramatiska elevskola var han knuten
till olika teatersällskap i Sverige och Finland.
Senare blev han en anlitad kraft vid revyscenerna,
främst hos Karl Gerhard. Hans frodiga komik
har även firat triumfer i ett flertal filmer.
Under sina senare år vann han popularitet som
”Pessimisten” i Helge Härnemans radiodialog
”Pessimisten och optimisten”.
Abrahamsrot, bot., art av näversläktet.
Abrahämus Andréæ Angerma’nnus,
ärkebiskop (omkr. 1540—1608). A. ådrog sig som ung
skolmästare och predikant i Stockholm till följd
av sitt ivriga motstånd mot Johan III:s liturgi
konungens onåd. 1582 flydde han till Tyskland.
Härifrån utgav han flera delvis mycket
smäde-fulla skrifter mot liturgien. Som renlärighetens
trognaste försvarare blev han vid Uppsala möte
1593 vald till ärkebiskop. A:s stora
myndighet och hänsynslösa stränghet vid en visitation
1596 framkallade ett allmänt missnöje och hertig
Karls häftiga ovilja, och denne kunde aldrig
glömma denna ”mäster Abrahams tragoedia”.
Oviljan ökades genom den kraftfulle
ärkebiskopens bestämda uppträdande ävensom genom
hans närmande till konung Sigismund. Då Karl
kom till makten, blev A. ställd inför rätta och
avsattes 1599. De sista åren av sin levnad
till-bragte A. i fängsligt förvar i Gripsholm. —
Litt.: O. Holmström, ”Ärkebiskop Abrahams
räfst” (1901—02); R. Ohlsson, ”Abraham
Anger-mannus” (1946).
Abrakadäbra, gammal troll- och
besvärjelseformel, ofta skriven i triangel form, litterärt
uppvisad i början av 3:e årh. e.Kr. hos den
romerske förf. Quintus Serenus Sammonicus. —
Nu är ordet liktydigt med osammanhängande,
meningslöst pladder.
Abräm, se Abraham.
A’bramis, lat. namnet på braxensläktet
(se d.o.).
Abramovitj [-å’-], Shalom Jakob,
ryskjudisk författare (1836—1917), ofta verksam
under pseudonymen Mendele Moche r-S f
o-r i m, sedan 1881 ledare för Talmud-Tora-skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
