- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 1. A - Asunden /
619-620

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antropofag - Antropofobi - Antropogenes - Antropogeografi - Antropologi - Antropologiska sällskapet - Antropometri - Antropomorfism - Antropopatism - Antroposofi - Antropoteism - Antrustioner - Anträd - Anttola - Antu - Antung - Antwerpen, provins

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

619 Antropofag—Antwerpen 620

Antropofäg, människoätare, kannibal.
Antropofobi, människoskygghet.

Antropogenès, människovardande.

Antropogeografi, ”människans geografi”,
”kulturgeografi”, den gren av geografien, som
behandlar människan och hennes verk som en del
av jordytan i deras beroende av den geografiska
miljön och som geografiska faktorer. Se vidare
Geografi.

Antropologi — förr också kallad fysisk
antropologi — läran om människans natur och väsen.
Medan i den engelsktalande världen a. omfattar
samtliga de vetenskaper, som befatta sig med
kunskapen om människan, tages a. i den icke
engelsktalande världen i mera inskränkt
bemärkelse. Enl. den tyske antropologen R. Martin (1907)
är a. hominidernas naturhistoria med hänsyn
jämväl till deras utbredning i tiden och rummet. A.
är snarast att karakterisera som en del av den
allmänna biologien med särskild hänsyn till
anatomi och jämförande anatomi av människan som
typ (genomsnitts-), ej individ. Enl. Martin bör
a. indelas i: 1) Allmän a., som behandlar
de allmänna biologiska problemen i fråga om
människan, sålunda variabilitet, ärftlighet,
selektion, fylogenes, antropogenes, paleantropologi
(kunskapen om de utdöda människorna),
rasantropologiens problem och vissa delar av
rashygienen (rasens uppkomst, dess karaktärer,
rasblandning, rasrening, rasdegeneration, rasdöd, ras och
familj, rasen och de sociala skikten, rasen och
staten): social a. 2) Speciella., som
behandlar anatomi, fysiologi, patologi etc. ur
antropolo-gisk synpunkt. Hit hör behandlingen av den
yttre kroppsformen (storlek, proportioner,
fysionomi), kraniologien (läran om kraniets form), hud
och hår etc. 3) A n t r o p o g r a f i, dit bl. a.
rassystematiken och antropogeografien höra.

Uppslaget till a. som självständig vetenskap
med särskilda metoder gavs av Anders Retzius;
med honom börjar nyare tiders rasforskning.
Grundaren av a. som avskild vetenskap är dock
franske anatomen Paul Broca (1824—80).
Lärostolar i a. finnas i de flesta länder. Sedan 1921 har
Uppsala univ. en självständig lärostol i a. med inst.
Talrika sällskap och ett stort antal tidskrifter
sysselsätta sig uteslutande med a. och dess problem.

Antropolögiska sällskapet, se Svenska
sällskapet för antropologi och geografi.

Antropometri, mätning av människan, läran
om människans mått. Häri ingå icke blott den
yttre kroppsformens och proportionernas
bestämmande genom uppmätning utan ock angivande
efter lämpliga skalor av hårets, iris’ och hudens
färg samt även typ formning av pannan, näsan,
bröstet etc. Även måttbestämningarna av
skelettet och dess olika delar, bestämningar av
krök-ningars intensitet, av vinkelmått och av
relations-mått (indextal) höra hit. Den del av a., som har
den levande till objekt, kallas somatometri,
den del åter, som har skelettet till objekt, kallas
osteometri, varav återigen
kraniometri-en el. skallmätningen är en särskild del.

Antropomorfi’sm, förmänskligande, t. ex. då
man tänker sig naturkrafterna såsom personliga

el. tillägger Gud mänskliga egenskaper. Först
med a. inträder den egentliga mytbildningen. Det
är ur denna åskådning den religiösa bildande
konsten uppspirat.

Antropopati’sm, den åsikt, som tillägger
översinnliga väsen mänskliga känslor och lidelser.
Adj.: Antropopätisk.

Antroposofi, en gren av den moderna
teo-sofien, som grundlagts av österrikaren Rudolf
Steiner efter den brytning, som jan. 1913 inträdde
inom Teosofiska samfundet. Steiner bildade i
Dornach nära Basel i det s. k. Goetheanum en
”fri högskola för andevetenskap”, och rörelsen
har i flera länder vunnit anhängare. I Sverige
bildades redan i febr. 1913 det Antroposofiska
sällskapet genom utbrytning ur Teosofiska
samfundet. Dess tidskrift ”Antroposofisk tidskr.”,
som utkom 1923—33, uppgick 1934 i ”Vidar,
Nordisk Tidsskrift for A.”

Enligt Steiner är a. den kunskap, som
människan genom översinnlig forskning kan förvärva
om den högre värld, som ej är tillgänglig för våra
sinnen. För en sådan forsknings möjlighet måste
man genom särskilda övningar i koncentration och
meditation utveckla sin andes fördolda krafter.

I de allmänna grunddragen har den
antroposofiska livsåskådningen och världsuppfattningen
många beröringspunkter med den gamla indiska
visdomen och den väsentligen på denna byggda
moderna teosofien. Men den bygger sina läror
ej på andras auktoritet utan på egen erfarenhet
och förståndsprövning. Särsk. är den djupt
påverkad av kristendomen, och ”kristusprincipen”
intager en central ställning i dess system. —
Steiner har ock utdragit en hel del praktiska
konsekvenser av sin a. Han har utvecklat en originell
barnpsykologi och en därpå byggd
reformpedagogik. För lösande av nutidens samhällsproblem har
Steiner uppställt en teori om samhällets tredelning
med särskilda, inbördes självständiga
organisationer för det ekonomiska livet, för rättsordningen
och för den andliga kulturen.

Antropotei’sm, läran om det gudomligas och
det mänskligas identitet.

Antrustiöner kallades hos frankerna på de
me-rovingiska konungarnas tid de friborna franker,
som voro anställda i den kungliga hirden, trustis.

Anträd, tabell, som i form av träd med jämn
förgrening framställer en persons förfäder, så
att personens eget namn (el. vapen) står vid
roten och hans förfäders vart och ett vid sin gren.

A’nttola, finsktalande socken i mellersta
Finland, S:t Michels län; 271,1 km2; 2,900 inv.

Antu, ett råttgift, som under senare år fått
stor användning i vårt land.

Antung, hamnstad i Manchuriet, nära
Yaluflo-dens mynning, 221,000 inv. Järnvägsförbindelse
med Mukden och med det koreanska
järnvägssy-stemet. Traktathamn 1907. Dess viktigaste
handels- och exportvaror äro silke och timmer.

A’ntwerpen, flarn., fr. A n v e r s, Belgiens
nordligaste provins 2,860 km2; 1,297,000 inv. A.
är en bördig slätt, i ö. avbruten av ödsliga hedar.
A. är rikt på stenkol. Huvudstad är Antwerpen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:12:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffa/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free