Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antimonglans - Antimoniat - Antimonit - Antimonlegeringar - Antimonoxidklorid - Antinomi - Antinomistiska striden - Antinous - Antiochos - Antiokenska skolan - Antiokia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Antimonglans—Antiokia
604
Antimonglans, även kallad spetsglans,
ett av svavelantimon, Sb2Ss, bestående, i långa
stänglar kristalliserande, blyfärgat mineral.
Viktigaste antimonnaalm.
Antimoniät, salt av antimonsyra, se
Antimon-föreningar.
Antimonit, salt av antimonsyrlighet, se
Anti-monföreningar.
Antimönlegéringar. Antimon låter vid
smältning legera sig med nästan alla metaller och
gor dessa mera glänsande, hårdare och
sprödare. Viktigaste a. äro: antimonbly (”hårdbly”),
stilmetall, britanniametall och babbit.
Antimönoxidklorid, Antimönpentaklorid,
Anti-mönpentasulfid, Antimönpentoxid, Antimönsalt,
Antimonsmör, Antimonsyra, Antimöntriklorid,
Antimöntrioxid, Antimöntrisulfid, se
Antimon-föreningar.
Antinomi, strid mellan motsatta lagar,
motsättningen mellan varandra upphävande påståenden
(tes och antites), som vart för sig synas lika
berättigade. Kant (se denne) uppställer fyra
anti-nomier.
Antinomi’stiska striden, en strid mellan
luterska teologer under reformationens första tid
(efter 1527). Upphovsmannen var Johann
Agri-cola, som var så starkt gripen av evangeliets
fräls-ningsmakt, att han betraktade lagen som
oväsentlig, såväl för åstadkommande av tro som för
den pånytt föddes fortgående bättring. Emot
Agricola uppträdde med stor häftighet Luther
själv (1537). Efter Luthers död fortsattes
striden på 1550-talet. Konkordieformeln sökte bringa
frågan till
avgörande : lagen är
väsentlig, såväl
för
åstadkommande av tro
som för den
pånytt födde.
Anti’nous
(grek. Anti’noos),
en skön yngling
från Bithynien,
kejsar Hadrianus’
älskling och
förtrogne. Han
sä-ges frivilligt ha
kastat sig i Nilen
för att
därigenom, enligt den
tidens tro, kunna
förlänga sin
herres liv. Hadrianus
uppreste till hans
förhärligande
tempel och
bildstoder. A:s
gestalt blev ett
mycket omtyckt
ämne för de
bildande konsterna.
Anti’ochos
(lat. Antüochus),
Antinous. Vatikanmuseet, Rom.
namn på 13 syriska konungar av seleukidemas
ätt. Märkligast bland dem voro följande.
A n t i’o c h o s syrisk konung (324—261 f.
Kr.), ärvde efter sin fader, Seleukos I, 280 f. Kr.
det oerhörda rike, som då innefattade Persien och
Mesopotamien, Syrien och största delen av Mindre
Asien. Han måste mot yttre fiender och
upprorsmän föra många, delvis mindre framgångsrika
krig. Över galaterna i Mindre Asien vann han
emellertid en seger, som förvärvade honom
namnet S o t é r (”räddaren”).
A n t i’o c h o s III, d e n ’s t o r e, syrisk konung
(242—187 f. Kr.). Han besteg tronen 223 f. Kr.
Även hans regeringstid upptogs- av krig mot
grannrikena och
upproriska ståthållare. Ett
krig mot Ptolemaios
Filopator i Egypten
slutade med ett stort
nederlag för A. vid
Rafia i Syrien (217),
varigenom bl. a.
Fe-nicien och Palestina
gingo förlorade.
Efter segrar, vunna på
krigståg 209 mot
Partien och Baktrien, gavs
honom tillnamnet ”den
store”. Senare kom
han i beröring med
romarna, vilka framställde fordringar (bl. a.
att A. skulle utlämna Hannibal, som flytt
till honom), vilka ledde till krig. A. led däri
ett avgörande nederlag nära Magnesia (190) och
måste i den därpå följande freden avträda hela
Mindre Asien. Kort efter detta nederlag, som
för alltid bröt det seleukidiska rikets makt, blev
A. dödad under ett krigståg.
Anti’ochos IV Epi’fanes (den lysande),
syrisk konung 175—163 f. Kr., son till föreg.
Han framkallade genom sitt tyranni judarnas
upror under mackabéerna.
Antiokénska skolan, en ur den
hellenisk-sy-riska kyrkan framgången teologisk riktning, vars
främsta företrädare voro Diodoros från Tarsos,
Johannes Chrysostomos och Theodoros av
Mop-suestia. Den antiokénska skolan utmärkte sig, i
motsats till den alexandrinska, genom en sansad
historisk bibeltolkning med förkastande av den
allegoriska uttydningen. I fråga om Kristi
historiska existens fasthöllo antiokenerna
verkligheten öch väsentligheten av Kristi mänskliga
natur och uppenbarelse.
Antiokia, fordom stad i n. Syrien i floden
Orontes’ (nuv. Nahr el-Asis) dalgång, kallas nu
Antakya (28,000 inv.).
A., som anlades 301 f. Kr. av Seleukos
Ni-kator, är nu endast en skugga av vad det var
under seleukidemas välde; då omtalades det som
”det sköna A.”, ”österns krona” o. s. v. Störst
var A. under Äntiochos den store och under de
romerska kejsarna, då det tävlade i prakt med
Rom. Vid vår tideräknings början hade A. över
300,000 inv. A. var även en huvudplats för den
sengrekiska bildningen. Det var i A., som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
