Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ahmadabad - Ahmed I - Ahmed III - Ahmed Midhat - Ahmed Mirza - Ahmed schah - Ahn, Franz - Ahnfelt, släkt - Ahnfelt, 1. Nils Otto - Ahnfelt, 2. Paul - Ahnfelt, 3. Oskar - Ahnfelt, 4. Arvid - Ahnfelt, 5. Otto - Ahnlund, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Ahmed—Ahnlund
182
ullsindustri. Staden har fått sitt namn efter
Ahmed schah, sultan av Gujarat (1411—43).
Under 1500- och 1600-talet var A. en av Indiens
största och rikaste städer med en folkmängd, som
uppges till 900,000 människor. Det erbjuder i
arkitektoniskt avseende mycket av intresse, så
t. ex. Jama Masjid (”stora moskén”), uppförd
1424 av sultan Ahmed. Vackert är det
jainis-tiska Hathi Suiz-templet, uppfört 1848.
A’hmed, turkiska sultaner.
1) Ahmed I (1589—1617). Han byggde den
präktiga A.-moskén i Konstantinopel. Om hans
krig mot Österrike och Persien se Turkiet,
historia.
2) Ahmed III (1673—1736). A. besteg tronen
1703 och är bekant i Sveriges historia genom
sina förbindelser med Karl XII under dennes
vistelse i Turkiet. (Se vidare Turkiet,
historia). Under A:s tid infördes
boktryckarkonsten i Turkiet. Han avsattes av janitscharerna
1730 och dog i fängelse, möjl. förgiftad.
A’hmed Midhat, turkisk författare (1841—
1913). Han anses som skaparen av den nyare
turkiska prosalitteraturen genom att ha brukat de
folkliga turkiska berättelsernas livfulla
framställningssätt i noveller med franska litterära
förebilder.
A’hmed Mirza, schah av Persien (1898—
1930), efterträdde 1909 fadern Muhammed Ali,
störtades av Riza kan 1925.
A’hmed schah, grundläggare av afghanernas
el. duranernas rike (omkr. 1724—73). Se
Afghanistan, historia.
Ahn, Johann Franz, tysk pedagog (1796—
1865). Den av honom grundade privatskolan i
Neuss (Rhenlandet) blev en föregångare till
real-skoleväsendet. I hans läroböcker i språk följdes
den s. k. naturenliga el. ahnska metoden,
vilken avsåg att införa lärjungen i språkets
grammatik genom mekaniskt inövade exempel.
Ahnfelt, skånsk släkt, vilken anses
härstamma från löjtnant Hans Jörgen A. (d. i Riga
1674).
1) Nils Otto A., botanist (1801—37),
docent i dogmatik vid Lunds univ. 1821. Ehuru
teolog, var A. mest känd för sina arbeten rörande
de sydsvenska mossorna, särsk. släktet
Hyp-num. Han spelade en stor roll i det lundensiska
studentlivet och var någon tid utgivare av
tidningen ”Gefion”.
2) Paul Gabriel A., den föreg:s bror, präst,
författare (1803—63), docent i praktisk filosofi
1826, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp. A. var
outtröttlig i det mot slutet av 1830-talet av
Wie-selgren började nykterhetsarbetet och vid
Thoman-ders sida en ivrig stridsman för ett folkligare
kyrkoväsende. I sitt mest bekanta arbete,
”Studentminnen” (2 dir, 1857; 2:a uppl. 1882—83),
ger A. livliga och intressanta skildringar ur det
dåtida skol-, universitets- och prästlivet.
Dessutom påbörjade han ”Lunds universitets historia”
(del 1, 1859).
3) Oskar A., de föreg:s bror, resepredikant,
andlig musiker (1813—82). Efter ofullbordade
studier i Lund ägnade
han sig åt musikstudier
i Stockholm. Han kom
där under påverkan av
K. O. Rosenius och
blev
lekmannapredikant. Sin största
betydelse fick han dock
genom sina sånger.
Till sina ”Andeliga
sånger” m. fl. (12
häften 1850—77)
hämtade A. texten från
olika håll, musiken
därtill satte han själv.
De blevo mycket populära och ha utkommit i
otaliga upplagor. — Litt.: S. Laurin, ”0. A.”
(2:a uppl. 1925); J. Persson, ”O. A.” (1944).
4) Arvid Wolfgang Nathanael A., son till
A.2), skriftställare (1845—90), fil. dr i Uppsala
1869. A. var en mycket flitig samlare och
förf, på litteraturhistoriens och
memoarlitteraturens fält. Bland mängden av hans arbeten
märkas särsk. monografierna över K. J. L.
Almquist (1876) och L. F. Rääf (1879) A.
uppsatte 1881 och redigerade till sin död tidskriften
”Ur dagens krönika”, som var ett gärna anlitat
organ för det dåtida ”unga Sverige”.
5) Otto Nathanael Theophilus A., brorson
till A.i), teolog (1854—1910), prof, vid Lunds
univ. i kyrkohistoria och symbolik 1894, biskop
i Linköpings stift 1907. Hans verksamhet som
modern kyrkohistorisk förf, blev av ganska stor
betydelse. I de teologiska striderna försökte han
intaga en medlande ställning. Han utgav ”Ur
mina minnen” (2 bd, 1905—07).
Ahnlund, Nils Gabriel, historiker (f. 1889
23/s), fil. dr i Uppsala 1918, innehar sedan 1928
Stockholms stads professur i historia vid
Stockholms högskola, led. av Svenska akad. 1941. Han
har utvecklat ett rikt historiskt författarskap.
Han debuterade med två arbeten, ”Mo och
Dom-sjöverken” (1917) och
”Gustav Adolf inför
tyska kriget” (1918).
Han behandlade vidare
Sundsvalls historia
(1921) och
urkunds-förfalskaren Nils
Ra-benius (1927). Bland
hans andra arbeten
märkas ”Gustav Adolf
den store” (1932),
”Ståndsriksdagens
ut-daning 1592—1762”
(1933) och ”Axel
Oxenstierna intill Gustav
Adolfs död” (1940).
1948 utkom ”Jämtlands och Härjedalens historia
I.” A. har även utgivit de historiska
essäsamlingarna ”Oljoberget och Ladugårdsgärde”
(1924), ”Svensk sägen och hävd” (1928), ”Kring
Gustav Adolf” (1930), ”Från medeltid och
Vasatid” (1933), ”Engelbrekt” (1934) och ”Svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
