Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist, 3. Love
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Almquist
354
han till regementspastor vid livbeväringen. 1838
sökte han utan resultat en professur i moderna
språk och estetik med litteraturhistoria i Lund.
Från nöd räddades A. genom arbete i pressen.
Alltifrån 1839 medarbetade han i Aftonbladet,
där han 1846 tog fast anställning. Efter 1840
tycks hans affärsställning plötsligt ha försämrats.
1851 lämnade han landet, tydligen med rätta
misstänkt för förfalskning och förgiftningsförsök
mot en procentare, med vilken han haft affärer.
Han for till Nordamerika, där han levde under
olika namn i New Jersey, S:t Louis, Texas m. fl.
orter och uppehöll sig med lektioner och
författarskap. 1865 lämnade han landet i hopp att
få återkomma till Sverige men måste stanna i
Tyskland, där han dog i Bremen ensam och
okänd. Hösten 1901 överfördes hans stoft till
Sverige och jordades på Solna kyrkogård.
A:s författarverksamhet var kolossal. Tidigt
sysslade han med att i väldigt anlagda
diktskapelser söka skapa en ny stor diktning, en religiös
folkepopé, där han skulle nedlägga sin
världsåskådning. Av diktplanerna från denna tid
offentliggjordes ej förrän 1845 ”De dödas sagor”
och 1850 ”Murnis”, ett knippe erotiska och av
extatiskt dödssvärmeri fyllda sagodikter,
påverkade av Swedenborg och samtida riddarromantik.
1822 trycktes ”Amorina”, som A. likväl tyvärr
förmåddes att makulera och som utkom först
1839 (något omarb.), hans ungdoms- och
jäsningstids stora sammanfattning, en lyriskt
dramatisk skildring med en religiös svärmerska till
huvudperson.
På 1830-talet började han utge ”Törnrosens
bok”, som utkom i två editioner. Den första bar
den fullständiga titeln ”Fria fantasier, hvilka,
betraktade såsom ett helt, af Herr Hugo
Löwen-stjerna stundom kallades Törnrosens bok,
stundom en irrande hind”. Den andra (3 dir) i
impe-rialoktav hette ”Törnrosens bok, eller Fria
fantasier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo
Löwenstjerna”. Blott en mindre del av innehållet
är gemensam för de båda editionerna.
Inledningen, ”Jagtslottet”, till vilken "Hinden” och
”Baron Julius K*” äro knutna, fortsättes som ett
slags ram, i vilken de olikartade självständiga
styckena infogas. Hos hovmarskalken Hugo
Löwenstjerna på Jaktslottet i Närke samlas var
afton hans konstnärligt begåvade och intresserade
familj, och dess medlemmar föredraga av dem
själva författade verk. Den förnämste berättaren
är likväl en originell enstöring, Richard Furumo
på Råbäcken. ”Hermitaget” är en historisk
me-deltidsroman med ett olyckligt äktenskap som
huvudmotiv, ”Drottningens juvelsmycke” skildrar
tiden för och närmast efter Gustav III:s mord.
Folklivsskildringar av utomordentligt värde gav
hän i ”Målaren”, tillika djupt personlig,
”Skäll-nora kvarn” och ”Kapellet”. Dramatisk form
ha ”Ramido Marinesco”, beundrad av Atterbom
och Runeberg, ”Signora Luna” och ”Svangrottan
på Ipsara”, på klassisk vers. I scenform äro även
de religiösa ”Isidoros af Tadmor” och dess
fortsättning ”Marjam”, som polemiserar mot
dogm-teologien. I bunden form äro den gripande
all-NF I — 12
mogeberättelsen ”Vargens dotter”, de vackra
”Arthurs jagt”, från Artursagornas England,
”Schems-el-Nihar”, från den första kristendomens
Afrika, och de suggestiva ”Songes”. Bland de
fantastiska berättelserna äro den medeltidshemska
”Urnan” och den japaniserande ”Palatset”. I
”Co-lombine” förbindes en modern realism med en
tendentiös brodd mot den konventionella
moraluppfattningen. ”Ormus och Ariman” är en lysande
satirisk fantasi. En förtjusande novell är
”Araminta May”. Brandstoff, som oroade
samtiden och framkallade en hel diskussionslitteratur,
innehöll den realistiska berättelsen ”Det går an”
(från 1838) med sitt äktenskapskritiska innehåll.
I samlingsverket ingingo även avhandlingar och
uppsatser, bl. a. den mästerliga teckningen av
vårt folklynne, ”Svenska fattigdomens
betydelse”.
Självständigt utgåvos, utom ”Amorina” och
läroböckerna (viktigast ”Svensk språklära”,
1832, flera uppL), fem folkskrifter 1839—40
(däribland ”Grimstahamns nybygge” och
”La-dugårdsarrendet”), romanerna ”Amalia Hillner”
(1840), ”Gabrièle Mimanso” (1841—42), ”Tre
fruar i Småland” (1842—43), ”Smaragdbruden”
(1845), ”Herrarne på Ekolsund” (1847) och
”Syster och bror” (s. å.), vilka i stigande grad
offrade åt sensations- och förströelseföljetongen;
vidare ett påbörjat geopolitiskt världsarbete,
”Menniskoslägtets saga” (1839), den utmärkta
”Ordbok öfver svenska språket” (1842—44,
omfattar A—Brand) och ”C. J. L. Almquist.
Monografi” (1844—45), som innehåller avhandlingar
och redogörelser för A:s åsikter och som A.
utgav efter det Uppsala domkapitel 1840 tilldelat
honom en ”faderlig förmaning” med anledning av
”Det går an” och ”Marjam” och 1842 inkallat
honom för att styrka, att hans grundsatser
överensstämde med prästeden.
A:s rent romantiska skildringar verka
stundom överspända, ehuru enskilda partier ofta
utmärkas av stor lyrisk skönhet. I sin realistiska
novellistik och i sina romaner inför A. ofta
ro-maneska drag, däri lik de i romantiken uppvuxna,
som utvecklingen gjort till realister. I sina
bästa arbeten utmärker han sig för en originell,
smidig och fint nyanserad stil, rik på träffande
vändningar, i andra fall åter — särsk. gäller
detta om hans under en förtvivlad jäktan för
uppehället skrivna romaner — tröttar han
läsaren genom ett affekterat uttryckssätt.
Mycket märkliga äro särsk. A:s reformidéer.
Många av dessa ha upptagits av senare
reformvänner. Särsk. hans pedagogiska reformprogram
var av positivt värde. Mest uppseendeväckande
och mest omstritt var A:s reformprogram i
fråga om äktenskapet. Hans eget äktenskap var
olyckligt. Det är i bristen på huslig lycka och
harmonisk överensstämmelse med hustrun man
har att söka huvudorsaken till att A:s ingripande
i äktenskapsfrågan var så intensivt. Han blev
en varm förkämpe för kvinnofrigörelsen. Han
påyrkade, att kvinnan skulle få lära sig ett yrke
och att hennes oberoende och rätt till självför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
