Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän väg - Allmän värnplikt - Allmän åklagare - Allod el. alod - Allofanmineral - Allogami, korspollination - Alloktona - Allokution - Allomorf - Allonge - Allongeperuk - Allons - Allopati - Allori, Agnolo - Allori, Christofano - Allosorus crispus - Allotigena - Allotriomorfa - Allotropi - All’ ottava - Allra heligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Allmän värnplikt—Allra heligaste
338
samt 3) ödebygdsvägar, som till avsevärd längd
sträcka sig över fjäll, genom skogar el. eljest
glest befolkade trakter.
Allmän värnplikt, se Värnplikt.
Allmän åklagare, se Åklagare.
Alloa [ä’låa], hamnstad i mellersta Skottland,
vid innersta hörnet av Firth of Forth, grevsk.
Clackmannan; 13,000 inv. Utskeppar kol.
Allöd el. a lod (latiniserat allödium), hos de
gamla germanerna beteckning för den inom
släkten ärftliga egendomeh, såväl den fasta som den
lösa. Senare avses med a. endast fast egendom.
Dess motsats är länet (feudurn). Vid tiden för
Karl XI :s reduktion innehades en mängd
kro-nogods och räntor av den svenska adeln med
allodialrätt. Efter mycken strid indrogos
också dessa under reduktionen, ehuru det
sedermera blev nödvändigt att medgiva undantag.
Allofänmineral, en serie vattenhaltiga, i
huvudsak amorfa aluminiumsilikat. Allofanliknande
mineral förekomma i våra vanliga lerarter och
antagas spela en viktig roll i dessa.
Allogami, korspollination, kallas det
förhållande, att frömjölet överföres från en
blomma till pistillens märke i en annan.
Alloktöna kallas sådana stenkolsflötser el.
analoga avlagringar, som bildats genom
anhopning av från större el. mindre avstånd
hop-svämmade delar, närmast alltså drivved. Deras
motsats är auktoktona avlagringar.
Allokutiön, tilltal, tal, t. ex. en fornromersk
fältherres tal till sina soldater; särskilt påvens
anförande i kardinalkollegiet rörande någon
kyrklig eller politisk princip.
Allomo’rf, dets. som heteromorf (sed. o.).
Allonge [alå’gj, fr. uttal alå’?], ett stycke
papper, som fästes vid en originalväxel, vars
baksida är fullskriven med endossemang.
Allongeperuk [alå^f-], ett slags yvig peruk
med långa,
nedhängande lockar,
som kom i bruk
i Frankrike på
Ludvig XIII :s tid
och sedermera
infördes i det
övriga Europa.
Al-longeperuken
nyttjades allmänt
på 16- och
1700-talet och utgör i
England ännu en
del av
ämbetsdräkten för
domare m. fl.
Allons [alå’],
fr., framåt, välan
(eg. låtom oss
gå!). — ”Allons
enfants de la patrie” (”Framåt, I barn av
fosterlandet”), begynnelseorden i Marseljäsen.
Allopati (av grek. a’llos, en annan, och pathos,
lidande), stundom brukat namn på den allmänt
använda läkekonsten i motsättning till h o m e
o-p a t i.
Allongeperuk.
C. Allori: Judit med Holofernes’ huvud.
Allori [-å’ri], A g n o 1 o, se Bronzino.
Allori [-å’ri], Christofano, florentinsk
målare (1577—1621). Mot sin tids förkonstling
satte han en frisk realistisk uppfattning och
en koloristisk och målerisk stil. Han utförde
porträtt samt målningar med bibliska och
historiska motiv. Mycket känd är hans målning
”Judit med Holofernes’ huvud” i Palazzo Pitti
i Florens.
Allösorus cri’spus, lat. namnet på k r u
s-b r ä k e n (se d. o.).
Allotigéna kallas sådana mineralbeståndsdelar
i en bergart, vilka ej bildats i den bergart, i
vilken de nu förekomma, utan härröra från
andra, redan förstörda bergarter.
Allotriomo’rfa kallas sådana mineral i en
bergart, som ej äro begränsade av kristallytor,
utan vilkas form bestämmes av intill liggande
mineralkorn. Motsatsen är i d i o m o r f.
Allotropi benämnes efter Berzelius kroppars
egenskap att inom ett och samma
aggregations-tillstånd uppträda i olika s. k. modifikationer.
Dessa äro kännetecknade därav, att de besitta
olika energiinnehåll och vanligtvis äro stabila
inom vissa temperaturområden.
All’ otta’va, it., ”i oktaven”, förk. all’ 8:a,
antyder, alltefter tecknets plats över el. under
noterna, att tonerna höjas eller sänkas en oktav.
Vid den följande våglinjens slut, el. vid ordet
loco, återtaga de av noterna angivna tonerna sitt
vanliga läge.
Allra heligaste, den innersta (västligaste)
delen av Salomos tempel i Jerusalem. Där stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
