Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antares (α Scorpii) - Antarktis el. Sydpolsområdet - Geografiska förhållanden - Geologiska förhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Antares—Antarktis
588
En säl halas ombord från ett isflak. Fotografi taget under ”Norsels”
Antarktisexpedition 1950.
Antages (a Scorpii), den ljusstarkaste
stjärnan i Skorpionens stjärnbild.
Anta’rktis el. Sydpolsområdet
omfattar fastlandet omkr. Sydpolen jämte omgivande
grundhav samt de öar, som i det senare skjuta
upp från A:s kontinentalsockel. A. begränsas i
n. av Subantarktis, d. v. s. det djuphav, som
omger den antarktiska sockeln, och de i detta
belägna öarna. A:s areal uppskattas till c:a 9
mill. km2.
Geografiska förhållanden. Antarktis’ fastland
ligger nästan helt och hållet inom södra
polcirkeln och delas i Västantarktis och östantarktis.
Det förra är beläget s. och s. v. om Sydamerika
och kan sägas utgöra en fortsättning av denna
kontinent, i det att Anderna via Syd-Georgien,
Syd-Sandwichöarna och Syd-Orkneyöarna åter
dyka upp i Västantarktis n. ö. halvö, Grahams
land, med tre parallellkedjor, som fortsätta rakt
mot s. under namn av Eternity-bergen, åtminstone
till 720 s. br. Detta system begränsas i v. av
en lång vik, på vars andra sida utbreder sig
Alexander I:s land. S. v. om detta finnes en
isplatå, som på c:a 78° s. br. begränsas av de
3,900 m höga Sentinel-bergen. Från dessa
sträcker sig en nästan oavbruten isplatå fram till den
stora havsbukt, Rosshavet, som skjuter in i A.
mellan 1500 v. Igd och 1700 ö. Igd. S. delen av
Rosshavet utfylles av det ofantliga Ross-isfältet,
som i s. når 85° s. br. Dess rand, Rossbarriären,
bildar en 750 km lång och 30—50 m hög isvägg.
En annan inbuktning i A:s kust är det ö. om
Grahams land inskjutande Weddellhavet, vars inre
del fylles av Filchners isfält, som begränsar
Västantarktis i ö. Ovanför Ross-isfältet resa
sig i s. de 4,500 m höga Drottning Maud-bergen,
och på andra sidan om dessa utbreder sig Konung
Haakon VII:s, av inlandsis täckta högplatå, som
vid Sydpolen når 2,765 m. Drottning
Maud-bergen utgöra randen av östantarktis, och denna
fortsättes mot n. v. av de
4,450 m höga Drottning
Alexandrabergen och av
Syd-Victoria-lands ö. kust,
som bildar v. gränsen för
Ross-isfältet. Om
Syd-Victoria-lands inre vet man blott,
att det uppvisar en ofantlig
inlandsis. Kusternas byggnad
överensstämmer väsentligen
med de angränsande
syd-kontinentemas. Flerstädes vid
kusterna resa sig vulkaner
(Erebus 4,023 m, m. fl.).
Geologiska förhållanden.
Kontinentens geologiska
byggnad torde i sina
huvuddrag likna Sydamerikas och
Australiens. Dess mot
Atlantiska och Indiska oceanen
gränsande del synes utgöras
av ett jämförelsevis flackt
men delvis höglänt,
urgammalt resistensömråde,
östantarktis, vars fundament av
graniter, gnejser och kristallina skiffrar
flerstädes är blottlagt. Kambriska
kalkstensfor-mationer synas ha en betydande utbredning.
Vitt utbredda äro de s. k. beaconlagren,
huvudsaki. bestående av sandstenar och
konglomerat och av senpaleozoisk och mesozoisk ålder.
Längs Stilla havet begränsas A. av en genom
alpidisk veckning bildad bergskedja,
Antarktan-derna, vilken i v. över Antarktiska arkipelagen
sammanhänger med de sydamerikanska Anderna.
Antarktandemas v. del uppbygges huvudsakL av
granitiska djupbergarter, kraftigt veckade
kristallina skiffrar och sedimentformationer av
okänd ålder. Längs dess ö. sida uppträda veckade
jurasediment och ett tafelland av delvis marina
kretaceiska och tertiära formationer. — Ännu
under mellersta delen av tertiärperioden härskade
inom A. ett milt klimat med en växtvärld med
tempererade och subtropiska arter, besläktade med
nutida sydamerikanska.
Klimat. Den starka kölden och den stora
stormfrekvensen göra A:s klimat högst
ogästvänligt. Även under den varmaste månaden har hela
den antarktiska kontinenten — möjl. med
undantag för västantarktiska halvön — en medeltemp.
under o°. Enl. bl. a. i Rossområdet gjorda
observationer torde medeltemp. i jan. vara omkring
—7° och i juli —39° å —400. På själva
sydpo-larkalotten råder ännu strängare kyla.
Neder-bördsmängden är antagl. liten.
Växtvärld. På den antarktiska kontinenten äro
blott två fanerogamer kända, Aira antarctica och
Colobanthus crassifolius. På ögruppen
Kergue-len i Indiska oceanen bildar den flockblommiga
Azorella selago jättelika, mörkgröna tuvor.
Ker-guelenkålen bildar nästan 1 m höga
blomställningar. Tuvor av olika gräsarter giva
landskapet en grågrön färgton. Kryptogamer
förekomma rikligt, särsk. lavar och mossor.
Djurvärld. Landdäggdjur, kräldjur och grod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
