Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra livgrenadjärregementet - Andrarum - Andrássy, 1. Gyula (Julius) - Andrássy, 2. Gyula (Julius) - Andra Svea artilleriregemente - Andra Svea trängkår - Andra världskriget - André, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Andrarum—André
518
av ”Lifgrenadier-regementets rustningsdivision”
förenades med ”Östgöta fotfolk”, som kallades
”Lifgrenadier-regementets rotehållsdivision”. Båda
divisionerna bildade till år 1816
”Lifgrenadier-bri-gaden”, vilken då uppdelades på två regementen,
varvid rusthållsdivisionen fick namnet A.
Intill 1922 var regementet förlagt till Malmen
och inflyttade nämnda år i nya kaserner i
Linköping. A. erhöll sitt värnpliktiga manskap från
ö. delen av Östergötlands och n. delen av
Kalmar län. Fr. o. m. 1928 sammanslogs A. med
Första livgrenadj är regementet till
Livgrenadjär-regementet. A. deltog i samtliga krig under
1600- och 1700-talen.
Andrarum, socken i Albo härad, Kristianstads
län; 47,78 km2; 770 inv. (1950); 1,551 har åker.
I s. v. är A. en bördig slättbyggd, som norrut
övergår i mera kuperade och magra trakter på
Linderödsåsens sluttningar. I socknen ligger det
äldsta skandinaviska alunbruket, Andrarum
(anlagt 1637), tillhörande den även i socknen
belägna, stora piperska fideikommissegendomen
Kristinehov. 1912 upphörde tillverkningen. A:s
kyrka har kor från uoo-talets slut. A. bildar med
Eljaröd ett pastorat i Lunds stift, Albo och
Jär-restads kontrakt; ingår i storkommunen Brösarp.
Andråssy [å^dräji]. 1) Gyula (Julius)
A., ungersk statsman, greve (1823—90). Son till
Karoly A. (1792—1844), som tillhörde
oppositionen, kastade A. sig
tidigt in i de politiska
striderna, blev radikal
riksdagsman 1847 och
kämpade i
revolutionskriget 1848. Efter
reaktionens seger sökte
han sin tillflykt först
i London, sedan i
Paris. 1851 blev han
dömd tilL döden och
hängdes ”in effigie”.
Återkommen hem
1858, slöt han sig till
Deåks parti, som
åsyftade Ungerns
självständighet genom en försoning med
habs-burgska monarkien. Han vann inflytande hos
kejsaren, blev efter helstatens ombildning på
dualistisk grund den förste ungerske
premiärministern (1867) och vann som sådan genom
sin fasthet, förbindlighet och debattörtalang stort
inflytande. Vid fransk-tyska krigets utbrott 1870
förfäktade han energiskt Österrikes neutralitet.
1871 blev han hela monarkiens utrikesminister,
den förste ungraren på denna viktiga post. A.
närmade sig i avsevärd grad åter Tyskland och
återställde mera vänskapliga förhållanden med
italienska och ryska hoven. Under de följande
årens omvälvningar på Balkanhalvön hade A.
till ögonmärke att söka avvärja ett ryskt
för-mynderskap på halvön och hindra uppkomsten
av ett för dubbelmonarkiens sammanhållning
farligt storserbiskt rike. I rysk-turkiska kriget
1877-^-78 iakttog han neutralitet, och på
Berlin-kongressen 1878 förvärvade han stormakternas
mandat åt Österrike-Ungern att ockupera och
förvalta Bosnien och Herzegovina, under
bibehållande av sultanens formella suveränitet. Sin
utrikesministerbana slöt han genom att 7 okt.
1879, efter personliga förhandlingar med
Bis-marck, underteckna det tysk-österrikisk-ungerska
förbundsfördraget. Dagen därpå nedlade han
utrikesministerposten.
2) Gyula (Julius) A., den föreg:s son,
ungersk statsman, greve (1860—1929). Led. av
underhuset 1885, blev han en av det liberala
partiets ledande män
och var 1893—94 led.
av Wekerles ministär.
Som ledare av det s. k.
författningspartiet,
bildat 1904, slöt han sig
till koalitionen mot de
liberala och var 1906—
10 inrikesminister
under Wekerle. 1910 var
han Tisza behjälplig
med bildandet av
Nationella arbetspartiet
men ställde sig själv
utanför. Under 1 :a
världskrigets första år
lämnade han sitt understöd åt Tisza men började
1916 bli orolig för monarkiens bestånd. Då han
24 okt. 1918 blev österrik.-ung. utrikesminister
efter Buriån, var ställningen för länge sedan
ohållbar. Hans första uppgift blev att underrätta
tyska regeringen om Österrike-Ungerns avsikt att
söka en separatfred, och två dagar senare vände
han sig i sådant syfte till presidenten Wilson. A.
avgick kort efter det kejsar Karl frånträtt
regeringen och republiken utropats. Som medl. från
1920 av ungerska nationalförsamlingen tillhörde
han de ivrigaste legitimisterna och arbetade för
konung Karls återkallande. A. har bl. a. 1920
utgivit ett märkligt och intressant arbete,
”Diplo-matie und Weltkrieg”.
Andra Svea artilleriregemente, se Upplands
artilleriregemente.
Andra Svea trängkår, se Västmanlands
träng-kår.
Andra världskriget, se Världskrigen.
André, Harald, regissör (f. 1879 14/«).
Efter studier vid Uppsala univ. och vid univ. och
musikkonservatoriet i Leipzig samt Sternska
kon-servatoriet, vistades A.
som pianist och
repe-titör i Berlin 1904—
05. 1907 knöts han
till Kungl. teatern i
Stockholm som 1 :e
regissör, och som
sådan har han varit
verksam där i tre
perioder, näml. 1907—
08, 1910—24 och 1932
—36. 1939—48 var
han operans chef.
Under dessa år har A.
gjort ett stort antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
