Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abstrakt konst - Abstrus - Absurd - Abt, Franz - Abu - Abu-Bekr - Abu Ghalib - Abu Ghurab - Abukir - Abu-l-Abbas - Abu-l-Fazl Allami - Abu-l-Ghazi Bahadur - Abuli - Abu Markub - Abuna - Abundant - Abundantia - Abu-Nuwas - Ab urbe condita - Abuscher - Abu-Simbel - Abusir - Abusus - Abuta - Abydos (Hellesponten) - Abydos (Egypten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Abstrus—Abydos
42
ka, arkitekturala neoplasticismen (Mondrian m.fl.)
och den ryska konstruktivismen el. suprematismen
(Malevitj, Lissitzkij m.fl.). Inom skulpturen
förekommo redan före 1920 starka tendenser mot
a. av stereometrisk prägel i ukrainaren
Archi-penkos ”negativa skulptur” samt i rumänen K.
Brancusis fågelskulpturer. Som företrädare för
a. i mer vidsträckt mening kunna räknas
spanjoren Gargallo, den fransk-naturaliserade J.
Lipchitz och schweizaren A. Giacometti samt
vidare den spanske målaren J. Miro och den
tyske skulptören H. Arp. I dansk konst är a.
företrädd av ett flertal konstnärer, bl.a. Richard
Mortensen, Egill Jacobsen och Egon Mathiesen.
I Sverige företräder Nils Wedel numera nästan
ensam en ren a., men Gösta Adrian-Nilsson och
ett par av Halmstadsgruppens medlemmar ha
tidigare målat abstrakt. Vidare har skulptören
Christian Berg format rätt abstrakta
bronssta-tyetter.
— Även inom filmen ha experiment i den
abstrakta stilen förekommit. Målsmän på detta
område äro bl.a. fransmannen F. Léger och
svensken V. Eggeling.
Abstrüs, dunkel, svårfattlig.
Absu’rd, orimlig, förnuftsvidrig. —
Absurditet, orimlighet. Jfr Ad absurdum.
Abt, Franz, tysk sångkompositör (1819—
85), hovkapellmästare i Braunschweig 1852.
Han skrev talrika, på sin tid populära sånger
(för soloröster eller kör).
Abu, arab., ”fader”; motsvarar det hebr. äh
och förekommer i manliga personnamn, t.ex.
Abu-Bekr, Abu-Kelb.
Abu-Be’kr, kalif (573—634), en rik och
ansedd man i Mecka. Han slöt sig tidigt till
Muhammed och gifte sig med dennes dotter Aischa.
Vid Muhammeds död 632 blev A. hans
efterträdare och sålunda den förste kali fen.
Abu Ghalib, egyptisk stad i Nildeltat från
Mellersta riket, 12 :e dynastien. 1931—34 ha
svenska arkeologiska expeditioner framgrävt en
del av stadslämningarna, de första åren under
ledning av intendent P. Lugn, 1934 av amanuens
Hj. Larsen. Härvid ha intressanta fynd gjorts,
som lämnat betydande bidrag till kännedomen
om egyptiska folkets liv under tiden omkr.
2.000 f.Kr.
Abu Ghurab, ort i Egypten, vid Abusir, s.
om Kairo, med betydande rester av ett
soltempel från c:a 2,500 f.Kr., utgrävt 1898—1901
av F. v. Bissing, berömt för sina målade
reliefer med landskaps- och djurframställningar.
Abukir, ort på Egyptens medelhavskust, n.ö.
om Alexandria, är historiskt bekant genom
Nel-sons lysande sjöseger i A.-viken 1 aug. 1798 över
franska medelhavsflottan, som överfört
Napo-leons armé till Egypten.
Abu-l-Abbas, den förste abbasidiske kalifen
(d. 754), lät 749 i Kufa utropa sig till kalif,
antog tillnamnet as-Saffäh, ”blodsutgjutaren”.
Abu-l-Fazl Allämi, stormogul Akbars
förtrogne och förnämste historieskrivare (d. 1602).
Han utövade stort inflytande vid det indiska
hovet och var en ivrig anhängare av
Akbars religiösa reformförsök. Han har samlat
ett mycket stort material rörande Akbars liv
och regering i tvenne arbeten, ”Ain-i Akbari”
och ”Akbarnäma”, som utgöra den förnämsta
källan för dennes historia.
Abu-l-Ghäzi Bahädur, tatarisk kan i Chiva
(1603—65). Han författade på östturkisk dialekt
en av hans son avslutad historia över
Djingis-kans ätt. Denna skildring påträffades av den
svenske officeren Stralenberg under hans
fångenskap i Ryssland. Denne ombesörjde en rysk
övers.
Abuli, förlust eller minskning av förmågan
att vilja, att fatta beslut.
Abu Marküb, arabisk benämning på en
storkfågel, träskonäbben (se d. o.).
Abüna, titel för den etiopiska kyrkans
överhuvud.
Abunda’nt, överflödande, rik, ymnig;
överflödig.
Abunda’ntia, lat., en personifikation av
överflödet, utgjutande penningar ur ett
ymnighetshorn, framställes ofta på rom. mynt.
Abu-Nuwäs, den arabiska litteraturens mest
berömde skald, hovskald hos Harun-er-Raschid
och el-Amin (omkr. 750—810). A. besjöng vinets
och kärlekens njutningar, jaktens tjusning och
dödens bitterhet.
Ab urbe co’ndita, lat., från stadens [Roms]
grundläggning.
Abuschér, se Buschir.
Abu-Si’mbel (arab., ”kornaxens fader”),
klipputsprång på vänstra Nilstranden, beläget i
Nubien mellan Nilens 1 :a och 2:a katarakter.
Namnet är ryktbart genom de två tempel, som
Ramses II därstädes låtit inhugga i fasta berget,
ägnade åt resp. Amon-Ré och kärleksgudinnan
Hathor. Framför det förra finnas fyra 20 m
höga statyer av konungen, framför det senare
sex över 10 m höga figurer av konungen och
hans gemål. Amontemplets huvudsal innehåller
viktiga framställningar av Ramses krig med
hettiterna.
Abusir, by i Egypten, vid Gize; i närheten
pyramider och dödstempel, tillhörande 5:e
dynastiens faraoner, samt ett förhistoriskt gravfält.
Abüsus, lat., missbruk. Abusus non tollit
usum, missbruket upphäver ej (det rätta) bruket.
Abüta, sydamerikanskt, tropiskt växtsläkte av
fam. Menispermaceae, slingrande, vedartade
växter. Frukten ger ett kraftigt gift, av indianerna
använt vid beredning av pilgiftet curare.
Abütilon, tropiskt växtsläkte av fam.
kattostväxter, Malvaceae, med sammetsludna
blad och vackra, oftast gula blommor. Arter av
detta släkte korsas lätt med varandra, och ett
stort antal former äro omtyckta prydnadsväxter.
Sedan gammalt ha yf&uti/on-arter i orienten
använts såsom spånadsväxter.
Abydos, forntida stad vid Hellesponten, vid
sundets smalaste del, på asiatiska sidan.
Härifrån slog Xerxes den skeppsbrygga, över vilken
hans väldiga här inryckte i Europa 480 f.Kr.
Abydos, ruinstad i övre Egypten, ett stycke
från vänstra Nilstranden. 1898 uppgrävde
Amé-lineau här Egyptens äldsta konungagravar samt
en grav, i vilken man under forntiden ansett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
