Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alm - Alm, Gustaf - Alm, Emil - Alm, Gunnar - Alma-Ata (Vernyj, Vjernyj) - Almada - Almadén - Almagest - Almagro, Diego - Almagrundet - Alma mater - Almanach de Gotha - Almanacka, almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Alm—Almanacka
342
Alm, Ulmus scabra.
samlade i täta, klotrunda, bruna gyttringar.
Frukterna, som mogna redan före midsommar, äro
enfröiga, platta och rundade, med mycket bred
hinnkant. De spridas huvudsaki. av vinden.
Den vilda almens egentliga hemtrakter äro
mellersta och s. v. Europa. I Sverige har den
i stort sett samma utbredning som eken. Här
uppträder den ytterst sällan i rena bestånd utan
i allmänhet inströdd här och där i hagmarker
och lövängar.
Utom den nu beskrivna vanliga almen,
Ulmus scabra, finnas i vårt land ytterligare två
arter, lundal m, Ulmus foliacea, som
förekommer på Öland och Gotland, samt v r e s a 1 m,
Ulmus laevis, vilken endast uppträder på Öland.
Bland gamla världens övriga arter märkes
Ulmus japonica, som är inhemsk i Östasien. I
Nordamerikas ö. stater förekommer bl. a. v
it-a 1 m e n, Ulmus americana.
Alm, Gustaf, pseud. för finländske förf.
Rikard Malmberg.
Alm, Johan Emil, ingenjör (f. 1878 18/io),
utexaminerad 1902 vid Tekniska högskolan,
anställd vid Asea 1903—10 och blev 1910
byråingenjör vid Stockholms elektricitetsverk samt
1917—43 prof, i elektromaskinlära vid Tekniska
högskolan.
Alm, Gunnar Olof, zoolog (f. 1889 29/g),
fil. dr i Uppsala 1915, statens fiskeriassistent
1921, byrådir. 1925 och byråchef 1941 å
Lant-bruksstyrelsens fiskeribyrå samt föreståndare för
Statens undersöknings- och försöksanstalt för
sötvattensfisket 1932. 1948 blev han byråchef
i Fiskeristyrelsen. A. har ägnat sig åt
sötvattnens utforskande och åt studiet av olika
frågor inom sötvattensfisket. Han har utgivit
ett stort antal avh. och skrifter inom sitt område.
Alma-A’ta, före 1922 Vernyj (Vjernyj),
huvudstad i sovjetrepubliken Kazakstan, vid
Turksib-banan; 231,000 inv. Viktigt
handels-och industricentrum. Univ., gr. 1928.
Alma’da, hamnstad i Portugal, prov.
Estre-madura, vid Tejos mynning, på s. stranden mitt
emot Lissabon. 9,000 inv.
Almadén, stad i s. Spanien, prov. Ciudad
Real, bland Sierra Morenas nordliga utlöpare;
13,000 inv. A. är berömt för sina
kvicksilvergruvor.
Almage’st, se Ptolemaios.
A’lmagro, Di ego, spansk krigare (d. 1538).
A. åtföljde Pizarro på hans första tåg mot
Peru och bröt sedan in i nuv. Chile, som han
till stor del lade under spanskt välde 1535. Han
återvände 1537 till Peru och undsatte Cuzco, där
Pizarros bröder belägrades av peruanerna. A:s
åtgärd att förklara staden tillhörande hans
ståt-hållarskap skärpte oenigheten mellan honom och
Pizarro till öppen fejd. A. blev slagen och
tillfångatagen samt sedan strypt i fängelset. A. hade
med en indianska sonen Diego. Denne ville
hämnas fadern och överföll och dödade Pizarro 1541.
Almagrundet, fyrskepp vid inloppet till
Sandhamn i Stockholms skärgård; underlättar
angö-ringen och varnar för Almas grund, omkr. 11
km s. om Grönskär.
A’lma mäter, lat., ”den hulda modern”, ett
ofta som hedersnamn för högskolor använt
uttryck.
Almanach de Gotha [-na’ da gåta’], en
kalender, som omfattar två huvuddelar: en genealogisk
och en diplomatisk-statistisk. Den förra upptager
en förteckning över alla levande medlemmar av
Europas suveräna furstehus och icke suveräna
furstliga släkter. Den senare delen avser alla
stater i världen, omnämner innehavarna av de
högre statsämbetena samt lämnar en överblick
över författning, folkmängds-, finansiella,
kommersiella och militära förhållanden m. m. A.,
som utkom årligen sedan 1763 och utgavs av
firman Justus Perthes i Gotha, nedlades 1945.
A’lmanacka, även almanack, betecknar
i regel en skrift, innehållande uppgifter med
avseende på tideräkning och himlakropparnas olika
ställning och rörelser under ett bestämt år el.
ett begränsat antal år. Därmed förenas i de
för allmänheten avsedda a. de vid de särsk.
dagarna fästa namnen, kyrkans högtider m. m.
Till Europa synes bruket av a. ha kommit
från araberna på 1200-talet el. möjligen
tidigare. Den äldsta tryckta a., avsedd för ett
bestämt år, torde vara utg. 1460. Under loppet
av 1500-talet synas a. flerstädes börjat utkomma
årligen. Vid samma tid började man även att,
utom de vanliga kalenderuppgifterna, i dem
upptaga en mängd astrologiska underrättelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
