Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alnarpsfloden - Alnus - Alnö - Alnöit - Aloaderna el. aloeiderna - Alocasia - Aloe - Aloehampa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Alnus—Aloehampa
364
Dopfunten i Alnö gamla kyrka.
Ur G. Näsström, ”Forna dagars Sverige”.
Malmö, och 1921 började Lund att hämta vatten
från samma stora vattenreservoar.
Alnus, lat. namnet på a 1 s 1 ä k t e t (se d. o.
samt Gråal och Klibbal).
Alnö, socken i ö. Medelpad, utanför
Sundsvall; Medelpads ö. domsagas tingslag,
Väster-norrlands län; 73,10 km2; 5,261 inv. (1950).
Omfattar Alnön och Rödön m. fl. mindre öar.
Alnön, som är 15 km lång, skiljes från
fastlandet av det inemot 1 km breda Alnösundet i
v. och av Klingerfjärden utanför Indalsälvens
mynning i n. Den eg. bygden är belägen på n.
och n. ö. Alnön och längs Alnösundet. 1,169
har åker. Stranden utmed Alnösundet kantas av
tättbebyggda samhällen. — Från s. räknat ligga
Ankarsvik, Karlsvik, Lervik, Vii med Alvik,
Nyvik och Hovid samt i s.ö. Spikarhamns
fiskläge. Bland industrierna märkas Karlsviks
sågverk och Myrnäs hyvleri, trähus- och
parkettfabriker, Lerviks sågverk, Alviks fanerfabrik
och Alnö kalkbruk. — På n. ö. delen av Alnön
ligger det s. k. A1 n ö f ä 11 e t, Sveriges största
nefelinsyenitområde, vilket är ett tvärsnitt
genom ett vulkaniskt genomslagsrör i
urberggrunden. — Gamla kyrkan, som härstammar från
senare delen av uoo-talet, är prydd med
intressanta vägg- och valvmålningar från medeltidens
slut. Bland dess inventarier märkes en dopfunt
av furuträ från den äldre medeltiden. Kyrkan
restaurerades 1927—28. Den nu använda kyrkan
uppfördes på 1890-talet efter ritningar av
Ferdinand Boberg. A. är pastorat i Sundsvalls
kontrakt, Härnösands stift; bildar storkommunen A.
Alnöit, en sällsynt, gråsvart, eruptiv bergart
med inströdda stora glimmerfjäll. Den bildar
talrika gångar på Alnön.
Aloa’derna el. aloeiderna, två jättar,
O t os och Ef ial tes. De hotade själva
gudarna och ville stapla berg på berg för att
storma den höga Olympen men blevo dödade av
Apollon, innan de ännu voro fullvuxna.
Alocäsia, växtsläkte, tillhörande familjen
Ara-ceae (se d. o.).
A’loe, ett artrikt växtsläkte, hörande till fam.
1 i 1 j e v ä x t e r, Liliaceae. Aloeväxterna äro
dels mindre träd, dels buskar el. ock
stjälklösa örter med tätt sittande, tjocka, köttiga, ofta
taggtandade, stjälkom fattande blad. De
rörfor-miga blommorna sitta i klasar i stammens spets
eller i bladvecken. — Aloearterna tillhöra
Afrikas varma och torra länder, huvudsaki.
Kap-landet. Flera arter odlas för sitt egendomliga
utseendes el. de vackra blommornas skull. I
dagligt tal gives namnet a. även åt arterna av
släktet Agave (t. ex. ”den hundraåriga aloen”).
Drogen a. är beredd av den intorkade saften
ur bladen av vissa aloearter. Av densamma
förekomma huvudsaki. två slag: den i svenska
farma-kopén upptagna k a p-a 1 o e, som har grönbrun
till svartbrun färg och ger ett gröngult pulver,
samt leve r-a 1 o e, som har leverbrun färg. Den
märkligaste beståndsdelen i dessa droger är en
kristalliserande glykosid, kallad a 1 o i n. A.
användes för betsning av trä och som
avförings-medel.
A’loehampa. Äkta aloehampa erhålles från
Aloe africana.
Foto H. Weimarck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
