Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aischines - Aischylos - Aisne - Aisopos - Aiss - Aistulf - Aitken, Robert Grant - Aitken, W. M. - Aitolia - Aitoliska förbundet - A.I.V.-foder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Aischylos—A.I.V.-foder
190
väckt förslag att tilldela Demosthenes en gyllene
krans, gick han i landsflykt och avled vid 75 års
ålder utan att ha återvänt till Aten.
Ai’schylos (lat. Aeschylus), grekisk
sorge-spelsdiktare (525—456 f. Kr.). A. var av
förnäm atensk familj och deltog i striderna mot
perserna vid Maraton och Salamis. Han gjorde
upprepade resor till Sicilien på inbjudan av
konung Hiero i Syrakusa. Han dog i Gela på
Sicilien 456 och begravdes där.
A. har med rätta blivit kallad skaparen av
det grekiska sorgespelet. Han utbildade den
form, som detta framgent erhöll. Han
inskränkte de lyriska körpartierna, som förut utgjorde
dramats huvuddel, och lät tvenne skådespelare
samtidigt framträda på scenen, varigenom en
dramatisk dialog möjliggjordes. Hans poetiska
vision och hans språk, rikt på djärva bilder, ha
i sin kärva, storslagna skönhet knappast något
motstycke i världslitteraturen annat än möjligen
hos Dante. Hans hjältar äro tecknade i
övermänskliga dimensioner, och över hans tragik
vilar en mörk skräckstämning, men
planläggningen är ytterst enkel och ger föga rum för
en dramatisk utveckling.
Av hans verk, som uppgivits än till 70, än
till 90, finnas utom spridda fragment numera
endast 7 fullständigt bibehållna. De äro: 1) ”De
skyddssökande”, om den flyktige konung Danaos
och hans döttrar, vilka finna skydd i Argos,
vilket drama genom hela sin byggnad visar sig
vara det äldsta; 2) ”Perserna”, uppfört 472 till
förhärligande av den 8 år förut vunna segern
vid Salamis, det enda från antiken bevarade
historiska skådespelet, icke en tragedi i vanlig
mening, fast dess ämne är perserväldets fall;
3) ”De sju mot Tebe”, uppfört 467, med ämne
ur den tebanska sagokretsen; 4) ”Den fjättrade
Prometheus” (efter 475), ett idédrama och ett
av antikens djupsinnigaste och mest upphöjda
diktverk. Slutligen den enda från det antika
dramat bevarade trilogien (d. v. s. tre till
ämnet sammanhängande och samma dag uppförda
dramer), den s. k. ”Orestien”, uppförd 458, i
dramatisk kraft och storhet höjdpunkten av A:s
alstring. Den innefattar dramerna 5)
”Agamem-non”; 6) ”Offret vid graven” och 7)
”Eumeni-derna”. Ämnet för den första av dessa tre
tragedier är Agamemnons hemkomst från Troja
och hur han mördas av sin gemål, Klytaimestra ;
den andra skildrar, hur Orestes, för att fullgöra
blodshämndens plikt, dödar sin egen moder, den
tredje, huru denne, jagad av furierna, slutligen
frikännes av gudinnan Athenas domstol och
löses från sina samvetskval.
A:s tragedier äro flera gånger översatta till
svenska. Senast har ”Orestien” tolkats av E.
Zilliacus (1947), som tidigare även översatt A:s
övriga arbeten. — Litt.:
Wilamowitz-Moellen-dorff, ”Aischylos. Interpretationen” (1914); S.
Eitrem, ”A. Populære Forelæsninger” (1907); E.
Zilliacus, ”Ett antikt krigsdrama” (1927); I.
Harrie, ”Athenare” (1927).
Aisne [än], flod i n. Frankrike, biflod t. v. till
Seines biflod Oise. A. upprinner i Argonnerna,
mottager bifloderna Aire, Suippe och Vesle,
flyter därpå längs nordranden av Compiègneskogen.
280 km lång. Segelbar från Vesles inflöde. Längs
A. går en kanal, ”Aisnekanalen”; kanaler
förbinda vidare A. med Marne, Meuse
(”Ardenner-kanalen”) och Oise. A. genomflyter en av de
under 1 :a världskriget mest omstridda zonerna
av västfronten. — A. är även namn på ett
departement i Frankrike kring Oise och dess
tillflöden. Huvudstad är Laon.
Aisöpos (lat. Aesöpus), grekisk fabeldiktare i
mitten av 500-talet
f. Kr. Han var en
samisk slav, om vars
liv föga är bekant.
Han blev av
folktraditionen ansedd
som författare till de
urgamla grek,
fablerna, vilka sedan
kommit att gå under
hans namn och
genom översättningar
införlivats med snart
sagt alla
västerländska språk. Den
tidigaste sv. uppl. är av
år 1603, den senaste
och bästa 1919 av E. Hedén.
Aiss [ajs], musikterm för tonen a, höjd med
ett halvt tonsteg.
Ai’stulf, konung över langobarderna (se d. o.).
Aitken [éi’tkin], Robert Grant, amerikansk
astronom (f. 1864), astronom vid
Lickobserva-toriet, dess chef 1930—35. Hans arbeten röra
sig huvudsaki. om dubbelstjärnorna, över vilka
han utfört synnerligen omfångsrika och viktiga
observationsserier. Han har upptäckt över 4,400
nya dubbelstjärnor.
Aitken [éi’tkin], W. M., se Beaverbrook.
Aitölia, se Etolien.
Aito’liska förbundet, i det forntida Grekland
en politisk sammanslutning av de aitoliska
stammarna, först omnämnd 314 f. Kr. Under
200-talet nådde A. en betydande maktställning i
mellersta Grekland, och ett flertal andra stater
anslöto sig till detsamma. A. råkade dock snart
i konflikt med Akaj iska förbundet, Makedonien
och romarna. Mot dessa senare uppbådade A.
Antiochos III av Syrien, men de förbundna
besegrades, och därmed var A:s makt bruten; det
upplöstes 146 f. Kr., då Grekland erövrades av
romarna.
A.I.V.-foder, foder, konserverat enl. A. I.
V.-metoden. Denna, som är utarbetad av prof.
A. I. Virtanen och benämnd efter hans initialer,
avser konservering av färskt foder med
bibehållande så långt möjligt av dettas näringsvärde
och övriga dietiska egenskaper. I motsats till
sedan långt tillbaka använda metoder går
A.I.V-metoden ut • på ett förhindrande av jäsningar
och övriga omsättningar i fodrets organiska
substans, vilken därför vid denna metod full-
Aisopos och räven. Grekisk
vasmålning omkr. 450 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
