Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apollonios (matematiker) - Apollonios (Dyskolos) - Apollonios Rhodios - Apollonios från Tralles - Apollonios från Tyana - Apollos - Apologet - Apologetik - Apologi - Apologist - Apologistklass, apologistskola - Apomixis - Apomorfin - Aponal - Aponeuros - Aponogeton - Apopetal - Apoplektisk - Apoplexia el. apoplexi - Apor, egentliga apor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Apollonios—Apor
644
benämningarna för de tre slagen av kägelsnitt:
ellips, parabel och hyperbel.
Apollonios, med binamnet D y s k o 1 o s (”den
knarrige”), grammatiker i Alexandria i 2:a årh.
e. Kr. Han har bragt antikens syntaktiska
system till avslutning.
Apollonios R h o d i o s, episk skald och
grammatiker i Alexandria (senare hälften av
200-talet f. Kr.). Han är förf, till ett epos om
ar-gonauternas tåg (”Argonautika”, i fyra böcker),
i vilket han sökte återuppliva den homeriska
tidens stora episka diktning.
Apollonios från Tralles, grekisk
bildhuggare (2:a årh. f. Kr.). Han utförde jämte
brodern Tauriskos från Tralles gruppen ”Farnesiska
tjuren” i Neapels museum.
Apollonios från Tyana i Kappadokien,
grekisk filosof och religiös reformator (1 :a årh.
e. Kr.). Han tillhörde nypytagoreiska skolan och
verkade genom predikningar och personligt
föredöme för renare gudstro och stränga seder. Efter
sin död vördades han som idealet av en vis
och helbrägdagörare. Filostratos har om honom
författat en romantiserad helgonhistoria.
Apo’llos, aposteln Paulus’ medarbetare i
Efe-sos och Korint, en alexandrinsk jude, som
genom sin lärdom och vältalighet i hög grad
bidrog till kristendomens utbredning.
Apologét, ”försvarare”. Ordet användes
huvudsakligen om de första försvararna av
kristendomen gentemot hedendomen, men även senare
kallar man en kristendomens systematiske
försvarare a. Bland a. under 100—300-talen
märkas Quadratus, Aristides, Justinus Martyr,
Ta-tianus, Hermias, Minucius, Felix,
Tertullia-nus, Cyprianus och Lactantius. De starka
anfall, som under 1700-talet av
”upplysningsfilosofien” riktades mot kristendomen, framkallade
talrika försvarare från kyrkligt håll. En
verkligt sammanhängande och fullständig
apologetik ur filosofisk-kristlig synpunkt åstadkoms
först av Schleiermacher i början av 1800-talet.
Han blev därigenom grundaren av apologetiken
såsom en modern teologisk vetenskap.
Apologetik, se Apologi.
Apologi, muntligt el. skriftligt försvar. Ordet
användes särsk. för kristligt kyrkliga skrifter,
som avse att tillbakavisa anklagelser mot
kristendomen. Berömd är Platons a. för Sokrates.
Apologi’st, eg. räknelärare, lärare i den genom
skolordningen 1649 inrättade, med trivialskolan
förenade ”skriv- och räkneklassen” och sedan
i den genom 1724 års skolordning införda
a.-klassen, vilken var ett slags realskola, som
avsåg att meddela medborgerlig bildning.
A.-klas-serna skildes genom skolordningen 1820 från
lärdomsskolorna, förvandlades till särskilda
a.-skolor och indrogos 1849.
Apologistklass, apologistskola, se
Apologist.
Apomfxis, det förhållande inom botaniken, att
äggcellen utvecklar sig utan att en befruktning
el. sammansmältning med andra celler kommer
till stånd.
Apomorfin bildas, om morfin genom
upphett
ning med saltsyra berövas en molekyl vatten. A.
framkallar häftiga kräkningar.
Aponäl är ett milt sömnmedel
(karbamin-syreester av amylenhydrat).
Aponeuros [-nevrå’s] betecknar i anatomien
platta, i kroppen utbredda senor. De förekomma
framför allt på bålen, där de bilda musklernas
fortsättningar och förmedla dessas fästen på
skelettet.
Aponogéton, växtsläkte av fam.
Aponogetona-ceae. Samtliga arter äro vattenväxter och
förekomma i Afrika samt tropiska Asien och
Australien. Mycket
anmärkningsvärd är A.
fene-stralis (Ouvirandra
fe-nestralis) från
Madagaskar för sina
underliga blads skull.
I dessa äro
nämligen maskorna i det
rika nervnätet icke
fyllda med parenkym
utan tomma, så att
hela bladet liknar
en grön, knypplad
spets.
Apopetäl kallas en
blomma, som saknar
kronblad.
Apople’ktisk, som
har anlag för
blodslag, slagartad.
Apoplexi’a el. a p o p 1 e x i, se Slaganfall.
Apor, egentliga apor, Simiae. Under
detta namn sammanfattas de däggdj ursfamilj er,
som bilda den högsta ordningen inom djurriket.
Från halvaporna skiljas a. därigenom, att de ha
två mejselformiga, i sluten rad stående tänder
på vardera sidan i mellan- och underkäken,
ögonhålorna fullkomligt skilda från tinninggroparna,
ett par på bröstet belägna bröstvårtor, enkel
livmoder och skivformig moderkaka. Dessutom
äro, med undantag för en familj (k 1 o a p o r),
fingrar och tår försedda med platta, stundom
kull-riga naglar. Stora hjärnan har avsevärt större
omfång hos a. Uppåt pekar a:s organisation
hän mot människan, vars kroppsbyggnad i
många avseenden äger stora överensstämmelser
med särsk. den högst stående av apfamiljerna.
Kännetecknande för a. som helhet är, att
deras organisation blivit avpassad för klättring
i högre grad än hos flertalet andra klättrande
däggdjur. Aporna gripa med händer och fötter
om grenarna. Tummen och stortån kunna i följd
härav sättas mot de andra fingrarna och tårna,
och klorna ha ombildats till naglar. Svansens
utbildning varierar från avsevärd längd till
svans-löshet. Hos en del amerikanska a. är den en
mer el. mindre fullkomlig gripsvans. Ansiktet
företer ofta påfallande teckningar, varjämte det
nakna ansiktet och huden på sittvalkarna ofta
äro bjärt färgade. Håret brukar vara
jämförelsevis kort men är hos många former förlängt
på hjässan, kinderna och underkäken (skägg)
Aponogéton fenestralis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
