Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist, 11. Helge - Almquist, 12. Erik - Almquist, 13. Jan-Erik - Almquistska samskolan, Sofi Almquists samskola - Almqvist, släkt - Almqvist, 1. Johan - Almqvist, 2. Ludvig - Almqvist, 3. Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Almquistska samskolan—Almqvist
358
historiker (1880—1944), docent i historia i
Uppsala 1907, fil. dr 1908, prof, i historia vid
Göteborgs högskola 1915, riksarkivarie 1926. Lärjunge
av H. Hjärne, har han särsk. inriktat sina
forskningar på äldre tiders växelverkan mellan svensk,
östeuropeisk och nordtysk politik. Bland A:s
skrifter, som beröra vitt skilda områden av
svenska och östeuropeiska historien, märkas ”Sverige
och Ryssland 1595—1611” (1907), ”Den politiska
krisen och
konungavalet i Polen 1587”
(1916), ”Bidrag till
kännedomen om
striden mellan konung
Sigismund, och hertig
Karl 1598—99” (s. å.),
”August v.
Hartmans-dorffs personlighet och
tidigare politiska
bana” (i Hist. tidskr.
1916, 1918),
”Holstein-Gottorp, Sverige och
den nordiska ligan i
den politiska krisen
1713—1714” (1918).
Han har dessutom skrivit avdeln.
”Reformationstiden och stormaktstidens förra skede”
i ”Svenska folkets historia” av H. Schück m. fl.
(1916—22). 1929—35 utkom A:s väldiga
monografi ”Göteborgs historia. Grundläggningen och
de första hundra åren” (2 bd).
12) Erik Gustaf A., brorson till A.8),
botanist (f. 1892 14/i), fil. dr i Uppsala 1929 och
lektor vid Högre allm. läroverket i Eskilstuna
1931. A. är kunnig florist och växtgeograf och
har bl. a. utgivit ”Upplands vegetation och flora”
(1929; gradualavh.) och Krok och Almquist,
”Svensk flora för skolor” (16:e—21 :a uppl. av
d. I och 5:e uppl. av d. II). A. är en av
redaktörerna för ”Stockholmstraktens växter”.
13) Jan-Erik A., son till A. 10),
rättshistori-ker (f. 1894 16/io), docent i rättshistoria 1923 i
Uppsala och jur. dr där 1924, prof, i Lund
1936 i romersk rätt och rättshistoria, i
Stockholm 1938 i samma ämnen. A. har behandlat
j ordäganderättsliga och kamerala frågor i bl. a.
”Det processuella förfarandet vid ägotvist”
(1923; akad. avh.), ”Studier i svensk jordrätt”
(3 bd, 1928) samt ”Om ärftlig besittningsrätt till
jord före det sjuttonde seklets slut” (1929) och
”Till frågan om skattebondens jordäganderätt
under perioden 1719—1789” (i ”Minnesskrift
ägnad 1734 års lag”, II, 1934). Av A:s
skrifter i familjerätten märkes särsk. ”Strödda bidrag
till familjerättens historia” (1932, 2 uppl. 1945).
Han har utgivit bl. a. ”Förarbeten till Sveriges
rikes lag 1666—1686” (1933) och ”Svensk
juridisk litteraturhistoria” (1946).
Almquistska samskolan, officiellt Sofi
Almquists samskola, grundlagd 1892 av
Sofi Almquist (se denna). Skolan, som leddes
av henne t. o. m. 1915, fick 1905 dimissionsrätt
och 1910 normalskolekompetens. Den nedlades
1936. I undervisningen tillämpades flera nya
principer.
Almqvist, släkt, härstammande från
kyrkoherden på Visingsö Harald Magni (1657—1711),
som först antog namnet A.
1) Johan Magnus A., teolog, riksdagsman
(1799—1873), kyrkoherde i Skärstad av Växjö
stift 1830. A. visade sig i flera teologiska arbeten
som en reformatorisk och frisinnad man. Bland
hans skrifter märkes den redan 1827 mot P.
Wieselgren utgivna ”Försök att bevisa
öfver-ensstämmelsen emellan lutherska kyrkans
symboliska böcker, eller ett annat svar på frågan:
’hvilken är Sweriges religion?’” samt den under
hans sista levnadsår utkomna ”Den
evangeliskt-lutherska kyrkan i Sverige”. I sina skrifter
betonade A. i synnerhet skillnaden mellan
”bekännelsetrohet” och ”bibeltrohet” samt hävdade
bibeln såsom den högsta auktoriteten. Som
medl. av prästeståndet (1844—66) tillhörde han
den frisinnade minoriteten. För nykterhetssaken
ivrade han mycket och var 1859 led. av
bränn-vinslagutskottet.
2) Ludvig Theodor A., den föreg:s bror,
statsråd (1818—84). Var häradshövding i
Södermanland, då han 1856 inkallades som
konsultativt statsråd i den under Günther ombildade
ministären. Han övertog senare s. å.
civilministerportföljen och
kvarstod som
civilminister i De Geers
ministär till 1860, då han
övergick till Högsta
domstolen, som han
sedan tillhörde i tre
olika perioder (1860—
67, 70—79, 80—83).
Under mellantiderna
var han dels president
i Svea hovrätt (1867—
70), dels
justitieminister (1879—80). A. var
en skarpsinnig och
arbetsam man med stor
auktoritet. Under hans civilministertid togs med
framgång första initiativet från regeringens sida
till ordnandet av skogshushållningen och
inrättande av en särskild skogsstyrelse samt
påbörjades förberedelserna till åvägabringande av de
nya kommunallagarna. Som justitieminister
genomförde han flera viktiga lagförslag, ss.
växellag, lag om dikning och avledning av vatten, om
inteckning i järnväg, om borgerligt äktenskap
mellan medlemmar av svenska kyrkan, som ej
begått nattvarden m. m.
3) Sven Alexander A., den föreg:s brorson,
direktör, industriman (1840—1931), teknisk chef
och överingenjör vid Motala bolags verkstäder
1877—92, direktör för Lindholmens
verkstads-ab. 1892 samt 1906—10 verkställande direktör
för Göteborgs nya verkstads-ab. (Götaverken);
bolagets ordförande och kassadirektör 1910—17.
De stora varvs- och verkstadsföretag, åt vilka
A. sålunda ägnat 60 års arbete, ha under hans
ledning undergått en mycket betydande
utveckling, och hans insatser för den svenska
varvsindustrien och handelsflottans nydaning ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
