Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabiska litteraturen - Arabiska mynt - Arabiska siffror - Arabiska språket - Arabiska öknen - Arabisk konst - Arabisk musik - Arabiskt gummi - Arabistan - Aracajú - Aracéer, aroidéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Arabiska mynt—Aracéer
678
långt över sina främmande mönster. Särsk.
märklig är e 1-Chwarazmi, vars till latin
översatta lärobok i algebra behärskade den
europeiska matematiken ända in i renässansens tid.
På astronomiens område blevo de
likaledes det medeltida Europas läromästare genom
sina till latin översatta arbeten av el-Battäni
m. fl. samt Ptolemaios’ ”A 1 m a g e s t”. Däremot
framträdde kemien till en början blott som
alkemi. Tidigt berömd blev den på
översättningar av Galenus och Hippokrates grundade
arabiska läkekonsten.
Den efterklassiska perioden. När
kalifatet i Bagdad inemot år iooo förlorade sin
gamla betydelse, upphörde denna stad att vara det
centrum för islams andliga liv den dittills
utgjort. Under den efterklassiska perioden finna
vi därför författarna spridda än hos den ena,
än hos den andra provinsdynastien över islams
hela ofantliga område. — Av skalder, vilkas
dikter vittna om mer än formell talang, förtjäna
nämnas den syriske filosofen el-Maa’rri (d.
1058), som sjöng om alltings intighet och alla
religioners lika värde, samt Ibn el-Färid (d.
1235) och profetens lovsångare el-Busiri (d.
1295), vars hyllningsdikt till profeten
(”manteldikten”) nästan gäller som helig. En rik
blomst-ring fann diktkonsten även vid de små
furstehoven i Spanien, där det också uppstod nya
folkliga diktformer. En ännu mera folklig karaktär
och framställningsform utmärka de nu talrikt
framträdande sagorna och novellerna, av vilka
samlingen ”Tusen och en natt” är den
mest bekanta.
På historiens område har denna period
att uppvisa ännu mer lysande namn än den
föregående : inom världshistorien Ibn e 1-A t h i r,
A b u 1-F i d ä och Ibn Chaldün och inom
specialhistorien e 1-M a q r i z i.
Även på geografiens fält äga vi flera
arbeten av bestående värde: av e 1-B i r ü n i en
beskrivning av Indien, av J a q ü t ett stort
geografiskt lexikon, av e 1-1 d r i s i en handbok i
systematisk geografi.
Grammatiken behandlades mönstergillt av
es-Zama’chschari (d. 1143) och av Ibn Adjurrüm
(d. 1323), vars otaliga gånger utgivna lärobok
ännu i dag är den allmännast använda inom
alla muhammedanska länder.
Den aristoteliska filosofien representeras
av några av den arabiska litteraturens för oss
mest bekanta namn, framför andra A v i c e n n a,
eg. Ibn Sinä, och A v e r r o è s, eg. Ibn Ruschd.
Med 1200-talet kan man anse den arabiska
filosofien som självständig disciplin utslocknad. Av
andra profana vetenskaper blomstrade utom
medicinen, förnämligast representerad av Avicenna
och Maimonides, även botaniken,
matematiken och i synnerhet astronomien.
Litterär tillbakagång. Från
1500-talet gör sig en allmän tillbakagång i alla förr
odlade litteraturgrenar gällande, ända till dess
i våra dagar genom närmare beröring med
Europas folk en ny, ehuru ännu svag uppblomstring
i västerlandets fotspår kan skönjas. Störst är
nedgången inom diktkonstens gamla former, men
därigenom har folkpoesien, som med sin
accentuerande metrik i st. f. den forna kvantiterande
i varje fall mera tilltalar oss, kunnat komma till
sin rätt. Av övriga litteraturgrupper blomstrar
egentl. blott mysticismen i de stora sufitiska
der-vischordnarna i Stambul, Damaskus och Kairo.
Arabiska mynt, se Kufiska mynt.
Arabiska siffror, se Siffra.
Arabiska språket, det i norra och mellersta
Arabien inhemska språket, har den största
utbredningen av de semitiska språken. Det arabiska
alfabetets 28 tecken återgiva var sitt
konsonantljud. Vokalljuden motsvaras i skriften blott av
3 tecken, vilka återgiva var sin grupp av.
nyanser: a (de mest öppna), i (de halvöppna) och
u (de mera slutna). A. utmärkes av en oerhörd
lexikalisk och grammatisk rikedom. Syntaxen
är täml. väl utvecklad.
Historiskt delar sig språket i två skeden: a)
den klassiska arabiskan, den gamla
beduinpoesiens språk, som legat till grund för
vo-kaliseringen av koranens text och som sedan dess
alltjämt tjänstgjort som skriftspråk; b)
vulgärarabiskan, det av det förra genom
avlägsnare arabiska stammars och underkuvade
arabiserade folks inverkan uppkomna, i en
mångfald dialekter splittrade talspråket,
Arabiska öknen, se Egypten.
Arabisk konst, se Muhammedansk konst.
Arabisk musik. Före Muhammed ägde
araberna ingen nämnvärd musikalisk kultur. Efter
erövrandet av Persien (600-talet) övergick den
gamla persiska kulturen till och utvecklades av
erövrarna. Grundvalen för det musiksystem, som
senare framställdes av arabiska musikteoretici och
vars material anses ha utgjorts av såväl persisk
som gammalarabisk melodik, var skalans delning
i 17 delar (tredjedelstoner) och de därav
härledda 12 huvudtonarterna (”maqämät”). Även en
diatonisk skala av 7 tonsteg, liknande den
nuvarande västerländska, hade länge varit bekant.
Arabernas förnämsta musikinstrument var lutan,
som de erhållit från perserna.
Arabiskt gummi, se Gummi arabicum.
Arabistän, prov, i s. v. Persien, vid Persiska
viken. I A. finnas
betydande oljekällor.
Huvudstad är Ahwaz.
Aracajü [-$0’],
huvudstad i den
brasilianska staten
Ser-gipe, vid Atlanten.
66,000 inv. God
hamn. Läder-,
bomulls- och
sockerindustri. Biskopssäte.
Aracéer, a r o
i-d é e r, Aräceae,
familj bland de
mono-kotyla växterna,
utmärkt genom sina
små, ofta nakna
blommor, vilka sitta
tätt hopade i en köt-
Kalla, Zanthedeschia aethiopica^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
