Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Accent - Accentor - Accenttecken - Accentuera - Accepisse - Accept - Acceptabel - Acceptant - Acceptera - Acceptkredit - Acceptprovision - Access - Accession - Accessionskatalog - Accessit - Accessoarer - Accessorisk - Acciaccatura - Accidens - Accidenstryck - Accidentell - Accipiter nisus - Accipitres - Accis - Accius, Lucius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Accent—Accius
48
Acce’nt [aks-], betoning, tonvikt, ton, tryck;
brytning; även accenttecken.
i) Mus., Beteckning för dynamiskt
framhävande av en ton i en melodi som förstärkning av
den för melodien giltiga rytmiken (reguljär
a.) el. som medel att störa dess naturliga och
därför väntade betoningsförhållanden genom att
utrusta andra toner med a. (o r a t o r i s k a.).
2) Spräkv., framhävande i talet av ord el.
orddel. Man skiljer vanl. mellan två slag av
accent: tryckaccent och tonaccent.
A) Tryckaccenten beror väsentligen på
styrkan av den luftström, som vid talet utandas
ur lungorna. Inom varje ord ha de olika
stavelserna olika tryck. Vissa stavelser äro
tryckstarka, andra trycksvaga. Man talar om
huvudtryck, starkt bitryck, svagt bitryck och svagtryck
el. med latinska namn fortis, semifortis, levis
och levissimus. I många språk har huvudtrycket
en bestämd plats. Isländskan, finskan,
magyariskan m.fl. ha huvudtryck på ordets första stavelse,
franskan på ordets sista stavelse, polskan på
andra stavelsen från slutet räknat. I inhemska
svenska ord har i regel första stavelsen
huvudtryck. övertryck kallas det, då vid
motsatsförhållande trycket kan bli ännu starkare än det
vanliga huvudtrycket. — I svenskan finnas två
olika trycksystem, d.v.s. förhållanden mellan
ordets huvudtryck och näst starkaste tryck. Om
efter huvudtrycket följer svagt bitryck, kallas
trycksystemet accent 2, grav accent,
tvåstavighetsaccent el.
flerstavig-hetsaccent (’), om efter huvudtrycket ej
någon stavelse har svagt bitryck, talar man om
accent 1, akut accent el.
enstavig-hetsaccent (’). Sammansatt tryck på
samma stavelse (accent 3) betecknas med en
cir-kumflex (A el. ’) över stavelsens vokal. Accent
1 har man t.ex. i änden (best, form av and),
buren (best. f. av bur), accent 2 i t.ex. anden
(best. f. av ande), buren (perf. part, av bära).
Mot de olika trycksystemen svara i svenskan
olika tonsystem.
B) Tonaccenten el. den musikaliska
accenten beror på de uttalade tonande
språkljudens relativa tonhöjd. Den följer i regel
tryckstyrkan: ju starkare tryck desto högre ton.
Man skiljer mellan två olika svenska tonsystem,
det sjunkande (i ord med accent 1) och det
s j u n k a n d e—s tigande (i ord med accent 2).
Acce’ntor [aks-], se Järnsparv.
Accenttecken. De europeiska a. äro uppfunna
av den alexandrinske grammatikern Aristofanes
från Bysans (3 :e årh. f.Kr.); de benämnas akut
(lat. acutus, skarp) (’), gravis el. grav (lat.
gravis, tung) (’) och cirkumflex (lat.
cir-cumfle’xus, kringböjd) (A). I senare tid har
man bl.a. i vissa slaviska språk börjat använda
upp- och nedvänd cirkumflex (’). I franskan
betecknar cirkumflexen i regel, att ett ljud
fallit bort, t.ex. féte för äldre feste. Se f.ö. Accent.
Accentuera [aks-], betona. Se Accent.
Accepi’sse [aks-], mottagningsbevis.
Acce’pt [aks-], se Acceptera.
Acceptabel [aks-], antaglig, godtagbar.
Accepta’nt [aks-], se Acceptera.
Acceptera [aks-], antaga (ett anbud, ett
förslag); godkänna till betalning. Särskilt
användes ordet i bet. godkänna en växel el. en
räkning, ikläda sig förbindelse att betala växelns
el. räkningens belopp. Den, som accepterar,
kallas a c c e p t a n t. Den accepterade växeln kallas
ofta a c c e p t.
Acceptkredit beviljas av en bank el. en
affärsman genom att medgiva säkra kunder
rättighet att å vederbörande utställa växlar intill
ett visst belopp.
Acceptprovision beräknas av banker el.
affärsmän vid accepterandet av på dem på grund
av acceptkredit dragna växlar.
Acce’ss [aks-], tillträde; (sjukdoms-)anfall.
Accessiön [aks-]. 1) Tillökning, förvärv. Se
Laga fång. — 2) Tillträde till en allians.
Accessionskatalog, förteckning över ett
biblioteks el. arkivs successivt tillkomna förvärv.
Sedan 1886 har genom Kungl. biblioteket i
Stockholm utgivits en accessionskatalog, som
innefattar en efter vetenskaperna ordnad
förteckning över de svenska offentliga bibliotekens
förvärv av utanför Sverige tryckt litteratur.
Acce’ssit [aks-], hedersamt erkännande, som
ges vid akademiska och andra pristävlingar åt
dem, som icke nå upp till själva hederspriset.
Accessoärer [aks-], bihang, tillbehör, bisaker;
mindre väsentliga tillsatser (i ett konstverk).
Accessörisk [aks-], som utgör bihang; om en
sak, vilken såsom bisak i rättsligt avseende
betraktas såsom ett med huvudsaken. — A c c
esso r i s k a kallas sådana mineral i en bergart,
som endast uppträda i ringa mängd och vilkas
närvaro ej är artbestämmande för resp,
bergarter. Som medicinsk term användes a. om
organ av yttre el. mera oväsentlig art, utöver
det normala antalet, samt om näringsämnen, som
dock utan att vara energigivande måste ingå i
födan.
Acciaccatura [atjakkatöra] (ital.,
”sammanslag”), musikalisk term, som numera användes
som beteckning för det korta förslaget.
Accide’ns [aks-], tillfällig el. oväsentlig
egenskap. Dess motsats är substans el. det
bestående och väsentliga.
Accidenstryck, mindre, tillfälligt tryckarbete,
såsom affischer, bjudningsbrev, visitkort,
cirkulär, matsedlar, etiketter o.d. — A c c i d e n
s-press, mindre tryckpress för hand-, fot- el.
mekanisk kraft och avsedd för accidenstryck.
Accidente’ll [aks-], icke väsentlig, tillfällig.
Motsats: essentiell.
Acci’piter nisus, lat. namnet på sparvhök.
Acci’pitres, lat. namnet på dagrovfåglar.
Accis [aks-], skatt på varor vid tillverkning
el. försäljning. Jfr Konsumtionsskatt.
Accius [a’k-], Lucius, romersk tragiker (170
—90 f.Kr.). Med honom nådde den romerska
tragedien sin höjdpunkt. A:s produktion, som
huvudsaki. utgjordes av bearbetningar av
grekiska dramer, är för oss känd genom titlarna på
ett 40-tal sorgespel samt genom bevarade
fragment. Fragmenten av hans dramer äro utg. av
Ribbeck 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
