Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anpassning - Anquetil-Duperron, Abraham Hyacinthe - Anrep, ätt - Anrep, 1. Gabriel - Anrep, 2. Axel - Anrep, 3. Aleph - Anrep-Nordin, 1. Elisabet - Anrep-Nordin, 2. Birger - Anrick, Carl-Julius - Anrikning, malmanrikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Anpassning—Anrikning
578
Anpassning, i) Adaptation förändring av
organismer, som gör dem bättre lämpade för de
förhållanden, under vilka de leva. Man talar
om individuell a., modifikation, då
enskilda individer under sin utveckling förändra
sig efter levnadsförhållandena, och om a r t
anpassning, då arter, raser etc. under
generationernas följd bli ärftligt förändrade.
Funktionell a. inträder som följd av ökning el.
minskning av ett organs funktion (en muskel
förstärkes t. ex. genom träning). Den direkta
a. uppstår som en mer el. mindre omedelbar
reaktion hos organismen till följd av påverkan
från yttervärlden. Den indirekta a.
innebär en förändring, som uppträder spontant inom
en art el. ras. — Meningarna ha varit starkt
delade rörande den roll a. spelar vid arternas
utveckling. Numera anse de flesta forskare, att
a. inom en art uppkommer därigenom, att arterna
bestå av en mångfald om varandra blandade,
sinsemellan olika, ärftliga typer, s. k. b i o t
y-p e r. Den mycket stora mångfalden av biotyper
inom en art orsakas primärt av spontana
förändringar av själva arvsenheterna, s. k.
mutationer, sekundärt genom omkombination av dessa.
De individer, som representera de för de givna
livsvillkoren bäst anpassade biotyperna, bli de,
som huvudsaki. fortplanta arten. Härigenom
kommer arten att differentieras i olika
biotypgrup-per, s. k. e k o t y p e r, vilka äro ärftligt
anpassade för olika ståndorter el. klimatregioner.
2) Elektratekn., se Impedansanpassning.
Anquetil-Duperron [äkati’1-dypärå’],
Abraham Hyacinthe, fransk orientalist (1731—
1805). Under resor i Indien förvärvade han
betydande kunskaper rörande Avesta. Efter sin
återkomst till Paris anställdes han som
översättare av orientaliska språk vid kungl. biblioteket
och tillbragte resten av sitt liv med att bearbeta
resultaten av sin resa. Hans viktigaste arbeten
äro ”Zend-Avesta” (3 dir, 1771), där de
zarathust-riska religionsurkunderna för första gången
gjordes kända i Europa, samt hans ”Oupnek’hat” (2
dir, 1801—04), en persisk översättning av en
samling av 50 upanishader.
Anrep, urgammal livländsk ätt, urspr. från
West falen. På 1500-talet hörde den till de mest
ansedda släkterna i östersjöprovinserna och
introducerades på riddarhusen i Riga och Reval.
Ätten inkom till Sverige med Gustav II Adolfs
hovmarskalk Reinhold
A. till Soor (d. 1622).
Dennes son
överstelöjtnant G. A. (1616—
66) naturaliserades
som svensk adelsman.
1) Johan Gabriel
A., genealog (1821—
1907). Han var en
föregångsman och
ban-brytare på den nyare
svenska genealogiens
område. Den av honom
1854 utgivna första
årg. av den ännu
ut
kommande ”Sveriges ridderskaps och adels
kalender” var icke blott den första i sitt slag i
Sverige utan ock en av de första dylika
handböcker överhuvud. Hans på de ofta
otillförlitliga stamtavlorna i Riddarhuset byggda ”Svenska
adelns ättartaflor” (4 bd, 1858—64) har med alla
sina brister haft den största betydelse för
historikern och genealogen. Märkas bör dessutom
hans ”Svenska slägtboken” (3 bd, 1871—82).
2) Carl Axel A., den föreg:s bror, författare
(1835—97), revisor i Telegrafstyrelsen 1869,
känd som förf, till folkskådespelet
”Nerking-arna” (1872).
3) Aleph A., tekniker (1845—1911), urspr.
militär (löjtnant), avsked 1872; Järnkontorets
torvingenjör 1876—80. Han arbetade 1881—1900
som torvingenjör i Ryssland och ledde 1902-—
07 en statsunderstödd torvskola (först i
Etnma-Ijunga, sedan i Markaryd). Av A. konstruerade
torvmaskiner ha vunnit stort erkännande.
Anrep-Nordin. 1) Elisabet A., brorsdotter
till Anrep 1), dövstum- och blindpedagog (1857
—1947); 1879 g- m. dövstumskolerektorn Fr.
Nordin (d. 1920). Hon avlade telegrafist- samt
dövstumlärarinneexamina och blev 1878
dövstum-lärarinna. 1886 grundade hon i Skara ett
skolhem för blinda dövstumma. Detta, som 1892
förlädes till Vänersborg (Drottning Sofias
stiftelse) och 1922 uppgått i en statens vårdanstalt
i Lund för blinda med komplicerat lyte, har
föreståtts av A. t. o. rn. sistn. år.
2) Birger A., den föreg:s son, musiker och
musikskriftställare (1888—1946); fil. dr i Lund
1924. A., som varit musiklärare, organist,
dirigent m. m. i olika
städer, blev 1923
musiklärare vid
folkskolese-minariet i Göteborg.
1924—30 var han
musikrecensent i
Göteborgs-Posten. Från
1927 var han organist
i Oscar Fredriks
kyrka. A. har bl. a. utg.
”Musikaliska
sällskapet i Visby 1815—
1915” (1916) och en
biogr. över J. M.
Kraus (1924;
gra-dualavh.). Som
tonsät
tare har han övervägande skrivit vokala verk,
ss. flera kantater samt körer och sånger.
Anrick, Carl-Julius, geograf (f. 1895
sedan 1919 sekr. i Svenska turistföreningen och
chef för dess verksamhet, 1933—38 red. för
föreningens tidn. A. blev 1921 fil. dr på avh. ”Karta
över Sveriges åkerareal”. Han har bl. a. tagit
initiativ till vandrarhemsrörelsen. Ordf, i
Svenska sällskapet för antropologi och geografi 1949.
Anrikning, malmanrikning, en
operation, varigenom det i en malm förekommande
malmmineralet avskiljes från de ofyndiga
bergarter (gråberget), varav anrikningsmalmen i
övrigt består. Vid a. komma olika sätt till
användning, vilka betingas av framtradande
NF I — 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
