Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apulien - Apure - Apurimac - Apus - Apyretisk - Apyrexi - Aqua - Aquae - à quatre - Aqua vitae - Aquaviva, Claudio - Aquifoliaceae el. Ilicineae - Aquifolium - Aquila (örn) - Aquila (stad) - Aquilegia (blomma) - Aquileia (stad) - Aquilo - Aquincum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Apure—Aquincum
664
Byn Alberobello i Apulien.
kritplatå, Murgie, som vintertid lämnar bete åt
tusentals får men om sommaren är torr och
öde. Ett storartat vattenledningssystem från
floden Sele i Kampanien förser en stor del av A.
med vatten. Mot havet sänker sig platålandet
småningom, och längs kusten går en fruktbar
landremsa med vidsträckta vingårdar och
olivlundar. På halvön mellan Adriatiska havet och
Tarantoviken odlas vete. A:s flesta städer ligga
vud kusten; bland dem märkas Bari, Barletta
och Brindisi, Gallipoli och Taranto. Inne i landet
ligga Foggia, Andria och Lecce. — A. indelas
i provinserna Bari, Brindisi, Taranto, Foggia
och Lecce.
Apu’re, stat i v. Venezuela med gräns mot
Colombia i s.; 76,500 km2, 71,000 inv. Låglänt
och väl vattnat av Orinoco, Apure, Meta, som
delvis bildar gräns, och bifloder till dessa.
Huvudstad: San Fernando.
Apu’rimac, departement i Peru kring floden
Apurimacs övre lopp. 21,204 km2, 324,000 inv.
Huvudstad är Abancay.
Apus, ett till kräftdjuren hörande släkte, av
ordn. bladfotingar, Phyllopoda. Släktet
utmärker sig genom den stora, mjuka sköld, som
betäcker hela kroppen med undantag av dess
bakersta ända. Huvudet är sammanväxt med
denna sköld och har två sammansatta ögon och
ett oparigt mittöga. Djuret är försett med 40—
60 benpar. Hithörande
former leva i
sötvat-tensgölar, som uttorka
under sommaren; då
försvinna dessa
kräftdjur stundom för flera år
för att åter uppträda i
stora massor, när
polarna åter fyllts med vatten.
Apyrètisk, feberfri.
Apyrexi, feberfritt
tillstånd.
A’qua, lat. (plur.
aquae), förk. Aq., vatten,
beteckning för en del
kemisk-f armaceuti ska
beredningar, t. ex. a.
de-stilläta, destillerat vat-
ten, a’quae aroma’ticae, aromatiska vatten,
innehållande en mindre mängd av någon flyktig olja,
såsom a. aura’ntii, pomeransblomvatten, a.
me’n-thae piperitae, pepparmyntvatten, a. ro’sae,
rosenvatten, m. fl.
A’quae, lat. (sing. aqua), namn på flera
romerska städer med bad och mineralkällor, t. ex.
Aquae allobrogum, nu Aix i Savojen. Aquae
mortuae, Aigues-Mortes, Aquae Sextiae, Aix i
Provence.
å quatre [aka’tr], fr., och a quattro, it.,
på fyra man hand; — å quatre mains [-[akatra-mä’],-] {+[akatra-
mä’],+} fr., fyrhändigt pianospel; — a quattro voci
[a kcoa’trå vå’tji], it., för fyra röster,
fyrstäm-migt.
A’qua vitae, lat., ”livsvatten”, se Akvavit.
Aquavi’va, Cl au di o, jesuitgeneral (1543—
1615). Under hans ledning nådde den jesuitiska
missionen sin höjdpunkt liksom även den
jesuitiska teologien.
Aquifoliäceae el. I 1 i c i n e a e, en
huvudsaki. tropisk el. subtropisk växtfamilj, bestående
av träd el. buskar. Bladen äro spiralställda,
oftast läderartade
och övervintrande.
Blommorna äro små,
med undersittande
hylle. Frukten är
stenfrukt med 2—
många stenar. Det
största släktet är
Ilex. En art, k r i s
t-t o r n, Ilex
aquifo-lium, med
tornkanta-de, övervintrande
blad och röda,
oätliga frukter, finnes å
Norges s. v. kuster.
Av flera
sydamerikanska arter
bere-des paraguay-te,
matte.
Aquifo’lium,
artnamn på växter med
nålvassa el. taggiga
blad.
A’quila. 1) Se Kungsörnsläktet. — 2)
Stjärnbild, se örnen.
Aquila [a’kcoila], stad i mellersta Italien,
huvudstad i prov. Aquila, vid floden Aterno och
nära Gran Sasso dTtalia. 55,000 inv. A. är
vackert beläget, c:a 700 m ö. h. Från A. leder
en linbana upp till den stora vintersportplatsen.
Bland dess många gamla kyrkor märkas San
Bernardino di Siena från 1472 och Santa Maria
di Collemaggio från 1280.
Aquilègia, se Aklej släktet.
Aquile’ia, liten stad i n. ö. Italien, 9 km
från Adriatiska havet, v. om Isonzofloden; 1,200
inv. A. anlades 181 f. Kr. och blev huvudort
för romerska kejsarrikets n. ö. provinser. A.
var under medeltiden säte för en patriark.
A’quilo, lat., nordanvinden, nordöstvinden.
Aqui’ncum, stad i romerska prov. Pannonien
Kristtorn.
Ur ”Vilda växter i Norden”.
Apus cancrif ormis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
