- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 1. A - Asunden /
203-204

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akbar den store - Akebia quinata - Akebäck - Akel, Friedrich - Akemenider - Aker - Akeratosgruppen - Akergarn - Akerselva - Akershus fylke - Akershus fästning - Akhisar - Akhmim, Achmim - AKHS - Akiander, Matthias - Akiba, ben Josef - Akilles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

Akebia quinata—Akilles

204

lad Din Ilahi, vann ytterst få anhängare.
Ryktbart är hanS mausoleum i Sikandra nära Agra.

Akebia quinäta, se Slingerväxter.

Akebäck, socken i Dede ting, Norra
häradet, Gotlands län; io,56 km2; 141 inv. (1950);
417 har åker. A. är till ytvidd och folkmängd
Gotlands minsta socken. Församling i Roma,
Björke, Follingbo och Akebäcks pastorat i
Medelkontraktet, Visby stift. A. ingår i
storkommunen Romakloster. Kyrkan i A. är en
ålderdomlig byggnad, skepp, kor och absid från 11
ootalet, tornet från 1250. Kyrkan restaurerades
1932. Flera lämningar finnas av forntida och
medeltida bebyggelse.

A’kel, Friedrich, estländsk politiker och
diplomat (1871—efter 1940), urspr. praktiserande
läkare i Reval. A. var Estlands minister i
Helsingfors 1922—23, utrikesminister aug. 1923—
mars 1924 och ministerpresident (statsäldste) mars
•"-dec. 1924. Juli 1926—nov. 1927 var han åter
utrikesminister, 1928—34 Estlands minister i
Stockholm, minister i Berlin 1934—36,
utrikesminister 1936—38 och minister i Riga 1938—40.
Under ryska ockupationen 1940 häktades A. och
deporterades till Ryssland. Han har avlidit i
fångenskapen.

Akemenider, persisk dynasti, uppkallad efter
ättefadern, Achaemenes. Se Persien,
historia.

Aker, se Akershus fylke.

Akera’tosgruppen, gemensam benämning på
nötkreatursraser utan horn. Dit hör bl.a. vår
fjällboskap.

Akergarn, hamn, nu kallad S:t Olofsholm,
i Hellyi socken på Gotlands n. ö. kust. Enligt
Gutasagan skall Olof den helige, stadd på flykt
från Norge, ha tillbragt en tid i denna hamn,
varvid han förkunnade kristendomen för traktens
bönder.

Akerselva är utlopp från det stora
Maridals-vannet, n. om Oslo, rinner genom stadens ö. del
och utfaller i Oslofjorden. A:s källor ligga i
Nordmarka. A. lämnar drivkraft till ett flertal
industriella anläggningar.

Akershus fylke, i s. Norge, kring det inre
av Oslofjorden och runt om Oslo; sträcker sig
i n. in över Mjösa och stöter i ö. på en
kortare sträcka mot svenska gränsen; 4,905 km2;
170,000 inv. — Fylkets v. del är med undantag
av ett fruktbart område vid Oslofjordens inre
n. och n. v. del ett höglänt, skogbärande och glest
bebyggt område. Mellan Mjösa och öyern
utbreder sig Romerike, vars mittersta del bildar
en skogklädd sandslätt c:a 200 m ö.h. med
flygfältet Gardermoen. Dess s. hälft är uppfylld
av skogsåsar och skogsplatåer. A:s huvudflod
är Glömma. En mycket stor del av fylkets
befolkning har sin utkomst i Oslo. Akers herred
inkorporerades 1947 med Oslo. Fylkets enda stad
är Dröbak. Av större samhällen märkas
industriorten Lilleström samt en del villasamhällen vid
Oslo. I A. ligger vidare Bærums verk, Bogstad,
och det historiskt bekanta Eidsvoll.

Akershus fästning i Oslo, vid fjorden, var
förr en stark fästning. Den anlades mot slutet

Akershus fästning.

av 1200-talet samt utvidgades och förbättrades
vid olika tillfällen och hade länge stor betydelse
både som fästning och konungabostad.
Svenskarna ha upprepade gånger utan framgång
belägrat A., sist Karl XII 1716. Sedermera ha
fästningsverken fått förfalla eller nedrivits, men
börgen utgör ännu en imponerande del av Norges
huvudstad.

Akhisa’r (”vita borgen”), stad i v. Mindre
Asien, 85 km n. ö. om Smyrna, vid järnväg.
21,000 inv.

Akhmi’m, A c h m i m, stad i övre Egypten,
C:a 24,000 inv. A. ligger på ruinerna av
Chem-mis, kultplats för guden Minn, samt är centrum
för det senantika sidenväveriet i Egvpten.

AKHS, förk. för Arméns krigshögskola (se
d. o.).

Akia’nder, M a 11 h i a s, finländsk forskare
(1802—71), prof, i ryska vid Helsingfors univ.
Han utgav flera arbeten av vikt för finska
kyrkans och skolans historia.

Aklba, ben Josef, rabbi, judisk lärd (omkr.
50—137), ordnade den muntliga traditionens stoff
och förberedde därmed Mischna (se Talmud). I
upproret mot romarna (132—135) tog han parti
för Bar-Kochba och avrättades kvalfullt.

Akidles (grek. Akillevs, lat. Achilles), den
mest berömde av de grekiska hjältarna vid Troja.
Han var son till havsgudinnan Thetis och
myr-midonernas konung Peleus. I senare dikter och
sagor berättas, att Thetis för att göra honom
osårbar neddoppade honom i den underjordiska
floden Styx, men då hon därvid höll honom i
hälen, vidröres ej denna av vattnet utan förblev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:12:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffa/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free