Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarskyddslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€91 Arbetar skyddslagstiftning 692
fattningen av de rättsregler, som äro meddelade
rörande arbetarskyddet, här taget i inskränkt
bemärkelse. A:s uppkomst är i regel förbunden
med industrialismens framträdande.
Industrialismen i nutida mening gjorde sig först gällande i
England, och man förlägger också i allmänhet
den moderna a:s första framträdande till detta
land.
Såsom naturligt var, avsågo de första
lagstiftningsåtgärderna på förevarande område de mest
skyddsbehövande el. barnen — i den engelska
textilindustrien, som med maskinteknikens
genomförande vid slutet av 1700-talet hastigt
uppblomstrat, hade upprörande missförhållanden vid
minderårigas användande gjort sig gällande.
Genom en lag av år 1802 föreskrevos beträffande
barn, använda såsom arbetare i textilindustrien,
vissa begränsningar av arbetstiden ävensom vissa
åtgärder av hygienisk innebörd och till beredande
av undervisning. Dessa föreskrifter, som vidare
utvecklades i ett flertal lagar, följdes av liknande
bestämmelser rörande minderåriga över 13 år
samt sedermera av vissa inskränkningar med
avseende på rätten att sysselsätta kvinnliga
arbetare. Först långt senare började
lagstiftarna att till förmån för arbetarna i gemen ägna
uppmärksamhet åt behovet av en mer fullständig
och ingående skyddslagstiftning mot
olycksfall och ohälsa i arbetet. — Tämligen
likartad torde utvecklingen ha varit i flertalet
industriländer.
I Sverige inträffade industrialismens
genombrott först mot slutet av 1800-tal et, och även
vår arbetarskyddslagstiftning är av ganska sent
datum. Den huvudsakliga författningen på
ifrågavarande område utgöres av arbetarskydd
s-lagen av 3 jan. 1949. Den ersätter lagen om
arbetarskydd av 29 juni 1912 och har
synnerligen vidsträckt omfattning. Den äger med
några få undantag tillämpning å varje slag av
rörelse el. arbetsföretag, vari arbetare användas
till arbete för arbetsgivares räkning.
Lagens grundläggande bestämmelser med
avseende på skydd mot yrkesfara ålägga
arbetsgivaren att iakttaga allt, som med avseende på
arbetslokaler, maskiner och redskap el. eljest med
hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av
nöden för att skydda hos honom sysselsatta
arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Dessa
bestämmelser utvecklas sedan närmare genom ett
antal specialföreskrifter, åsyftande att särsk.
framhålla behovet av skyddsåtgärder i vissa
angivna avseenden.
I fråga om användandet av minderåriga,
d. v. s. personer under 18 år, stadgar lagens
grundläggande bestämmelser i detta avseende, att
minderåriga icke få användas till arbete på sådant
sätt, som kan anses medföra fara för olycksfall
el. överansträngning el. annan menlig inverkan
på deras hälsa el. kroppsutveckling el. för dem
innebära våda i moraliskt hänseende. Som ett
allmänt villkor för minderårigs användande
före-skrives, att den minderårige skall ha fullgjort sin
skolplikt och fyllt 14 år. I industriellt arbete och
i vissa slag av arbete är åldersgränsen i
allmänhet 15 år. Minderårig får ej heller användas utan
läkarundersökning, och minderåriga arbetare äro
föremål för årliga läkarundersökningar.
Nattarbete är i princip förbjudet för minderåriga.
Genom bestämmelserna om b a r n s ä n g s 1
e-d i g h e t beredas kvinnliga arbetare rätt att
lämna arbetet två veckor före nedkomsten och
för-bjudes deras användande till arbete under sex
veckor efter densamma; dock kan arbeterska
under vissa förutsättningar få återtaga arbetet före
de sex veckornas förlopp. Ett flertal
specialförfattningar ha utfärdats, såsom om förbud mot
användande av minderåriga till vissa farliga
arbeten samt om registrering och besiktning av
vissa ångpannor.
I enlighet med den av Internationella
föreningen för lagstadgat arbetarskydd åvägabragta
konventionen angående förbud mot kvinnors
nattarbete har 1909 utfärdats en lag angående
förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa
industriella företag. Huvudbestämmelsen i denna
lag tillförsäkrar de kvinnliga industriarbetarna
en oavbruten ledighet från arbetet minst u tim.
varje dygn.
Kravet på begränsad arbetstid för
arbetare i gemen var sedan länge aktuellt, men
först ett gott stycke in på 1900-talet kunde det
förverkligas. 1919 års konferens i Washington
med internationella arbetarorganisationen
formulerade ett förslag till 8-timmarsdag, som
småningom antagits av flertalet stater. I Sverige
infördes 8-timmarsdagen vid 1919 års urtima
riksdag. Nu gällande lag om 8 tim arbetsdag
är av 1930. 1919 infördes en särskild
sjöarbetstidslag (se d. o.), vilken 1938 och ytterligare
1948 ersattes med nu gällande. 1936 antogs en
lantarbetstidslag (se d. o.), en ny dylik 1948.
1939 tillkom en arbetstidslag för detaljhandeln,
utfärdad 1942. Enligt denna omfattar den
ordinarie arbetstiden 48 tim pr vecka och högst 10
tim pr dygn. Vissa undantag medgivas. 1947
antogs en arbetstidslag för hotell, restauranger och
kaféer, vars huvudregel är, att anställd ej må
sysselsättas längre tid än 144 tim pr treveckor,
vidare får arbetstiden ej överstiga 11 tim pr dygn.
Även här kunna undantag medgivas. Andra
begränsningar av arbetstiden återfinnas i
butiks-stängningslagen av 1939 (se d. o.) och
hembiträdeslagen av 1944 (se Hembiträde). Allmänna
arbetstidslagen kräver för sin tillämpning fler än
4 anställda arbetare, restaurangarbetstidslagen
minst 3 och lantarbetstidslagen minst 2 arbetare.
Vissa yrken äro undantagna, främst sådana, där
arbetet är så oregelbundet, att det ej kan
förläggas till bestämda tider el. där det utföres i
hemmet. Av samtliga kroppsarbetare torde 75%
ha laglig reglering av arbetstiden. — Krav på
ytterligare begränsning av arbetstiden ha
framställts och inom vissa länder även realiserats. En
del företag i Sverige ha börjat tillämpa kortare
arbetstid än 8 tim.
Frågor om eftergifter från arbetstidslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
