Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabien - Politisk indelning - Upptäcktshistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Arabien
672
Oasen Tharmida n. v. om ar-Rijad.
Jemen. Saud-Arabien består av
konungarikena Nedjd och Hidjaz, emiraten Asir och
Nedjran samt två neutrala områden på
gränserna mot Irak och Kuweit. Det övriga A.
kontrolleras huvudsaki. av Storbritannien. Aden med
Kuria Muria-öarna och ön Perim är
kronkoloni. Till Adenprotektoratet höra bl. a.
Hadra-maut och ön Socotra. Som skyddsområden under
brittiskt beskydd räknas sultanatet Maskat och
Oman, Piratkusten el. Trucial Oman,
arabfursten-dömena Katar, Bahreinöarna och Kuweit. Under
Indiens styrelse och Adenguvernörens står ön
Kamaran i Röda havet.
Upptäcktshistoria. Utforskandet av A. har
mött stora svårigheter, särsk. på grund av
folkets fanatism. Till de tidigare
upptäcktsresandena hör tysken Carsten Niebuhr, 1761—67, som
åtföljdes av svensken P. Forsskål. Schweizaren
J. L. Burckhardt var den förste europé, som
lyckades intränga i de heliga städerna Medina
och Mecka (1814). Finländaren G. A. Wallin
genomreste halvön i hela dess bredd 1848 och
engelsmannen W. G. Palgrave 1862. Den kanske
störste av A.-forskarna, engelsmannen C. M.
Doughty, vistades 1876-—78 i A. och
fram
trängde från Tabuk i n.v. till Bereida i centrala
A. Dansken B. Raunkiær färdades 1912 på
kamelrygg från Kuweit genom Zilfi, Bereida
och Rijad till Hufuf. 1913—14 genomreste
engelske kaptenen Shakespear halvön från Kuweit
över Rijad—Bereida—Djof el-Amr till Suez.
S. å. företog engelskan Gertrude Bell
upptäcktsresor i n. A. I Centralarabien har engelsmannen
Philby 1917 och 1918 företagit upptäcktsresor.
Även senare har han genomströvat A.
Engelsmannen B. Thomas gjorde en uppmärksammad
färd 1930 genom Ruba el-Chali.
Historia. Om A:s äldsta historia har man
numera genom kilskriftsforskningen och
egyptolo-gien och även genom upptäckten av en rik,
självständig kultur i s. A. vunnit en säkrare
kännedom. Halvön var redan i förhistorisk tid säte
för semitiska stammar, som i de s. delarna
tidigt nådde en högre kulturell ståndpunkt. Redan
3000 år f. Kr. inträngde stamfäderna till de
semitiska babylonierna i slättlandet vid Eufrats
och Tigris’ nedre lopp, och ungefär vid samma
tid erhöll Palestina sin första semitiska
befolkning, kanaanéerna.
Rikare och självständigare än i norr
utvecklade sig kulturen i s. v. A. (Jemen), som i flera
hundra år behärskades av m i n é e r n a, vilka
förmedlade handeln mellan Indien och
medelhavsländerna. Efter deras fall, på 600-talet f. Kr.,
övertogs kulturarvet av sabéerna, och dessa
undanträngdes i sin tur på 100-talet f. Kr. av
de från södra kusten kommande h i m j
a-r e r n a. På 300-talet e. Kr. fingo de kristna
etioperna övermakten, men de fördrevos efter
en tid, och ett judiskt-sabeiskt rike upprättades;
de erövrade ännu en gång landet, år 525, men
måste 575 vika för perserna. År 631 utbredde
Muhammed sitt välde och sin religion över
Syd-arabien, och därmed avslutades i det väsentliga
dess självständiga kulturutveckling.
De världs famnande romarna sökte på sin tid
vinna fast fot i A. I det gamla Edom s. om
Döda havet hade nabatéerna redan på
300-talet f. Kr. grundat en betydande handelsstat.
Deras huvudstad Petra intogs 106 e. Kr. av
romarna, som gjorde deras land till en romersk
provins. Under de följande århundradena
lyckades perserna utsträcka sitt välde över ö. och s. A.
I Centralarabien levde beduinstammarna
århundraden igenom sitt fria, isolerade liv. Men
under de ständiga stamfejderna, vilka så
levande skildras av skalderna från tiden närmast
före och efter Muhammed, kunde heller inga
inhemska mera varaktiga statsbildningar
uppkomma. Längre västerut utgjorde däremot
Mecka med sin fornåldriga helgedom Kaba
sedan urminnes tider en medelpunkt i både
religiöst och kommersiellt hänseende, och där
uppstod också den stora religiösa rörelse, islam,
som snart omfattade hela A. och gav dess folk
en nationell enhet.
Nationell enhet. De yttre dragen av
landets historia sammanfalla därefter länge med
islams och kalifatets, men till någon verklig
politisk enhet kom icke A. Till de aldrig upphö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
