Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arierparagrafer - Aries - Arietites - Arietta - Arild - Arild, Arildsläge - Arillus - Arimatea - Ariminum - Aringsås - Ariocarpus - Arion (skald) - Arion (snigel) - Arioso - Ariosto, Ludovico - Ariovistus - Ariska folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Aries—Ariska folk
754
anse som medborgare i riket,
endast statsmedl. Vidare
för-bj öds äktenskap mellan
”arier” och judar. Även varje
utomäktenskaplig förbindelse
mellan dessa var förbjuden.
Tyska judar uteslötos från
en rad sysslor i offentlig och
enskild tjänst.
ATies, stjärnbild, se
Väduren.
Arietites, ett släkte
ammo-niter, som huvudsakligen
tillhör undre lias och är särsk.
allmänt i gryfitkalken, vilken
också kallas arietenlias.
Arie’tta, it., en mindre
aria.
Arild i uttr. från arilds
tid är egentligen lån från
forndanskan, motsvarande
isl. år alda, således eg.
tider
nas början. Uttrycket användes nu sällan och
betyder : sedan urminnes tid, av gammalt.
Arild, A r i 1 d s 1 ä g e, municipalsamhälle i n.
v. Skåne vid Skälderviken, på norra sidan av
Kullen; Brunnby socken, Malmöhus län; 277
inv. (1950). Idyllisk klipp- och skogsnatur.
Badort. Bevillningstax. fast egendom 2,300,000 kr.,
bevillningstax. inkomst 672,000 kr. (1949).
Ari’llus, fröhylle, se Frö.
Arimatèa, en i N. T. omnämnd ort, G. T:s
Rama el. Ramathaim; låg antagligen på samma
plats som det nuv. B e t-R i m a, n. n. v. om
Jerusalem.
Ari’minum, antikens namn på staden Rimini.
Aringsås, f. d. socken i Småland, se Alvesta.
Arioca’rpus, se Kaktusväxter.
Arion, grekisk skald från Lesbos omkr. 600
f. Kr. Han säges ha konstrikt utbildat de
körsånger, dityramber, som sjöngos till Dionysos’
ära. En saga förtäljer, huru A. under en
sjöresa överfölls av de efter hans medförda skatter
lystna sjömännen och störtade sig i havet men
räddades av en delfin. Av hans dikter finnes
intet i behåll.
Arion, ett snigelsläkte (se Sniglar).
Arioso [-å’så], it., ett mellanting mellan aria
och recitativ, oftast av lyrisk karaktär.
Ariosto [-å’stå], Ludovico, italiensk skald
(1474 8/»—1533 »A). A.
tvangs av sin fader att
studera juridik i fem
år, varefter han trädde
i tjänst hos kardinal
Ippolito av Este, var
slottsförvaltare,
festarrangör, krigare och
sändebud men tycks
icke ha trivts utan
övergick 1518 till
Ip-politos broder, hertig
Alfonso av Ferrara,
hos vilken han fick
ägna sig mera uteslutande
Utsikt över Arild; t. v. kapellet, t. h. hamnen.
åt sin diktning. Det verk, som gjort A:s namn
världsberömt, är hans stora episka dikt ”Orlando
furioso” (tr. 1516; utvidgad och i slutgiltig form
tr. 1532), i vilken han anknöt till Boiardos
populära dikt om Orlando. Motivet för dikten är
hämtat från den sagokrets, som utbildats
omkring Karl den store och hans berömda
kämpar. Huvudepisoderna behandla dels Orlando
och-hans kärlek till Angelica, dels striderna mellan
saracenerna och de kristna kring Paris samt
slutl. Rudigers och Bradamantes historia.
Ständig omväxling äger rum mellan olika tonarter,,
humoristiska och groteska episoder omväxla, en
fantasifull munterhet är huvudstämningen, men
det finns också toner av patetisk och heroisk
klang. Särsk. berömda episoder äro teckningen av
Orlandos utbrytande vansinne (i den 23 :e sången),
Angelicas och Medors kärlek samt Astol fos resa,
till månen och hans erfarenheter därstädes. —
Som formkonstnär tillhör A. den italienska
litteraturens främsta namn. Hans versbyggnad
utmärker sig för en enastående smidighet, rikedom,
och skönhet. Metern i Orlando är ottave rime.
”Orlando furioso” är av K. A. Kullberg
översatt till svenska (”Den rasande Roland”, 4 bd,.
1865—70). — I anslutning till den romerska
komediens mönster skrev A. även fyra lustspel,
som utmärka sig för livfull dialog och
träffandekaraktärsteckning.
Ariovi’stus, en på Caesars tid levande, mäktig
germansk (svebisk) konung, som sökte grunda
ett eget välde i Gallien, därvid gynnad av de
galliska folkens inbördes tvister. Tillkallad av
sequanerna (i Franche-Comté) omkr. år 72 f.
Kr., besegrade han efter långvariga strider
de-mellan Loire och Saöne bosatta haeduerna och
fattade sedan själv fast fot i Gallien (n. v.
Elsass). Men haeduerna sökte då hjälp hos
Caesar, som hade befälet i Gallia narbonensis. Vid*
en avgörande drabbning i övre Elsass (58 f. Kr.>
blev A. i grund besegrad av Caesar och
lyckades med knapp nöd rädda sig över Rhen.
Ariska folk, se Arier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
