Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anckarström, 1. Claes Claesson - Anckarström, 2. Jacob Johan - Anckarsvärd, ätt - Anckarsvärd, 1. Michael - Anckarsvärd, 2. Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Anckarsvärd
480
i n. Gästrikland (1671) och Galtströms bruk i
Medelpad (1673).
2) Jacob Johan A., Gustav HI:s
mördare (1762—92). Han lämnade redan 1783 den
militära banan med kaptens avsked och
arrenderade några år en lantegendom men bosatte sig
i Stockholm 1790. Hos A., som var en obildad
och hård natur med starka lidelser och som
delade den adliga oppositionens hätska ovilja
mot Gustav III, samverkade allmänna
missförhållanden och enskilda motgångar att skapa en
bitter och missnöjd stämning, som efter hand
alltmer koncentrerades i ett fanatiskt hat mot
konungen, i vilken han såg grunden till både
rikets och sina egna lidanden. En personlig
upplevelse kom ytterligare
att öka hans
förbittring. På en resa till
Gotland sommaren
1790 hade han fällt
förklenande ord om
kungen. Detta gav
anledning till att A.
följande år under
bevakning avfördes till
och från Gotland samt
först efter
rannsak-ningens avslutande i
hovrätten fick
tillåtelse att resa från
Stockholm; men målet, som
ansågs skola medföra fullständigt frikännande
för A., var dock ej avdömt, då kungamordet
inträffade.
Under hösten 1791 blev A. bekant med Claes
Horn, vilken han anförtrodde sitt hat och sina
tankar att undanröja konungen, samt
sammanfördes av denne på nyåret 1792 med Adolf
Ludvig Ribbing. Mordplanen tog nu fastare form.
A. åtog sig att utföra mordgärningen och
lurade redan före och under en resa till Gävle
efter tillfälle därtill men utan att lyckas. Det
slutliga tillfället kom vid maskeradbalen 16 mars
1792, då A. lyckades att skjuta konungen i
ryggen. De bortkastade vapnen, två pistoler och
en skarpslipad kniv, röjde honom. Han
arresterades följande dag, bekände utan omsvep
och dömdes av Svea hovrätt att slita spö,
mista högra handen, halshuggas och steglas,
varjämte hans gods skulle indragas. Avrättningen
ägde rum 27/4. — A. har ofta varit föremål
för skönlitterär behandling, bl. a. i Sophie
Elkans hist. roman ”A.” (2 dir, 1910).
Anckarsvärd, adelsätt, inkommen från
Frankrike under drottning Kristinas tid med
Abraham Couchois. Han sonson Johan Pettersson
Couchois (f. 1708), som gav släktnamnet
formen Cosswa, blev far till 1) Michael Cosswa,
adlad Anckarsvärd 1772, sedermera frih. och
greve samt stamfar för den nu utdöda
grev-liga och friherrl. ättegrenen, och 2) överdirektör
Magnus Cosswa, adlad 1787, från vilken nu
levande gren härstammar.
1) Michael A., greve, militär, politiker
(1742—1838). Han belönades för sitt deltagande
i Gustav HI:s statsvälvning 1772 och dess
förberedelser med adelskap och löjtnantsfullmakt
samt gjorde sedan en mycket snabb karriär.
Redan 1784 blev han utnämnd till överste och
chef för finska eskadern av arméns flotta. Han
utvecklade på denna post stor skicklighet men
ådrog sig konungens missnöje, då han avrådde
från kriget med Ryssland. Efter slaget vid
Högland återvann han dock kungens gunst och
fick befälet över arméns flotta. Hans något
oklara förhållande till Anj alaförbundet
föranledde hans arrestering 2 mars 1789. Utan
rannsakning och dom återfick han emellertid
friheten och gjordes till konungens
generaladjutant. Det var under A:s ledning, som
skärgårdsflottan (efter olyckan
vid Svensksund 1789)
återupprättades. Efter
krigets slut intill 1810
var A. landshövding i
Kalmar. Genom
Ad-lersparres inflytande
kallades han att som
lantmarskalk föra
klubban på
riddarhu-set vid 1809—10 års
riksdag. Han
upphöjdes till friherre 1805
och till greve 1809.
Vid riksdagen 1817—
18 uppträdde han
bland oppositionen vid sidan av sonen C. H. A.,
och 1830 uttalade han, som en demonstration
mot regeringen, offentligt sitt jubel över
julirevolutionen.
2) Carl Henrik A., den föreg:s son, greve,
militär, politiker (1782—1865). Som ung officer
deltog han 1805—06 i pommerska kriget. Som
major och adjutant vid västra armén 1808 var
han en mycket verksam uppviglare inom armén
och blev, sedan Adlersparre vunnits för
revolu-tionsplanen, dennes förnämste medhjälpare vid
utförandet. Han blev ock av Adlersparre under
tiden sänd till Stockholm för att knyta
förbindelser med därvarande anhängare av
revolutions-planen. Efter återkomsten till Karlstad sändes
han till det fientliga högkvarteret för att
underhandla med Kristian August. A:s deltagande i
statsvälvningen påskyndade hans befordran, så att
han redan i8jo var överste i Närkes och
Värmlands regemente. Sedan 1813 chef för Närkes
regemente, deltog han i fälttåget s. å. men
stötte sig ohjälpligt med Karl Johan genom ett
enskilt brev till denne s. å., vari han starkt
klandrade kronprinsens ryssvänliga politik. A.
skildes tvärt från befälet och måste resa hem.
Han ägnade sig nu åt lantbruk och bergsbruk,
varinom han var en märkesman.
Fyra år senare började hans märkliga, nära
femtioåriga politiska bana. Redan vid sin första
riksdag, 1817—18, väckte han stort uppseende
genom sina yrkanden om framläggande av en
”statshushållningsplan i hela dess vidd”, om en
minskning av indelta infanteriet m. m. samt
genom sin till riksrättsåtal ledande anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
