Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agitator - Agitera - Aglaia - Aglauros - Aglossa - Aglossa pinguinalis - Aglyphae - Agn - Agnater - Agnatisk succession - Agne - Agnefit, Agnafit - Agnes el. Agneta, den heliga - Agnes av Brandenburg - Agnes av Meran - Agnestad - Agnetorp - Agni - Agnomen - Agnosi - Agnosticism - Agnostus - Agnus Dei - Agnogik - Agon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Agitator—Agon
164
Agitator, person, som agiterar, upphetsare,
uppviglare. Adj.: Agitatorisk.
Agitera, ivrigt söka i ett visst syfte bearbeta
den allmänna meningen el. en persons uppfattning.
— Subst.: Agitation.
AgläTa, en av chariterna (gracerna), behagens
gudinnor.
Aglåu’ros, atensk lokalgudomlighet, enligt
sagan dotter till konung Kekrops och en Athenas
prästinna. Vid hennes helgedom nedanför
Akro-polis avlade Atens vapenföra ynglingar
krigar-eden.
Aglo’ssa, ”utan tunga”, i) Ett släkte
mott-fjärilar, vars bruna, fettglänsande larv lever i
smör, fett o. dyl. — 2) En underordning av de
stjärtlösa grodd j uren, Anura. A.
kännetecknas bl.a. av att tunga saknas, att
öron-trumpeterna utmynna med en gemensam öppning
i svalget samt att larven har ett gälhål på varje
sida. A. förekommer i Afrika och Sydamerika.
Aglo’ssa pinguinälis, lat. namnet på
fett-m o 11 e t (se d.o.).
Aglyphae, en grupp ormar av familjen
Co-lubridae, kännetecknad av att inga tänder äro
fårade; icke giftiga. Gruppen omfattar tre
underfamiljer : vårtormar, Acrochordinae, som
helt och hållet leva i vatten, samt snokar,
Colubrinae, och Dasypeltinae.
Agn. 1) Skärmfjäll och blomfjäll, som vid
tröskning av stråsäd och andra grässlag skiljas
från kärna och halm. Vanligen blandas a. med
fint sönderdelad halm, s.k. boss. A. användes
i huvudsak till foder åt svin och nötkreatur.
2) Lockbete, som vid fiske sättes på krok. För
mindre fiskar nyttjas flugor, daggmaskar, små
blötdjur o. dyl., för större använder man levande
småfisk, ss. löja och mört.
Agnäter, i romersk rätt de personer, som stodo
under samme mans husbondevälde. Då
förutsättningen härför var skyldskap uteslutande genom
äkta födde män, kunde kvinnor endast i sista led
ingå bland a. Motsatsen till a. var kognater.
Agnätisk succession, se Tronföljd.
Agne, svensk konung av Ynglingaätten. Han
omtalas i dikten Ynglingatal i Historia
Norve-giæ hos Snorre. Snorre berättar, att Agne
företog ett härnadståg till Finland, besegrade och
dödade en hövding Froste samt förde med sig
dennes dotter Skjalv. Hemkommen lade han till
i Stocksunden; på en äng därintill höll han
bröllop med Skjalv. Vid gravöl efter Froste blev
A. drucken, och Skjalv lät då sina män hänga
honom i hans eget guldhalssmycke, varefter hon
med sitt folk rodde bort. Stället kallas sedan
Ag-nefit och ligger på östsidan av Tören v. om
Stocksund, säger Snorre. — I vad mån historiska fakta
ligga bakom dessa berättelser är omtvistat.
Agnefit, A g n a f i t, enl. uppgifter i norsk
och isländsk litteratur den plats, där konung
Agne blev hängd; det uppgives vara samma
plats som Stockholm. Namnet förekommer även
i skildringen av Olav Haraldssons tåg i
Mälaren.
Agnes el. Agneta, den heliga (it.
Sa’nta Agne’se), helgon, led martyrdöden vid 12
års ålder omkr. 300. Kyrkan S. Agnese fuori
le mura i Rom uppgives vara byggd över hennes
grav. Hon är den fläckfria oskuldens symbol
och avbildas med ett lamm el., som martyr,
med en palmkvist el. ett svärd.
Agnes av Brandenbur g, dansk
drottning (1258—1304), dotter till markgreven av
Brandenbur g Johan I. Hon förmäldes 1273 med
Erik Glipping. Efter mordet på denne 1286
styrde hon riket under sin son Erik Menveds
minderårighet. 1293 ingick hon nytt gifte med
den holsteinske greven Gert IL
Agnes av M e r än, se Vita frun.
Agnestad, förr socken i Västergötland,
ingår numera i Falköpings ö. landskommun.
Agnetorp, socken i ö. Västergötland invid
Ti-daholm, Vartofta härad, Skaraborgs län; 38,25
km2; 787 inv. (1950); 1,219 har åker. A. ingår
i Tidaholms, Acklinga, Bal taks och A :s pastorat i
Skara stift, Kåkinds kontr. 1943 inkorporerade
Tidaholm angränsande delar av A. med sin
förorts-bebyggelse. A :s församling begagnar Tidaholms
kyrka. A. ingår i storkommunen Hökensås.
Agni (sanskr. ”eld”), indiskt namn på eldguden,
en i Rigveda och senare vediska texter mycket ofta
omtalad och prisad gudomlighet. Inom den
senare indiska religionen har A. förlorat mycket
av sin betydelse.
Agnömen, lat., se Cognomen.
Agnosi, erkänd okunnighet, insikt om att man
i en viss fråga icke vet, huru med saken sig
förhåller.
Agnostici’sm, den filosofiska åsikten, att man
ingenting kan veta rörande det översinnliga,
framför allt om det absoluta eller Gud.
Agnosti-cismen avhåller sig sålunda både från att antaga
och från att förneka en sådan verklighet. —
Termen är införd av den engelske
naturforskaren Huxley, och en av åsiktens ryktbaraste
representanter är Herbert Spencer. — Agn
o’s-t i k e r, den, som omfattar agnostiska,
d. v. s. till agnosticism hörande åsikter.
Agno’stus, trilobitsläkte utan ögon och
an-siktssutur, med huvud och stjärt av nästan
samma, halvelliptiska form och samma storlek samt
med blott två torakalsegment; tillhör kambrium
och undersilur, särsk. Sveriges.
A’gnus Dèi, lat., ”Guds lamm”, namn på
Jesus enl. Joh. 1:29. Frälsaren blev stundom i den
äldre kristna konsten symboliskt framställd
såsom ett lamm, bärande korsfanan. I romerska
mässan är A. en bön, som läses före
kommunio-nen och ännu i dag förekommer i vår
nattvards-liturgi (”O, Guds lamm, som borttager världens
synder” etc.) såsom hyllning åt världsförsonaren.
Agoglk, en av H. Riemann införd musikterm
för läran om de smärre förändringar av tempot,
som erfordras för att göra föredraget
uttrycksfullt.
Agön, grek., kallades hos de gamla grekerna
en högtidlig tävlingsstrid. Agonerna voro dels
gymniska, som bestodo i kroppsövningar, och
dels mus i sk a, vilka omfattade musik,
skaldekonst och dans. Mest berömda bland agonerna
voro de olympiska i Olympia i Elis, de pytiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
