Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afghanistan, Afganistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 Afghanistan 128
äro Kabul-traktens och Kafiristans slätter och
dalgångar, Hilmends delta och Heri-ruds
mellersta dalgång. I huvudsak är åkerbruket
inskränkt till sådan mark, som kan konstbevattnas.
Om våren skördas vete och korn, om hösten
hirs, majs och något ris. I Heri-ruds dal odlas
även opium och bomull. Egendomlig för A. är
den storartade fruktträdsodlingen. Härliga
druvor och aprikoser skördas, och frukt är en
huvudföda för befolkningen. Koppar, järn, guld,
silver och ädla stenar finnas men utnyttjas föga.
Boskapsskötseln är huvudnäring för en stor del>
av befolkningen. Får hållas över hela landet och
utgöra A :s förnämsta boskapsdjur. En varietet
av fettsvansfåret har sitt hemland i A. Viktigaste
exportartiklar äro ull och hudar; största
handelsutbytet sker med Indien och därnäst med
Ryssland.
Förbindelseleder. Ingen av A:s floder är
segelbar, och järnvägar saknas. Vissa vägsträckor
medgiva biltrafik. Viktigaste samfärdslederna
äro sträckan Herat—Kandahar—Kabul och
vägarna till närmaste utländska handel scentra,
sålunda till Peshawar och Quetta i Indien,
Mesh-hed i Persien och det ryska Merv.
Befolkning. Flera olika folkslag, av vilka
flertalet talar indoeuropeiska språk, kunna urskiljas,
sammanfattningsvis benämnda afghaner. De stå
iranerna nära. Viktigast äro tadzjikerna i v. och
patanerna i s.ö. De senares språk kallas paschto
och är A:s viktigaste och officiella språk. Ett
närbesläktat språk tala de n.ö. om Kabul
boende, storvuxna och blonda kafirerna. I s.
nomadisera belutsjer, vilkas språk är likt det, som talas
vid Indus. I n. bo turkfolk och i de centrala
delarna mongoliska hezarer. Persiska förstås av
större delen av folket.
Bebyggelsen är koncentrerad till floder och
bäckar. Man bor i byar, omgivna av höga murar.
Husen äro av trä i Kafiristan, eljest av
soltorkat tegel el. natursten. Viktigaste städer äro:
Kabul (206,000 inv.), Kandahar, en viktig
knutpunkt i s. (77,000), Mazar-i-Sherif, huvudort
i afghanska Turkmenistan, (42,000), samt Herat
vid gränsen till Persien (76,000).
Religion och undervisning. Religionen är
övervägande islam. För kristen religion är A. ett
slutet land, dock bedrives kristen mission på
indiskt språk.
I Kabul finnas sedan 1932 ett univ. med
två medicinska, en kemisk och en juridisk
fakultet samt två skolor för lärarutbildning, vidare
yrkesskolor och militära skolor. Folk- och
elementarskolor finnas där och på andra platser.
Folkskoleundervisningen är obligatorisk.
Styrelsesätt. A. är en konstitutionell monarki.
Högsta lagstiftande makten tillkommer ett
parlament, bestående av en konung (före 1926 emir),
en senat, vars 50 medl. utnämnas av konungen
och fungera hela året, och en
nationalförsamling, som består av 171 valda led. —
Centralförvaltningen är fördelad på en rad dep. under
ledning av en minister. I spetsen för provinserna
stå guvernörer. — Allmän värnplikt gäller för
män mellan 18 och 40 år. Armén, vars
fredsstyrka beräknas till 90,000 man, är europeiskt
organiserad. En viss motorisering har börjat
införas.
Historia. När A. träder fram i historien,
tillhör det akemenidernas persiska rike. Det var
redan då befolkat av iranska stammar. A. kom
sedan under Alexander den stores välde. Omkr.
250 f. Kr. kom A. under det grekisk-baktriska
väldet, vilket bibehöll sig ända till omkr. 90 f.Kr.,
då det störtades av skytiska nomadstammar. Intet
är egentligen känt rörande A:s historia under
de följande århundradena ända fram till den
muhammedanska erövringen. På 700-talet påtvungo
arabiska erövrare. befolkningen
muhammedanis-men och införlivade A. med kalifernas rike.
Vid dettas sönderfallande utbredde de turkiska
ghaznaviderna (976—1154) från Ghazni i A. sitt
välde över Iran och delar av Indien; de
efterföljdes vid mitten av 11 oo-talet av de s.k.
ghori-derna. Omkr. 1220 kom A. under mongolernas
av Djingis-kan grundade välde och blev i slutet
av 1300-talet ett byte för Timur lenk. Kabul
erövrades 1504 av Babur, som var en ättling av
Timur och som ett tjugotal år senare grundläde
stormogulernas välde i Indien. Senare blev A. ett
stridsäpple mellan Persien och stormogulväldet.
Efter att en tid ha varit förenat med Persien
valde A. 1747 Ahmed kan till emir. Denne
antog titeln schah och lät kalla sig Dur-i-durän
(”tidsålderns pärla”), varefter hans dynasti och
stam sedan uppkallades. Genom lyckade
krigståg erövrade han en stor del av Persien och
Indiens n.v. provinser. En mängd av hans
erövringar gick emellertid efter hans död (1773)
åter förlorad. Hans ätt förjagades kort efter
1818 från Kabul av Dost Muhammed,
tillhörande en annan gren av samma stam.
På 1830-talet började en tävlan mellan
England och Ryssland om inflytandet i A., och den
störtade emiren, schah Schuja, blev med engelsk
hjälp återinsatt 1838. En resning uppstod 1841,
under vilken engelska sändebudet mördades. De
engelska trupperna blevo totalt nedgjorda 1842.
Hösten s.å. intogo engelsmännen åter Kabul, men
då de kort därpå utrymde landet, återtog Dost
Muhammed makten. Denne regerade därefter i
samförstånd med engelsmännen. Han dog 1863.
De ryska landutvidgningarna i Centralasien
på 1860—70-talen allt närmare inpå A. gjorde
engelsmännen oroliga för att A. skulle förvandlas
från en buffertstat till en farlig infallsport mot
Indien. Dost Muhammeds son och efterträdare,
Schir Ali, närmade sig öppet Ryssland, och då
han avvisade en engelsk beskickning, inryckte
tre engelska häravdelningar i A. 1878. Schir Ali
blev fördriven och dog följande år. Efter en
rad våldsdåd, som bl.a. kostade den engelske
re-sidenten livet, inryckte åter en engelsk här och
intog Kabul. Som emir erkändes 1880
Abd-er-Rah-man, en brorson till Schir Ali. Med engelsk hjälp
gjorde denne sig till herre över hela A. Den
engelskj-ryska rivaliteten nådde under honom sin
höjdpunkt. En engelsk-rysk gränskommission
lyckades 1895 få till stånd en gränsreglering.
Genom det engelsk-ryska fördraget 1907 erkände
Ryssland, att A. låg helt och hållet utanför rysk
intressesfär, medan England å sin sida förband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
