Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet - Arbetslöshetsförsäkring - Arbetslöshetskommissionen - Arbetslöshetsnämnd (arbetslöshetskommitté) - Arbetslöshetsräkningar - Arbetslöshetsunderstöd - Arbetsmarknad - Arbetsmarknadens yrkesråd - Arbetsmarknadsstatistiken - Arbetsmarknadsstyrelsen - Arbetsminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703 Arbetslöshetsförsäkring—Arbetsminister 701
betstillfällen (”arbetslinjen”) el.
kon-tantunderstöd. Vidare lämnar Staten
bidrag till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetslinjen omfattar dels ekonomiskt
motiverade arbeten till den öppna marknadens löner,
s. k. beredskapsarbeten, dels också
reservarbeten till samma lön som den
lägsta grovarbetarlönen på orten. Båda slagen
kunna vara statliga, statskommunala, d. v. s.
anordnade av kommunerna med 30—95 °/o i
statsbidrag, el. rent kommunala. Sedan 1933 har
tyngdpunkten lagts på beredskapsarbeten. Rent
statliga reservarbeten förekomma endast i form
av arkivarbeten för arbetslösa kontorister.
Kon-tantunderstöden tilldelas de behövande arbetslösa,
som ej kunna erhålla sysselsättning vid
reserv-el. beredskapsarbeten. Understöden kunna bestå av
såväl dagunderstöd, som är dyrortsgrupperat och
försett med barnbidrag, som hyreshjälp. För att
motverka ungdomsarbetslösheten har man
anordnat utbildningshj älp, frivillig utbildning
i arbetsläger samt ungdomsreservarbeten.
Vad beträffar samhällets kostnader, torde
under senare år kommunernas kostnader endast ha
uppgått till 4—5 mkr pr år, medan de 1933 voro
uppe i 60 mkr. Statens kostnader voro nämnda
år 68 mkr, medan de nu belöpa sig på ett 20-tal
mkr.
Arbetslöshetsförsäkring, försäkring mot
arbetslöshet. Två olika system för a. ha efter
hand tillämpats, dels obligatorisk
försäkring, anordnad i likhet med motsvarande
tvångs-försäkring på andra områden efter tyskt mönster,
dels frivillig försäkring, som har tagit
formen av tillskott från stat el. kommun till
fackorganisationernas kassor för arbetslösa medl.
Detta senare system tillämpades först 1901 i
Gent och kallas på grund härav ”Gentsystemet”.
Obligatorisk a. infördes 1911 i Storbritannien
som ett led i Lloyd Georges
socialförsäkringsre-form.
Genom riksdagsbeslut 1934 infördes i Sverige
statsbidrag till av arbetarna själva inrättade
arbetslöshetskassor. Erkänd kassa avser visst
arbetsområde och står öppen för alla arbetare
där. Understöd från kassa (s. k. daghjälp)
lämnas åt arbetsför, oförvållat arbetslös medl.
efter 6 dagars karenstid, högst 90 å 156 dagar
under loppet av 12 mån. Medl. kan tillförsäkra
sig daghjälp mellan 2 och 7 kr genom att
inträda i viss daghjälpsklass. Härtill komma
kristillägg, barntillägg för barn under 16 år samt
make- och husföreståndarinnetillägg. Den största
bland de 33 arbetslöshetskassorna är
Metallindustriarbetarförbundets med 200,000 medl.
Chefsmyndighet för a. är numera
Arbetsmarknadsstyrelsen (se d. o.).
Arbetslöshetskommissionen, se Statens
ar-betslöshetskommission.
Arbetslöshetsnämnd (tidigare
arbetslöshetskommitté), sedan 1934 kommunalt
organ för handläggande av arbetslöshetsfrågor. A.
skall tillsättas, när behov härav förefinnes. Ordf,
utses av länsstyrelsen, medan kommunen utser
4—10 led.
Arbetslöshetsräkningar ha anordnats i
Sverige 1909, 1910, 1927 och 1937, endast den
senare omfattande hela landet. Uppgifter erhöllos
därvid om arbetslöshetens omfattning, de
arbetslösas yrke, ålder, familj-, bostads- och
utflytt-ningsförhållanden, facklig
organisationstillhörighet, arbetslöshetstidens längd, arbetsförhet m. m.
A. 1937 utvisade, att över V4 av de 26,000
anmälda arbetslösa voro belastade i fysiskt el.
socialt hänseende.
Arbetslöshetsunderstöd, se Arbetslöshet och
Arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknad, dels ett lokalt el.
yrkesmässigt begränsat område för utbud och efterfrågan
av arbetskraft, t. ex. arbetsmarknaden i Sverige,
el. inom viss näringsgren, såsom jordbrukets a.
dels själva marknadsläget med hänsyn till om
tillgången på arbetare överstiger tillgången på
arbetstillfällen (dålig el. tryckt a.) el. omvänt (god
el. livlig a.).
Den svenska a. har tidigare kännetecknats av
överflöd på arbetskraft men hotas nu av brist
därpå. Medan antalet födda 1910 uppgick till
135,625, hade det 1933 fallit till 85,020. Under
innevarande tioårsperiod har man att räkna med
en stagnerande tillgång på arbetskraft, samtidigt
som denna förskjutes gentemot högre
åldersgrupper. Det kan vidare antas, att tillväxten i antalet
industriarbetare blir väsentligt långsammare än
tidigare, och det har beräknats, att stegringen av
antalet arbetstimmar under ett årtionde skulle
uppgå till föga mer än 5 °/o, medan det under
åren 1929—39 uppgick till 27%. Den samlade
stegringen av produktionen inom industrien
uppgick då till 68 °/o. Med samma
rationaliserings-takt skulle man för framtiden ej kunna räkna
med en produktionsökning pr årtionde av mer
än högst 40 °/o.
Arbetsmarknadens yrkesråd, ett av Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
1944 upprättat organ för att främja
yrkesutbildningen.
Arbetsmarknadsstatistiken lämnar uppgifter
om läget och förändringarna på arbetsmarknaden.
Statistiken omfattar i Sverige månatliga
uppgifter om arbetsförmedlingsverksamheten,
sysselsättningen inom olika näringsgrenar och
arbetslösheten. Det statistiska materialet publiceras i
”Sociala meddelanden”.
Arbetsmarknadsstyrelsen, ett sedan 1948
fungerande ämbetsverk för allmänna
arbetsmarknadsfrågor, chefsmyndighet för
länsarbetsnämnderna. A. utgöres av en generaldir., en överdir.
och 7 led. Arbetet är fördelat på 10 byråer under
var sin byråchef. A., som sorterar under
Social-dep., organiserades genom ombildning av Statens
arbetsmarknadskommission och övertog vissa
uppgifter från Socialstyrelsen.
Arbetsminister kallas stundom den ledamot
av ett lands regering (officiellt minister för
allmänna arbeten), som står i spetsen för de
allmänna el. offentliga arbetena (såsom
järnvägs-och andra vägbyggnader). I Sverige falla dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
