- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 1. A - Asunden /
397-398

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aluminiumsalter, lerjordssalter - Aluminiumsprängämnen - Aluminiumsvetsning - Aluminotermi - Alumn - Alun, vanlig alun el. kalialun - Alunarter - Alunda - Alundum - Alungarvning - Alunit, alunsten - Alunskiffer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aluminiumsprängämnen—Alunskiffer

397

o. s. v., vidare användes aluminiumklorid som
katalysator vid organsiska reaktioner,
aluminium-fluorid bl. a. vid mj ölkglasfabrikation,
alumini-umsilikat, som är den genom förvittring av
fält-spat uppkomna leran (kaolin), samt
aluminiumsulfat, som med kaliumsulfat ger ett dubbelsalt,
alun.

Aluminiumsprängämnen utgöras av en
blandning av aluminiumpulver med ammoniumnitrat,
ev. med andra tillsatser. Det höga
förbrännings-värmet hos aluminium alstrar hög
explosions-temperatur, vilket bidrager att höja
sprängver-kan. Mest känd är a m m o n a 1, som fått
användning som granatfyllnadsmedel.

Aluminiumsvetsning, se Svetsning.

Aluminotermi, förfarande att utreducera
metaller ur motsvarande oxider med grovpulvriserat
aluminium. Enligt uppfinnarens, H. G o 1
d-s c h m i d t s, metod blandas metalloxid såsom
manganoxid el. kromoxid i chamottedegel med
så mycket aluminiumpulver, som erfordras för
att binda syret i oxiden. Blandningen tändes med
en tändblandning, bestående av bariumoxid och
magnesiumfilspån, och brinner vid en temperatur
av 2,000—3,oooo. Härvid bildas smält lerjord,
korund, och på degelns botten en regulus av den
utreducerade metallen. Aluminium kan även
ersättas av kiselkalcium och en blandning av
magnesium och kisel. En blandning av
aluminiumpulver och järnoxid i proportion 1:3 benämnes
termit och användes till svetsning av
järnvägsskenor och järnrör samt till lagning av
felaktigt stålgjutgods.

Alu’mn, skyddsling; lärjunge.

Alun, vanlig alun el. kalialun, KA1
(804)2, 12H2O, ett dubbelsulfat av kalium och
aluminium. Man påträffar alun i obetydlig
mängd som utvittring på alunskiffer och i
vulkaniska trakter på lava. Allt i handeln
förekommande a. framställes numera genom
kristal-lisation ur vattenlösningar av aluminium- och
kaliumsulfat.

Ur alunskiffer med hög kalihalt och
halt av svavelkis tillverkades tidigare a. i
Sverige, men denna metod användes ej numera. A.
är måttligt löslig i kallt men lättlöslig i varmt
vatten, varför den lätt kan renas genom
om-kristallisering, speciellt från järn. A. har
sötaktigt sur och sammandragande smak och
reagerar genom avsevärd hydrolys surt.

Alun användes som betmedel i färgerier, vid
framställning av lackfärger, till alungarvning,
vid papperslimning, härdning av gips, till
alun-sten vid rakning, inom medicinen o. s. v.

Alunarter benämnas dubbelsalter av analog
sammansättning och lika kristallform som
huvudtypen alun, vanlig. I st. f. kalium
kunna i a. ingå natrium, ammonium, rubidium och
cesium och i st. f. aluminium krom, järn,
mangan, vanadin och tallium, varvid dessa senare
metaller förekomma i trevärdig form.
Svavelsyran kan dessutom helt el. delvis ersättas av
selensyra. Utom vanlig alun äga ammonium-

398

alun, natriumalun, järnalun och
k r o m a 1 u n teknisk användning.

Alunda, socken i n. ö. Uppland ungefär mitt
emellan Uppsala och östhammar; Olands härad,
Uppsala län; 145,83 km2; 2,704 inv. (1950). Den
inre bygden är bördig ehuru genomdragen av
talrika smärre skogshöjder. Inom n. delen en
ganska stor slätt. 4,888 har åker. Socknen, som
genomflytes av Olandsån, är av mycket hög
ålder och har varit en av landskapets
huvudbygder. Talrika fornlämningar finnas. Den
delvis medeltida kyrkan ombyggdes på 1780-talet.
Vid järnvägen Faringe—Gimo ligger Alunda
stationssamhälle med snickerifabriker. I v. ligger
Ramhälls järngruva. A. bildar med Morkarla
ett pastorat, Olands och Frösåkers kontrakt,
ärkestiftet; ingår i storkommunen Oland.

Alu’ndum, se Aluminiumoxid.

Alungarvning, en av de äldsta metoderna för
framställning av läder. Numera användes a.
huvudsaki. för framställning av handskskinn,
s. k. glacégarvning. Hudmaterialet behandlas
med en lösning av alun el. aluminiumsulfat och
koksalt. 1 vissa fall sättes äggula el. vetemjöl
till lösningen, så att en grötliknande massa
er-hålles, vari skinnen el. hudarna knådas el. valkas.
A. användes i kombination med vegetabilisk
garvning och tills, med kromgarvning för
framställning av mockaskinn.

Alunit, a 1 u n s t e n, ett i naturen
förekommande basiskt kaliumaluminiumsulfat, vilket
förekommer som upp till 2 m mäktiga gångar i
trakyt i Italien, Ungern, Frankrike och en del
andra vulkaniska trakter.

Alunskiffer, en av kol och bituminösa
ämnen genomträngd lerskiffer med brunsvart el.
svart färg. Den innehåller alltid något
svavelkis; halten av kolhaltiga, brännbara ämnen är
mycket växlande, en obetydlig kvävehalt
förefinnes också. I a. förekomma ofta linser och
bollar av bituminös kalksten (orsten). Även
smärre förekomster av uranhaltig, radioaktiv
stenkol, s. k. kolm, ha påträffats. A.
förekommer i Sverige i den mellersta och övre
delen av kambrium samt finnes i ett flertal av
de områden, där kambrosiluriska bildningar gå i
dagen. I Närke beräknas kvantiteten till 80 mill.
t med mer än 4% olja (Kvarntorp). Driften
vid fabriken på Kinnekulle nedlades 1946. 1
äldre tider användes a. till alunfabrikation;
genom svavelkisens förbränning bildades
svavel-syrlighet och senare svavelsyra, som vid
utlak-ningen löste ut lerjord och kali ur skiffern, så
att alun kunde kristallisera ut ur moderluten.
Den brända skiffern har en röd färg av vid
bränningen bildad järnoxid och kallas ”rödfyr”.
— Under 1830—50-talen utexperimenterades i
Tyskland, Frankrike och Skottland metoder att
genom förädling få fram bättre produkter. Detta
sker genom upphettning av a., varvid bitumenet
sönderdelas under bildning av gasformiga,
flytande (skifferolja) el. fasta produkter,
huvudsaki. av kolvätenatur. Vid olj ef ramställningen
fås även svavel och ammoniak. Dessutom kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:12:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffa/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free