Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albers-Schönberg, Heinrich Ernst - Albert (furstar) - Albert I (konung av Belgien) - Albert (dansk furste) - Albert (furste av Monaco) - Albert (konung av Sachsen) - Albert (gemål till drottning Viktoria av Storbritannien) - Albert (hertig av Teschen - Albert (biskop av Riga) - Albert (eg. Martin), Alexandre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Albert
244
Albert, konung av Sachsen.
grundsfiguren inom den medicinska
röntgeno-logien.
Albert. Flera tyska furstars namn skrivas
omväxlande Albert och Albrekt (Albrecht).
Se under båda dessa namn.
Albert I, konung av Belgien (1875—1934),
son till greve Filip av Flandern, tillträdde
regeringen vid farbroderns, Leopold II :s, död 1909.
Som regent visade A.
genast ett betydligt
liberalare sinnelag än
företrädaren och var
intresserad såväl för
sociala som militära
förbättringar. Under
1 :a världskriget
fördrevs han från
huvudstaden. Han förde
själv vid fronten
överbefälet över den
belgiska armén, varvid
han visade prov på
moralisk uthållighet
och blev mycket
po
pulär. Efter kriget var A. verksamt sysselsatt
med landets återuppbyggande. Han omkom vid en
bergsbestigning i närheten av Namur. A. var
sedan 1900 g. m. Elisabet av Bayern. Av deras
barn blev sonen Leopold III A:s efterträdare;
dottern Marie-José blev genom gifte med
Um-berto av Italien detta lands kronprinsessa.
Albert, dansk furste, greve av Orlamünde (1182
—1244). Han fick av sin morbroder, Valdemar
Sejr, 1204 Holstein i län och var under Valdemars
fångenskap i Mecklenburg 1223 Danmarks
riksföreståndare, till dess han själv blev
tillfångatagen i slaget vid Mölln 1225. Först 1227 blev
han frigiven men nödgades avstå Holstein.
Albert, furste av Monaco (1848—1922),
efterträdde 1889 fadern,
furst Karl III. Han
har gjort sig ett
vetenskapligt namn
genom sina
undersökningar av havsfaunan
samt genom sin karta
över jordens
oceandjup (”Carte générale
des oceans”) och det
i Monaco upprättade
Oceanografiska
museet.
Albert, konung av
Sachsen (1828—1902),
son till konung Johan,
vars efterträdare han
blev 1873. A. anförde
i 1866 års tyska krig den sachsiska armén på
österrikarnas sida. Sedan deltog han som
kommenderande general i fransk-tyska kriget, där han
gjorde betydande insatser i slagen vid Gravelotte
och Sedan samt vid betvingandet av Paris. A.
var sedan 1853 i barnlöst äktenskap förenad med
Gustav IV Adolfs sondotter, Carola av Vasa.
Albert [ä’lbät], gemål till drottning Viktoria
av Storbritannien (1819—61), prins av
Sachsen-Koburg-Gotha. Efter studier i Bonn och en
längre resa i Italien (under ledning av baron
Ch. F. Stockmar, som då lade grunden till sitt
senare stora inflytande över A.) firades 1840
bröllopet med drottning Viktoria, som var hans
kusin. Han fick ingen rätt till formligt
deltagande i regeringen, men genom det obegränsade
inflytande han vann
över drottningen, som
formligen dyrkade
honom och länge förblev
otröstlig över hans
frånfälle, kunde han
dock som hennes ende
förtrogne rådgivare i
politik med åren allt
verksammare ingripa i
landets politik och
styrelse. Han intog
alltifrån Peels avgång
(1846) en sådan
ställning i Englands
offentliga liv, att han var
den faktiske regenten. Han mottogs till en början
med en ganska utpräglad misstro, som han genom
sitt plikttrogna arbete och korrekta uppträdande
småningom till stor del lyckades avlägsna. För
musik, målning, litteratur, vetenskap, sociala
reformer och industri var han personligen livligt
intresserad och hade väsentlig del i tillkomsten av
den stora världsutställningen i London 1851. Han
tog därjämte ”trasskolorna” i sitt särskilda hägn
och anlade ett mönsterlantbruk vid Windsor. 1857
erhöll han titeln ”prince consort”
(prinsen-gemålen). Litt.: Sir Theodore Martin, ”Life of the
Prince Consort” (5 bd, 1874—80); L. Strachey,
”Queen Victoria” (1921, sv. övers, s. å.); F. B.
Chancellor, ”Prince Consort” (1931).
Albert, hertig av Teschen (1738—1822), son
till konung August III av Sachsen-Polen, erhöll
med sin gemål, ärkehertiginnan Kristina, kejsar
Frans I:s och Maria Teresias dotter, furstendömet
Teschen, var 1765—80 ståthållare i Ungern, 1780
—90 generalståthållare i österrikiska
Nederländerna. Som befälhavare över kejserliga armén
led han 1792 nederlag vid Jemappes mot
fransmännen.
Albert, biskop av Riga, stiftare av
Svärds-riddarorden (d. 1229). Tidigare kanik i Bremen,
ivrade han att stödja den tyska kolonisationen i
Livland. 1201 landade han med en liten
pilgrims-flotta vid Dünas mynning, anlade 1201 Riga,
som blev biskopssäte, och stiftade 1202 till
hedningarnas bekämpande Svärdsriddarorden. A.
underlade sig vidare Semgallen (1219) och ösel
(1227). Då hans försök att vinna Estland
misslyckats, tillkallade han konung Valdemar Sejr,
som för egen räkning erövrade landet (1219).
Som tysk riksfurste erkändes A. 1225.
Albert [albä’r] (eg. Martin), Alexandre,
fransk politiker (1815—95), järnarbetare. Vid
revolutionen 1848 blev han medl. av
provisoriska regeringen (24 febr.—4 maj). Han var
alltså den förste kroppsarbetaren i en stor stats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
