Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerika - Upptäcktshistoria - Amerikanismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Amerikanismer
428
42,1 mill km2, därav Nordamerika 24,5 och
Sydamerika 17,6 mill. km2.
Nordamerikas ö. kust är starkt sönderskuren
(Mexikanska viken, Hudsonviken m. fl. vikar)
och äger en stor örikedom. Sydamerikas kust
åter är föga sönderskuren och fattig på öar,
endast sydligaste spetsen har en skärgård av
större omfattning
Gemensamma för hela den amerikanska
kontinenten äro ett västligt veckningsområde,
Kor-dillererna (i Sydamerika benämnda Anderna, i
Nordamerika Klippiga bergen m. fl. namn), ett
låglandsområde i mitten och i ö. ett
höglandsområde av skiffrade urberg. Bergen i v.
överträffas i höjd endast av Asiens. På ö. sidan
av Nordamerika gå Appalacherna, även kallade
Alleghanybergen. Det ö. höglandet når omkr.
2,000 m höjd i Sydamerika. De v. veckbergen
ha en höjd av 4—5,000 m, i Bolivia upp till
6,600 m och högst Aconcagua, över 7,000 m.
Utmärkande för A:s berg är deras vulkaniska
natur. Lågslätterna i fastlandets mitt ha en
utomordentligt stor utsträckning. I Nordamerika
upptaga de 55 °/o, i Sydamerika 66 °/o av arealen.
A:s geologiska byggnad behärskas
nästan helt och hållet av de yngre bergskedjorna
från tertiärtiden, som följa Stilla oceanens kust.
Som en ofantlig mot ö. böjd båge stryker detta
bergsystem från Nordamerika över Nicaragua
och Västindiska öarna till Venezuelas nordkust
och löper därifrån mot s. v. för att från n.
Columbia fortsätta mot s. som de sydamerikanska
Anderna. I ö. delen av Nordamerika (ö. om
Klippiga bergen) finnes i n. ö. ett urgammalt
fastlandsområde, Laurentia el. den kanadiska
skölden, och till detta sluta sig i v. och s.
sedimentära bildningar, som i stort sett ligga
horisontalt; det ena undantaget därifrån är den
i slutet av den paleozoiska tiden uppveckade
appalachiska bergskedjan, som går
parallellt med Förenta staternas östkust. Sydamerika
ö. om Anderna utgöres ävenledes av platåland.
A:s befolkning utgöres av den vid
upptäckten där befintliga, indianer
och eskimåer, den invandrade, särsk.
européer men i senare tid även element från Asien
(hinduer, kineser och japaner), samt den
införda, negrerna. Eskimåerna äro bosatta på
nordkusten av Nordamerika och på de arktiska
öarna. Indianerna, som före den europeiska
ockupationen voro utbredda över hela världsdelen, äro
nu i det stora hela undanträngda från den n.
delen.
Från A. härstamma bl. a. sex viktiga
kulturväxter: potatis, majs, kakao, tobak, jordnöt och
maniok.
I klimatiskt hänseende ligger större delen
av Nordamerika inom den tempererade zonen,
medan hela Mellan- och större delen av
Sydamerika tillhöra tropikerna.
Namnet A. användes första gången 1507 av
den lothringske kosmografen Martin
Waltze-müller till florentinaren Amerigo Vespuccis ära,
vilken omkr. 1500 beskrivit sina upptäcktsfärder
inom den nya världsdelen.
Upptäcktshistoria. De isländska sagorna
berätta om upptäckten av Vinland, trol. det nuv.
New Brunnswick el. Nova Scotia. Erik Röde,
som kommit från Norge till Island, säges omkr.
985 ha upptäckt Grönland och där anlagt en
koloni, och hans son Leif Eriksson skall ha
varit den förste, som omkr. 1000 nådde Vinland.
Andra expeditioner följde, men upptäckterna
råkade mot slutet av medeltiden i glömska. Som
A:s egentlige upptäckare brukar man
räkna genuesaren Cristobel Colon (Columbus), som
1492 i spansk tjänst över Atlanten sökte finna
en sjöväg till Indien. Han landade 12 okt. på
en av Bahamagruppens öar, och under en
senare resa (1498) nådde han vid Orinocos
mynning A:s fastland. En dansk forskare,
So-fus Larsen, har emellertid kunnat påvisa, att
redan ett tjugotal år, innan Columbus satte sin
fot på A:s jord, ett skepp, tillhörande en
dansk-portugisisk expedition, fört av Johan
Scolvus, nått Labrador och S:t Lawrence-flodens
mynning. Denna expedition skulle sålunda ha
förekommit genuesaren Giovanni Cabot, som för
engelsk räkning år 1497 företog en
upptäcktsfärd mot n. v. till Labrador och New
Found-land. Portugisen Cabral drev i land under en resa
till Indien på Brasiliens kust år 1500 och tog
landet i besittning för Portugal. A:s
östkust undersöktes av en mängd djärva sjöfarare,
de s. k. ”små upptäckarna”, i början av
1500-talet, bland andra Amerigo Vespucci, efter vilken
världsdelen fått sitt namn. Kontinenten
kring-seglades i söder 1520 av Magalhäes under den
första världsomseglingen. Sydamerikas västkust
rekognoscerades av de spanska erövrarna i ”Nya
världen” Balboa, upptäckaren av Stilla havet
1513, Pizarro, som 1526—41 intog Peru, och
Almagro, vilken 1535—37 företog ett tåg till
Chile. Mexico erövrades 1519—21 av Cortez,
som sedermera i egenskap av guvernör i hög.
grad bidrog till områdets utforskning. Norra
delen av Nordamerikas stillahavskust
rekognoscerades först under senare delen av 1700-talet av
Cook, La Pérousse och Vancouver.
Kontinentens nordkust har först under 1800-talet blivit
mera känd. Utforskandet av det inre
Nordamerika har utgått dels från de engelska kolonierna
på östkusten, dels från de med dem tävlande
franska. Efter grundläggningen av Quebec 1608
och kolonisationen av Canada började, särsk.
från de franska jesuitmissionärernas sida, en
storartad forskningsverksamhet mot v. och s.
Ännu vid 1800-talets början voro stora områden
i Nordamerika outforskade; detsamma gäller
fortfarande vissa delar av Sydamerika. F. ö.
hänvisas till art. Nordamerika, Mellanamerika,
Sydamerika.
Amerikani’smer kallas sådana ord el.
uttryckssätt, som äro egendomliga för den i Förenta
staterna skrivna och talade engelskan.
Avvikelserna från det i England gällande språkbruket
bestå i — delvis ålderdomliga — uttalsolikheter
(särsk. benägenhet för nasalering) och
syntaktiska förändringar samt i synnerhet i olikheter
i fråga om själva ordförrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
